Aftonbladet – 14 april 1849, sida 1

ju trindare och mera nytert hans anlete blef, desto mera förlängdes hennes. Jag kan aldrig förstå hur det der kan glåda dig ... Mågen vår kan ändå icke undgå att bli magistratssekter, och ovisst kan det vara når Gösta tar prestexamen; han är jemnt och rätt student nu. Men det vissa är, att det kommer att kosta oss ett fanders besvär, och utgifter, som du troligtvis aldrig får ersatta ... Till exempel att börja med: hvar vill du herbergera alla de der menniskorna? Härvid blef borgmästaren nästan lika lång i synen som bangs fru, Ja, kära du, det der kom jag inte att tänka på ... det var fan det ... Nej, farväl med dig, jag måste gå. Ser du, jag har sammankallat magistraten till extra sammankomst ,.. der gå de redan öfver torget, och jag kan omöjligt låta dem vänta ... Nej, hör nu bvad jag vill säga ... Men den som inte hörde var borgmästaren, Han spatserade med gravitet öfver till rådhuset. Under det han der öfverlade med magistrat och borgerskap, hölls en annan öfverläggning hemma hos hans hustru, till hvilken, liksom hade det skett enligt öfverenskommelse, de förnämsta borgarfruarne begifvit sig. Alla sågo så förnumstiga, så tänkande ut på ögonen, som skatorna, når de om hösten samlas till sina förstärkta statsutskott. Der blef ett kackel, ett pjäller, ett skratt .. Några jemrade sig öfver kostnad och besvär; några, som ägde vackra döttrar, öfver den fara, för hvilken dessa kunde blifva blottstälida i en så pestartad luft, som hofvets; andra åter, som på sina döttrars skönhet byggde hopp om förnäma mågar, sutto djupt begrundande och tysetlåtna: Men i dessa fådslag blef man afbruteni al klingande bjellror, som gåfvo genljud kring kela staden... — oHvad kan det vara?.. obKungen kanske?s . Han åker inte? Kanske prinsessan i Så skreko de om hvaraun tilldess ändteligen föremålet för deras nyfikenbet blef synligt Man störtade till fönstren, andades på de fyra tums höga rutorna, och varseblef en ofantligt grann täcksläde, som stannade utanför borgmästarens port. Förlägna sprungo fruarne om hvarann, fram och tälbaka . . Ingen tyckte sig nog prydligt klädd för att visa sig för en så förnåm herre; men, innan damerna ännu hunnit sansa sig, öppnades dörren och en lakej, som steg ip, frågade om borgmästaren var hemma: aNejlo svarade fru borgmästarinnan förnåmt. Min man är på rådstugan för att med stadens magistrat och borgerskap öfverlägga, hur man Skall göra när kungen kommer.y