Aftonbladet – 16 april 1849, sida 3

Article Image
else för män och ynglingar, då dervid äfven utbildas förmögerheter, som i allmänna lifvet stundeligen tagas i anspråk. En god skytt måste, utom en stadig hand och ett godt öga, tillegna sig den kallblodighet, det rediga omdöme och den förmåga att fatta rätta ögonblicket, som äro så vigtiga för mannen i allmänhet att ega och uppöfva. Som följd af hvad insändaren här i största välmening påpekat, framsiår klart: att vi ovilkorligen måste vara betänkte på, att, utan någon ytterligare tidsutdrägt, öfver hela landet införa allmänna förströelser — folknöjen —, i hvilka alla klasser och stånd med själ och anda deltoge, äfvensom att ibland dessa nöjen de högst behöfliga skjutöfningarne inginge som hufvudsaklig beständsdel. För att tillvägabringa detta, är nödigt att hvar och cn i sin krets omfaltar saken med. välvilja och lågande nit, och är det härtill insändaren, genom dessa anspråkslösa rader, velat uppmana hvarje fosterländskt sinnad medborgare, fullt öfvertygad, att litet hvar inom kort skulle erfara den fördelaktiga verkan af sina bemödanden i denna riktning, och i känslan att i sin mån hafva bidragit till det helas trefnad och förädling finna en lika rik som välförtjent belöning! Sättet, huru saken skulle utföras, låter alltid finna sig, om blott först bestämdt afgjordtär, att den skall utföras. Att denna, så väl som hvarje annan nyhet, har svårigheter aw bekämpa — är giflvet; men af omöjligheter finnes der vid lag — ingen enda. Et sådant folknöje, om det skall blifva — hvad det bör — friskt och lifslefvande, får icke vara konstgjordt; utan måste småningom utveckla sig inifrån sig sjelf. Ty om man tillställde något att roa massan med, så skulle den dervid endast förblifva åskådare, och, om då ej beständigt nya scener och upptåg förevisades, skulle den snart dervid ledsna och återgå till det gamla. Derföre måste saken så bedrifvas, att alla blifva med hela sin själ deltagande i nöjet, och, för att åstadkomma detta, måste finnas en frisk kärna, ifrån bvilken utvecklingen, om ock småningom, dock säkert fortgår och sålunda i sinom tid ofelbart skall gifva blomma och frukt. En sådan kärna äter skulle insändaren anse bäst vinnas, om öfver allt — distriktvis — bildades skjutsällskaper, skyttförbund, skyttgillen eller hvad annat man behagade kalla dem, hvilka den vackra årstiden på helgedagseftermiddagarne samlades till skjutöfningar. — Desse skyttars vänner och anhörige medföljde troligen som åskådare, till hvilka snart skulle sälla sig all kringboende ungdom; och de små pojkarne skulle säkerligen med spänd uppmärksanihet följa hvarje afskjuten kula; med glada hurrarop helsa hvarje mästerskott; och all deras diktan och traktan vändas derhän, att ju förr dess heldre kunna skaffa sig ett gevär och få deltaga i dessa öfningar. Härtill erfordrades penningar, hvilka åter påkalla flit och sparsamhet för att kunna samlas; men gossen saknade icke heller all utsigt, att genom dessa medel nå sitt mål, om de penningar, som nuförtiden användas till bränvin, snus,ftobak och cigarrer, med annat dylikt, samlades i sparbanker, till dess summan uppnått värdet af den kära och ifrigt efterlängtade studsaren. — Sedan skyttarne då en eller annan timme öfvat målskjutning, kunde de ju, under ledning af någon i orten befintlig militär, manövrera en stund, dels som tiraljörer i kedja, dels marchera som sluten trupp, i led och rotar, under afsjungande af glada, raska, fosterländska sånger; hvarefter, samfäldt med undertiden mer och mer samlade äskådare, gymnastiska öfningar så som kapplöpning, hoppning, tyngders lyftande och dylikt, kunde omvexla med dans och muntra fältlekar, musik och sång, med hvad mera orten och lokala förhållanden erbjödo. Hvad angår dessa skyttssällskapers formering, ordnande och styrelse, vill insändaren, utan att för närvarande ingå i några detaljer, endast framställa några grunder, på hvilka, enligt dess förmenande, blifvande ordningsreglor böra fotas, och de äro: 4:0. Att alla slags spirituösa drycker vid dessa samqväm bannlysas och således öppet krig förklaras emot alla lönnkrögare, och lomme-flaskor, ålminstone inom de cmräåden, som för dessa folknöjen äro utsedda. 2:0. Alt hvarje välfreidad och sedlig medborgare har öppen rätt att ingå i dessa skyttsällskap, då han underkastar sig de öfverenskomna ordningsstadganden; äfvensom att rang inom skyttgillet endast och uteslutande bliv beroende af större eller mindre mästerskap i skjutkonst. 3:0. Alt inom skyttdistrikten befintlige soldater icke allenast icke hindras att ingå i skyttgilt et, utan tvärtom på allt möjligt sätt animeras att deri deltaga; då väl vore all anledning förmoda, att de skulle icke allenast erhålla vederbörligt tillstånd dervid få begagna sina fältgevär, utan ock ifrån kronans förråder bekomma dertill nödig ammunition, öfver hvilken de till ändamålets rätta användande kunde åläggas till sine kompanichefer afiemna intyg, som af skyttgillets direktion meddelades, och deruti äfven kurde upptagas, huru karlen inom sällskapet skjutit. Huru serdeles nyttigt detta skulle inverka på armten, hvilken, i brist på nödige medel till längre mötens hållande, i så hög grad saknar tillräcklig öfning i -kjutning, faller af sig sjelf alltför uppenbart att vidlyftigare behöfva omordas. . Detta allt vill ju då, med kortare ord säga, att grunderna blifva: Sedlighet, placering endast efter personlig förljenst (det är sann jenmlikhet) och utbildning i krigisk syftning. Skulle denna skjutning slutligen hos nationen blifva en rådande passion, ja en riktig vurm, så vore sådant (notabene alltid begagnadt endast som förströelse) bestämdt gagneligare än motsatsen; och väl oss den dag, då hvarje svensk yngling anser sin studsare för sin oumbärligaste och käraste tillhörighet, och sätter sin heder uti alt med mästarehand den kunna sköta. Utem den fördelaktiga verkan sådant skulle hafva på den uppycxande ungdomens sedlighet, fysiska kraft och krigiska sjelfkänsla, skulle det, om fosterlandet hotades, vara bra lugnande veta sig hafva alla dessa tusendetal mästerskyttar inom hären och landstormen, cch fienden skulle sannerligen draga i betänkande att försöka, huruvida det är farligt till att jaga — i den djupa lejonskog! pesren: RÄTTEGÅNGSocH FOLISSAKER. I lördags omkring kl. 9 på aftonen utbröt eld i

16 april 1849, sida 3

Thumbnail