Aftonbladet – 14 april 1849, sida 1

Pr NNE sR Rs ERRsNrt ORO eO ERE GANRNEREE UTRIKES. FRANKRIKE. Vi ha förut omnämnt den häftiga debatten i nationalförsamlingen den 2 April om åtskilliga pensionerade prefekter från Ludvig Filips tid, af hvilka en del ånyo blifvit anställda af inrikesministern. Det var Perree, Charras och i synnerhet Jules Favre som med häftighet anföllo Lon Fawucher, hvilken, jemte Odilon-Barrot och Dufaure, hade all möda att parera huggen. Under höga bifallsrop yttrade J. Favre, bland annat: Hr ministern Faucher berömmer sig af att rädda republiken. Hvad gör han då derför? Han anställer embetsmän, som i 48 år bekämpat och förbannat den republikanska regeringsformen. Framför la raison politique, står la raison morale,, men hr Faucher vil! vända om förhållandet., Charras påyrkade undersökning inför vederbörg domstol. Brard fästade uppmärksamheten derpå, att bland de pensionerade prefekterna funnos trenne, hvilka för en tid sedan erhållit det intyg, ätt de vore inkapable att tjena landet i följd af erhållna blessyrer eller ohelsa, som blifvit ådragen under utöfningen af deras offentliga befattningar. Dessa — en svåger till Odilon-Barrot och ett par andra svågrar — hade Lton Faucher återinsatt i statens tjenst; deras pensioner (å 6000 fr.) hade de dessutom erhållit genom falska intyg. Odilon-Barrot yrkade att frågan, hvad den financiella delen beträffade, måtte öfvyerlemnas till undersökning af finansutskottet. Hvad den politiska sidan af saken beträffade, så kunde han icke begripa, hvarföre man åt en pensionstagare, som endast vore halfinvalid, icke ville gifva tillfälle att egna återstoden af sina krafter ät statens tjenst. (Oh, oh!) En röst. Men moralen! Odilon-Barrot. Ja, moralen; den första lag i moralen är att tygla sin passion! (Ja, ja! på högra, skratt på venstra sidan.) Jag är den första som vill bannlysa det omoraliska; men låtom oss nu först undersöka saken. Premierministern afbröts flera gånger under sitt tal. Jules Fåvre föreslår en motiverad dagordning af följande innehåll: Församlingen, förbehållande sig att närmare undersöka de särskilda omständigheterna vid pensionernas beviljande, uttalar sitt ogillande öfver sådana tjenstemäns insättande i embetg, hvilka för sjukdom blifvit pensionerade. Odilon-Barrot opponerar sig mot uttrycket af ogillande och begär än en gång att saken måtte undersökas, innan man fattar beslut derom. ETTER T EEE EVEN TA TAN ENSE