Aftonbladet – 4 april 1849, sida 2

lin, låta Tyskland uppgå i Preussen, kunde talaren och hans parti ej förlika sig. Talaren föreläste ett citat af Paul Pfizer, hvaruti denne förklarat sig för ett provisoriskt ståthållarskap för Tyskland, som skulle uppdragas åt Preussen till år 4854 (på venstern : hör! hör!), och föreslår att först då företaga den definitiva regleringen af öfverhufvudsfrågan. Hr Welcker hade sagt: genom kejsarens af Österrike furstliga ord vore den oktrojerade kartan oomkullstötlig, och Österrikes inträde omöjligt. Detta vore en verklig medeltidsåsigt. Ett kejsarord binder numera icke folken. Talaren ville icke vinna Österrike för de materiella fördelarne, ty friheten står honom högre än några balar köpmansvaror, högre än en ungersk oxe. (Munterhet.) Den österrikiska noten måste uppröra hvar och en. Dess förslager äro oantagliga. Blott enligt principen af en fri federation kunna särskilda folk förena sig; absolutismen förmår ej sammankedja dem; hvarken på parlamentarisk eller absolutistisk väg vore bildandet af en central-enhets-monarki verkställbart. Man fruktar att, om man uteslöte Österrike, detsamma skulle kasta :z i Rysslands armar. Men ett sådant steg vore ri: : längesedan inledt af den österrikiska kamarillan, tta hade österrikiska partiet bestridt; man hade --rat, att Österrike vore konstitutionelt — detta O . rrike, hvarest man i detta ögonblick följer den nidrigaste politik af hämnd! Men församlingen är en kontinuitet af förbundet, och hyad som varit förpligtadt att höra till förbundet, måste tillhöra Tyskland. Man tage, man eröfre Österrike! Detta vore visserligen en svärdets politik, men Österrike behöfver till sin pacificering större krafter än det sjelf är i stånd att åstadkomma. Talaren trodde på striden mellan vesterns kultur ceh österns barbari; han trodde, att ögonblicket icke blott vore nära, utan äfven gyrnvande. Men till denna höga strid skulle man äfven behöfva tyskarne i Österrike, som man ginge förlustig cm genom en preussisk kejsare. Måtte man ej göra Tysklands stora, heliga sak till en duell melian Habsburg-Lothringen och Hohenzollern. Må man ej oupphörligt ropa på makt, under det man åstackemmer idel kraftlöshet och svaghet. Civilisaticnens strid måste blifva ett folkkrig, men icke ett kabinettshrig. Men t2ge Osterrike! Man invärder härensot, att det är en dålig granne, som intränger i grannens hus; men cm grannen bygger sitt hus af lik och murar det med blod, så vore det cn förtjenst att sätta eld derpa, på det att ur dess aska det förenade Tysklands Phonix må uppstå. (Stermande bifall.) Härefter antogs en motion om votceringers uppskjutande. Presidenten upptäste en protest af deputcraden Wigard och hans parti emot den kallelse till ordningen, som deputeraden Vogt rönte för ofvannämnde yttrande mot centralmakten. — Församlingen åtskiljdes och nästa sammenkomst utsattes till den 49 Mars, då debatten skulle fortsättas. (Forts. följer.) RESER SEREKE