Aftonbladet – 13 april 1849, sida 3

finnas större former. En ung tysk naturforskare omtalar, att på Ceylon träffades så stora daggmaskar, att han endast med möda kunde bemäkt ga sig dem. De flesta ringmaskar lefva i hafvet, äga yttre andedrägts-organer, antingen såsom en panasch på bufvu-!et (Terebella), eller långsåt kroppens sidor (Nereis); hos Aphrodite utgöras de af fjällika bildningar. I dessas fina ådror fördelas blodet, som under en pulserande (ehuru intet hjerta finnes) cirkulation föres genom fullkomligt slutna ådror; det är här färgadt, ehuru icke alltid rödt, utan stundom gult, grönt och blått. Rörelseorganerna hos de högre konstruerade bestå af fina borst, som hastigt kunna skjutas ut och indragas, samt tillika äro att anse såsom deras försvarsvapen. De lägre ringmaskarne undergå inga förvandlingar, utan hafva i sin tidigaste ålder nästan samma utseende som i den fullt utbildade. Ej så de högre, i hafvet förekommande. Man träffar der stundom små varelser, omgifna af en med cilier besatt ring; snart synas på dennas öfre upphöjning 2 rader af halfva ringar, och på andra sidan om skifvan framsticka på en egen upphöjning 9:ne spetsar; munnen bildas. Så framträder ring efter ring tills det fulla antalet är uppnådt. — Likasom hos Infusorierna och Maneterna en förökning skedde genom sjelfdelning, så iakttazes något liknande äfven hos de maskar, hvilka lefva i hafvet, och det är för sista gången detta fenomen visar sig för oss inom djurriket. Det ser ut som hade ett djur bitit sig fast i ett annat af samma art, men det är blott en led, som skiljt sig och plötsligen förvandlats till ett hufvud samt utbildar den snart frigjorda, sjelfständiga individen. Afven hos Crustaceerna är kroppen sammansatt af ringformiga leder, men af bestämdt antal, och i stället att hos ringmaskarne rörelseorganerna utgjordes af borst, uppträda här egendomligt, ofta af en mängd leder bildade fötter. Kroppens leder äro hos några minga och af ungefär enahanda form, hos andra deremot få, men ganska olika sinsemellan. Få djur lemna så rika tillfällen till insigt i den skapande kraftens mångfald, den lärorika framställningen af organernas komparativa olikheter samt de intressantaste företeelser, som denna klass; men Prof. yttrade sig för närvarande endast flyktigt kunna få uppvisa några drag häraf. — Hos alla till denna afdelning hörande djur är den tvåsidiga kroppsformen rådande, och finnes en mun, utbildad af en eller flera af de främre ringarne samt samlande kring sig sinnesorganerna. De förekomma nästan uteslutande i vatten, allmännast i hafvet, och såsom representanter framställdes Kräftan, Krabban, Räkan och Hummern. Hit hörer slägtet Gammarus. hvilken är bekant (under namn af Brunnsmärlan) såsom en väldig förstörare af fiskrarnes nät; dess hufvud är sammansatt af 7 ringar, bakom detta följa ytterligare 7 ringar med 7 par fötter, bildande bröstet (thorax) och efter dem ännu 7 ringar, utgörande bålen (abdomen) med lika många par fötter, hvaraf 3 äro simfötter, de öfriga springfötter. Afven hos slägtet Poreellis, som ej lefver i hafvet, utan på fuktiga, skuggrika ställen bland murar, är hufvudet bildadt af 7 leder, thorax utgöres ock af 7 leder, men abdomen endast af 6, och dennas fotpar äro andedrägtsredskap. Hos alla andra Crustaceer är hufvudet bildadt blott af en ring, hvarför man ock trott dess uppgifna sammansättning af 7 hos Gammarus och Porcellis vara blott teoretisk. Att detta likväl är riktigt visar Squilla, som lefver i Medelhafvet. Der är första leden fri och uppbär de på skaft sittahde ögonen; den andra stöder första paret antenner, den tredje är förenad med den fjerde och utbildad till en sköld, som betäcker de andra partierna. Af de 7 derpå följande, till thorax hörande, äro de tre främre dolde af den nyssnämnde skölden, det första fotparet utveckltadt till djurets stora rof-fot och de andra till fina gängfötter; abdomen äg r fina simfjäll, och den sista leden har utseendet af en stjert. Hos alla dessa former se vi sålunda grundtalet vara 7. Ögonen, hvilka hos Gammarus och Porcellis voro insänkta i skalet, äro hos andra skaftade, såsom hos Kräftan. Åfven hos detta välbekanta djur finnes skölden, men mycket större och betäckande de 44 främsta lederna; hos Krabban är den dock allrastörst, och här har abdomen så alldeles förlorat sin betydenhet, att den ej uppbär några rörelseorganer, dess leder smält tillsammans till 3 till 3, samt helt och hållet är vikt under den stora hufvudskölden. Det gifves dock en grupp af denna ordning, hos hvilken man för ledernas antal ej märker något bestämdt grundtal. Den utgöres af mycket små, nästan mikroskopiska djur, hvaraf många lefva i sött vatten, och skiljas från de föregående, utom genom saknandet af något visst grundtal, genom sina utvecklingsförändringar, så att synorganet, som i tidigare ålder är dubbelt, hos de utvecklade består af ett öga. Af denna egenskap sammanförde Linne de hithörande djuren under benämningen Monoculus (Polyphemus). De förete dock fullkomliga analogier, parallela med de föregående, och man kan således äfven hos denna grupp iakttaga samma form-olikheter, som i den förra. Liksom hos kräftan och krabban den 3:dje och 4:de leden bildade en vidgad sköld, så se vi detta ock hos Nebalia, hvilken förekommer hos oss. Led-bihangen äro ej blott till för rörelsen, de äro äfven andedrägtsorganer, och äga såsom sådana hinnartade blad vid sidorna. Daphnia pulex förekommer i sött och stagnerande vatten ganska allmän; den är innesluten liksom i ett dubbelt skal; de tvenne sköldarne, som äro genom en ledgång förenade i ryggen, utgå från ett par af de främre lederna; inom dessa sköldar. ligger hufvudet och det rörliga ögat doldt. Slägtet Cypris, som likaledes är allmänt i källor och dam-l mar, är ungefär på samma sätt organiseradt; och alla dessa kunna anses analoga med kräftan och krabban. Analog deremot med de andra Crustace-l, erna utan synnerlig sköld är Branchipus, ett djurl, af 4 tums storlek, som förekommer i norra Tyskand. Thorax, som består af 41 leder, uppbär breda iimorganer, hvilka på samma gång göra tjenst vid espirationen ; kroppen slutar i en lång abdomen. I Alla dessa ganska obetydliga djur framställde pro-1 essorn hufvudsakligen för att erhålla en öfvergångt ill Trilobiterna. Dessa, de äldsta af alla Crustaeer, förekomma äfven hos oss i kalkstensoch skiferbilningarne (vid Olstorp i Westergöthland, i Österjöthland, i Dalarne), och kännedomen af dessa märkärdiga djur har utbredts genom Wahlenbergs, Hiingers, Dalmans m. fl. utmärkta arbeten. De egals rämst en stor hufvudsköld, derpå följer ett antal af G eder utan bestämdt grundtal, varierande ifrån 6 till 0 och derutöfver. Efter dessa märkes en sköld, törre eller mindre, hvilken synes, af de i tvärräner intryckta lederna, hafva bestått af sammanvexta eder. På hufvudet iakttager man ögonen (hos en rt från Dalarne hafva inga anmärkts), hvilka ännu ill sin organisation äro fullt igenkänliga. De äro etäckta af en fin hinna; borttages denna, märker nan derunder en hop regelbundet: ställda små fönter, och i hvardera af dem ett upphöjdt rundadt arti. Med denna ögonens märkvärdiga bildning fverensstämmer nemligen äfven den hos Branchi us ganska nära. Äfven der betäckas de af en tunn inna, under hvilken en annan ligger, genomborrad f runda fönster; i hvarje af dessa ses en liten oval, und och genomskinlig kropp (en lins), omsluten af n hägarlik hinna. hvilken derjemte innefattar en DM rr mm AA —FR us -— Pp