Aftonbladet – 10 april 1849, sida 2

igt, och hördes med bifall. Man finner måhända att nummervalet i första aflelningen, utan att kallas misslyckadt, i vissa falk nåhända dock kunnat ske på ett till konsertbesök mera förledande sätt. Vi vilja imedlertid nu desto mindre uppehålla oss dervid, som andra afdelningen gde så mycket mera enhet och värde. Konserten bivistades af H. M. Konungen samt större delen af den kongl. familjen. —U— ———RR—— HERR WESTERDAHLS SOTIRE. Denna musikaliska tillställning var ej så talrikt besökt, men deremot betydligen animerad genom let lifliga bifall som förspordes vid de flesta nummer, isynnerhet vid soiregifvarens egna, och ostriligt förtjenar han också uppmärksamhet och uppmuntran. Man kan desto mindre neka honom detta, då man vet att han, nästan utan handledning, egentligen har sig sjelf att tacka för sin talang, och iessutom tillbringat sin mesta tid i en provinsstad, der man har föga tillfälle till efterbildning af goda mönster. Hr Westerdahl har en ej obetydlig färdighet, och framför allt en liflighet och omvexling i sitt uttryck, som antyder musikaliskt sinne och ger en viss mångfald åt hans bebandling af det i sig sjelf något entoniga instrumentet. Deremot behöfver hans embouchure, hans passager mera korrekthet och hans sång rundning, äfvensom hans styl i allmänhet ännu ej kan kallas utbildad; dock har han under sitt vistande i hufvudstaden redan vunnit betydligt i detta afseende, och skail troligen ej lemna ofullbordadt hvad som verkligen förtjenar fulländas. Hr W. uppträdde med en ganska väl skrifven flöjteoncert af Tulou (hvars effekt emedlertid minskades genom uteslutandet af första tutiisatsen i Allegrot), och vann förtjent bifall, i synnerhet för Andantet och Rondon, hvari han bäst lyckades. Afven utförde han det obligata flöjtpartiet till Panserons bekanta Philomele-romans, som sjöngs af hr Lundberg, och gaf till slut en variationspjes af Heinemeyer, hvari han med rätta skördade det mesta bifallet. — För öfrigt hörde man en bekant tenoraria ur Rossinis Stabat Mater, utförd med Iyckadt föredrag på kromatisk tenorbasun af hr Pieper; en sopranaria ur Ernani (4:sta akten), den hr Kleingardt bläste på Es-cornetto med färdighet och lif, samt på allmän begäran måste gifva da capo. Afven förekom Cronhamns Hymn till Fäderneslandet, som gör god effekt då den sjunges mera säkert än hvad som denna gång inträffade, samt Crusells vackra och uttrycksfulla hymn ur Lilla Slafvinnan, arrangerad för blåsinstrumenter och utförd med en delikatess, som ej var alldeles tillräcklig. — Dessutom gafs af kongl. 2:dra gardets musikkorps en ouvertyr af Lachner, som gick rätt väl och i. musikaliskt afseende utmärker sig genom underhållande motiver och ett vackert arbete. H. KE. H. af Upland bevistade denna soire. —U-— — AA AA