Aftonbladet – 13 april 1849, sida 2

vöra införa detsamma i dess nuvarande skick. HVAD ÄR NU ATT GÖRA I REFORMFRÅGAN? Allt ifrån det ögonblick, då det kungliga reoresentationsförslagets afgifvande splittrade de örut eniga reformvännerna i tvänne afdelninsar, och i samma mån som reformsällskapernas verksamhet domnade genom den tveksamhet som detta förslag för en tid väckte hos mången, har äfven den ton här och der börjat göra sig gällande, att intresset för sjelfva reformen aftagit hos nationen. Ett intressant och talande bevis på oriktigheten af denna förmodan har man emellertid uti det tydligt framstående fenomenet, att hvarenda tidning i landet, som befattar sig med politiska frågor, åtminstone i hvarannan eller hvartredje nummer innehåller någon artikel om detta ämne. Dessutom hafva vi emottagit många skrifvelser från abonnenter och läsare i landsorten, med önskningar att Aftonbladet måtte uttala sin tanka om hvad som för närvarande eller för den närmaste framliden är att göra för reformens sak. Jemte uttryckande af en uppriktig glädje öfver dessa fenomener af ett fortfarande och ökadt intresse för det offentliga lifvet, skole vi utan förbehåll efter bästa omdöme besvara nämnda förfrågan. Detta svar innefattar emellertid ingenting egentligt nytt, utan är blott ett uttryck af den tanka som enligt vår öfvertygelse delas af den stora pluraliteten. Det utgör egentligen blott en slutföljd af den bekanta, vid 1844 års riksdag yttrade vigtiga sanningen, att representationsfrågan icke kan fallan, och består, i få ord sagdt, endast deruti, att nationen icke bör lemna. reformens framtid åt slumpen; det vill säga att allmänna tänkesättet bör på förhand veta hvad det hufvudsakligen vill och önskar, i den mer än sannolika händelsen att det nu hvilande representationsförslaget icke varder antaget. Vi skole motivera och förklara detta tydligare i det följande. Allmänheten känner redan den lilla skriften med titeln: Tankar om det hvilande förslaget till ombildning af svenska nationalrepresentationen, m. m. som för någon tid sedan skickades med Aftonbladet till dess abonnenter i landsorten, och som har till syftemål, att genom sifferuppställningar och beräkningar af valrättsförhållanderna enligt regeringens förslag leda sig till slutsatsen, att valen imgalunda skola utfalla så ofördelaktigt som mången befarat, utan snarare gifva representationen en liberal karakter i det hela. Vi lofvade vid den tiden att framdeles taga denna skrift i närmare betraktande. Sedermera hafva flere landsortstidningar redan till en del förekommit oss häruti genom intressanta och upplysande recensioner öfver densamma, men dervid kommit till helt andra resultater än de, uti hvilka skriftens författare stadnat, och åtskilliga af dessa recensioner hafva jemväl derefter blifvit aftryckta i andra tidningar. Vi anse det i mer än ett hänseende för en fördel att landsortspressen sålunda i denna kritik tagit försteget, och böre måhända ej dölja, att vi till och med från ett par håll fått emottaga lindriga förebråelser öfver att hafva dröjt med det nyssnämnda löftets uppfyllande; ty i fall allmänhetens omdöme icke skulle instämma med slutsatserna i brochyren, så kan detta omdöme åtminstone icke hittills skrifvas på räkningen af någon impuls eller ledning från Aftonbladets sida, som annars så ofta i dylika fall fått ensamt uppbära skulden när de konservative vilja förringa eller bestrida tillvaron af ett tänkesätt hos allmänheten; och öfverhufvud skall det icke skäligen kunna läggas Aftonbladet till last, ända till denna stund, att hafva kastat sig öfver regeringens förslag med någon brådstörtande opposition eller bitterhet. Ibland de ifrågavarande recensionerna utmärker sig i synnerhet en i vårt tycke väl genomförd artikel i Norrlandsposten, under öfverskriften de rättslöse, hvilken sedan äfven varit aftryckt i den allmänt spridda Götheborgs Handelstidning, och som vi derföre anse öfverflödigt att reproducera, men rekommendera hos läsaren... Emellertid är detta ämne ännu långt ifrån uttömdt; tvärtom återstår kanske ännu det vigtigaste som kan och bör sägas derom. Vi skole här för vår del framställa några anmärkningar och söka göra dem så lältfattliga som möjligt, det vill säga, vi skole hålla oss vid erkända eller tydliga sannolikheter och fakta utan att gå alltför minutiöst in i sifferdetaljer. Läsaren erinrar sig, att enligt förslaget skall riksförsamlingen bestå af 270 ledamöter, bland hvilka 150 tillhöra andra och 120 första kammaren. De valberättigade bland folket äro indelade i tre olika berättigade klasser: en högre välafdelning på landet, bestående af personer som äga mer än ett hemman eller motsvarande annan-jordegendom eller förmögenhet, jemte lembetsoch tjenstemän, af kaptens rang och Ideröfver, eller andra med mer än 800 rdr : Atta TLA andan Anh ra