Aftonbladet – 11 april 1849, sida 2

—w INNE gång sannt. Enligt arfprinsens ordre red jag, utan att omkläda eller alls uppehålla mig, genast upp till slottet, för att till hennes kongl. höghet aflemna de medförda brefven. Hon blef :utom sig af glädje, gaf mig denna ring, som hon drog af sitt finger, till belöning för den glada underrättelsen, försäkrade mig derjemte om sin nåd, och att jag alltid skulle ha att räkna på henne. Det är synd att så frikostiga, ädelmodiga furstliga personer ha så litet att ge af, och så liten makt. Prins Fredrik är en ståtlig furste. i ,Hvem berömmer ej furstar, af hvilka man rönt nåd och utmärkelse? svarade Bernhard. Jag skulle önska, för Sveriges skull, att Fredrik, som: är både soldat och statsman, och Ulrika, lågo kungen så nära om hjertat, som den klemige hertigen af Holstein, hvilken hvarken blir det ena eller det andra Vid den valda societ prinsessan om aftonen såg hos sig tillkännagafs nyheten. Hennes anlete lyste som ett vinterny. Konungen hade befallt att hon, tillika med hofvet, skulle infinna sig i Christinehamn. ! Horn ,och åtskilliga andra syntes bestörta. Igenom allt bemödande att dela prinsessans glädje, frarhskimrade det hemliga missnöjet hos många. Sornliga kalkulerade kostnaden, andra obeqvämligheten af resan, och obehaget af att vistas i en småstad. Det är trångt nog här, sade man. Och, med ett ord, ingen var riktigt nöjd. Sedan prinsessan utnämnt sina medspelande och satt sig till speibordet, formerade man grupper här och der, för att än vidare tala om det besynnerliga infallet, och undra på, alt icke kungen sjelf beldre begaf sig till Stockholm. Horn och Diltmar, jemte ett par af deras närmare bekanta, hade ställt sig i en fönstersmyg: Förklara mig det här, den som kan, mina herrar ! utbrast geheimerådet. Kungen får smak för nöjen.n ,Gör fredn, tillade Horn bittert, gör fred, gifter sig med en bondpiga, sätter sig i ro och betraktar sina rådsherrar som storturken sina. Oroen er ej, mina herrar! inföll Dittmar, det der är chimärer! ... men lifvet säger farväl åt mödan. I Jag har vunnit... spelet är mitt!, utbrast i detsamma prinsessan, som fick sista sticket.