Roux Carbonel föreslår följande dagordning: Då församlingen icke kan fälla något omdöme öfver förhållanden, som den endast ofuliständigt känner, så remitterar den saken till ny pröfning af budgetsutskottet. Denna motion antogs af nationalförsamlingen, enligt hvad redan blifvit nämndt, med 360 röster mot 350. Pen följande dagen den 3 April föreföll den märk-i: liga debatt, under hyilken general Changarniers helal. gage såsom chef för nationalgardet utströks utur inrikes budgeten. Såsom ett talande exempel på stridens lifiighet och hetta, anföra vi följande episod: Under framställningen af det olagliga i Changarniers dubbla befäl, uppläste Cremieux bland annat en artikel af konstitutionen, som förbjuder verkställande makten att på något sätt suspendera lagarnes verkställande. Inrikes ministern hade nemligen urskuldat sig dermed att nämnde befäl endast var temporärt. En legamot af nationalförsamlingen utropade då: pDer ha vi således en anledning till aktion mot regeringen. Leon Faucher: På ett par dagar har man nu här fört ett formligt krig mot verkställande makt.n... (Häftigt afbrott). Talrika röster: Till ordning, till ordning! En röst: Ja, till ordning! Man har aldrig sett exempel på ett dylikt cyniskt oväsende! (Häftig rörelse.) En annan röst: Jag yrkar, ait man måtte kallas ll ordning, ty det här går för långt! (Ja, ja!). Efter2en paus börjar Lon Faucker åter att tala med allvar och eftertryck: Gifven icke mina ord en annan betydelse, än de hafya... (Nå, än sen då! Tyst! Vänta litet, så få vi höra! Tssst!) Mina herrar! Bet är omöjligt att tala... (Nytt afbrott). Hvart enda ett af mina ord afbrytes af larm. (Så mycket bättre! Så mycket bättre!) Olyckan är att lagen är ofullständig och otydlig, och behöfver förklaring... (Larm och knot). Inrikes ministern fortsätter med hög röst sitt tal midt under oväsendet, och påstår att representanterna i detta fall icke äga rätt att genomdrifya sin förklaring emot den verkställande maktens. ..(Afbrott.) Diverse röster: Ni är tapper!... Ganska tapper! Leon Faucher: Hr Ledru Rollin beklagade sig, att hafva blifvit afbruten af mig, och jag kan icke sjelf, jag som är minister... (Allmänt skrik). En röst. Och en sädan minister sen! (Skratt och gyckel.) Låon Faucher. Jag vill dock be, att icke bli afbruten vid hvarje yttrad mening... Hvad säger jag?... Vid hvart enda ord!... (Det är edert eget felt... Ja, ja!) Viljen j respektera talarestolens frihet? En röst. Vill ni, hr inrikesminister Lton Faucher, respektera konstitutionen? (Bra, mycket bra!) Ieon Faucher. Regeringen är lika angelägen som församlingen att låta ett anormalt tillstånd upphöra, och så snart som den allmänna säkerheten ... Dessa sista ord af inrikesministern emottogos af ett alldeles förfärligt larm. I allmänhet anmärka franska tidningar, att man aldrig i Paris varit vittne till ett sådant larm oci: oväsende, som nu nästan dagligen uppstår i nationalförsamlingen, så snart nuvarande inrikesministern kommer fram på tribunen. Resultatet af denna stormiga debatt hafva vi förut omnämnt, nemligen at hela det för general Changarnier bestämda gage af 50,000 fr. utströks utur inrikesbudgeten. Detta beslut fattades med den icke obetydliga pluraliteten af 364 röster mot 304. Å andra sidan berättas, att Changarniers vänner ämna öppna en nationalsubskription, för att gifva generalen ersättning för hans gage. Ett rykte att Changarnier ämnar draga sig tillbaka och nedlägga sitt befäl, bekräftas icke. ITALIEN. Entusiasmen i Palermo efter uppsägningen af vapenhvilan med Neapel beskrifves af åsyna vittnen såsom alldeles utomordentlig. Den 17 på morgonen hade deputeradekammaren iprocession och med musik gått ut till Palermos befästningar, dit följd af folket som sjöng Med Bourbonens hufvud skall jag kasta boll Och med hans ben skall jag på trumma slå. Refrängen till denna visa var: Vi skola segra eller dö. Processionen gick, under det folket ropade krig! krig! och klappade händerna, ut till Marino, der munkar, prester och fruntimmer arbetade. , Klockan 2 kom musik dit, och folk af alla klasser dansade tillsammans; denna fest slutades dermed att en prest, buren på armarne af folket, förbannade konungen af Neapel, under åskor af bifall. På aftonen återvände massan, sjungande Bellinis aria: Skönt är att möta döden, när man kämpar för friheten,. Sednare illuminerades allmänt. Den 18 inkommo mer än 410,000 personer från Monreale, Bagheira, m. fl. orter, åtföljda af sina prester, och sjungande: krig, krig, bort med Bourbonerna! De hade med sig proviant och vägrade mottaga de rationer, staten erbjöd dem. Parlamentets uppmaning till folket att resa sig i massa har blifvit efterföljd med den största entusiasm. Finansministerr har begärt ytterligare ett lån af en million uns. Samma patriotiska anda har visat sig öfverallt i Messina, Termini, Castroreale, Girgenti. Catana, Marsala. Man har på alla dessa stäl len nedrifvit konungens af Neapel proklamation till Sicilianerne. Öns reguliera armå (oberäknadt nationalgardet) utgör 150,000 man, som icke äro väl di sciplinerade, men beslutsamma och lifvade fö sin sak. Det höres på foiket, att det icke skulle sky sicilianska aftonsångens förnyande TI armeen finnas redan 800 fransmän och mec tvenne ångfregatter väntades 3,000 man fran ska och schweiziska rekryter. Alla täfla at försträcka skattkammaren medel. Den gamle och erfarne franske generalen Frobriant hal höocta militärhafälot