Aftonbladet – 14 april 1849, sida 1

vara till hinders... Sedan... vi hafva, Gud ske lof, alla, som äro af något värde här i staden, goda byggningar på gårdarne, med sina präktiga: brygghus och bagarstugor ... Majoren och häradshöfdingen sågo bestörta på hvarann ... Hon målte väl aldrig i verlden vilja placera hofvet i bastun heller .,. tänkte de. j Ochp, fortsatte hon, om jag får såga det sjelf, så äro våra bagarkammare rätt nätta med sin serskilda spis framför ugnen... Vi hustrur här åtaga oss att så snygga upp dem, att vi sjelfva kunna bo der, och om jag då undantar alt de förmerare herrarne, såsom min karl och de välvise rådmännen, för sina sysslors skull, få ha sin kammare i huset, så står allt det öfriga till hofvets begagnande. Kungen kan ju bo på rådstun, och prinsessan... ja, ja... hon är väl ännu för nygift, kan jag förstå, för att skiljas från sin gemål... hon kan bo här, eller i något annat af busen kring torget; hvilket som behagas.y Förslaget antogs med acklamation, och majoren svor på sin kavaljersparoll, att han aldrig sett någon förståndigare, trognare och åmablare qvinlig undersåte än fru borgmästarinnan. Så var då största svårigheten häfven. Nu återstod blott att ifrån Stockholm hemta möbler och handtverkare, som för de höga gåsterna kunde sätta rummen i beboeligt skick. Bestyret bärom uppdrogs åt baron Duwald, som hade sina egna skäl alt begära det, emedan han tycktes önska att få hela inqvarteringen om händer. : ADERTONDE KAPITLET: Baron Duwalds första omsorg blef nu, alt åt sig och sin faster utsöka en ändamålsenlig våning, hans andra, att fara till sin faster och öfvertala henne till inflyttning i staden, för att, såsom en af de rikaste i Wermland, Ber presentera dess storhet: Till sin förundran fann han föga Motstånd, och detta skeubarligen bara för syn skull, 0 Fan besitta de qvinnornas ostadigbet!5mumlade Puvald, då baronessan skyndade ifrån hopom för att göra anstalter till resan, Men hån betänkte ej, att den, som uppvaktat vid ett hof, år i lika predikament som de, hvilka beträdt teaterns tiljor... utan saknad kunna de ej hålla sig derifrån. Alltså for hon dit; ech medförde ..Regina von Bilow. Å Samma dag de anfände.., rörelsen och fölkmängden hade redan ökat sig så, att det icke, fåsom förr, var möjligt att hålla reda på grannarnes alla företag... Såg man i skymningen en man, klädd soiu simpel ryttare, ila genom staden till baronens logisg der han tog in på gården. Det såg ut som han varit våntad, emedan Duwold länge stått vid fönstret, och vid ryttarens första anblick skyndade ut på gården, befalite en al sina stalldränsär om mottaga hästen, och tillsade ryttaren, 54 att alla hördedet: