Aftonbladet – 31 mars 1849, sida 3

bekanta system, som genom Nya elementarsko-d lan i Stockholm gjorts gällande inom svenskals pedagogiken; men dock förtjenstfulla på så sätt,lr att de ytterligare inskärpa sanningen af dettajx system till de delar som vidröras. En bunds-!y förvandt är alltid god att hafva, såvida han ärle renhårig och ärlig. Skulle han åter hafvalc mörka tankar i bakhåll, hvilka han, under an-la tagen masque af en ljusets vän och den för-jt nuftiga frihetens medkämpe, vill söka inledalt och skaffa gehör hos allmänheten, så förtjenart han tillrättavisning. 1 Den nya skolans sak står i Sverige för när-) varande på den punkt inom allmänna tänke-lf sättet, att den af upplysningens och folkfrihe-ll tens ovänner, liksom det äldre skolsystemets förI svarare, ej längre kan bekämpas utan genomls vissa finter och med förstucket spel. Det gårlr icke an, alt nu, såsom för tio år tillbaka, ome-ls delbart och direkt neka det nya skolsystemetsir praktiska företräden, sjelfverksamhetens storali vinst genom bruket af monitörskap.vid under-s visningen och den härmed följande förändrin-I gen af rumklasser till ämnesklasser, rättvisan j af fri flyttning, nyttan af gymnasii och neder-!t skolas förening till ett gemensamt läroverk,l1 gagnet af de begge bildningsliniernas (den s.fr k. humanistiska och realistiska liniens) befint-1 lighet inom samma läroverk m. m. Man harjy längesedan bortlagt hånets språk och inträdtif på diskussionens mark. Och man har till ochja med på vissa håll gått ännu längre: man harl upphört att ens diskutera frågan: man har gif-!f vit sitt bifall till det nya systemets alla ellerjs flesta grunder; men... 1 Hvilket men? r Jo, detta. Man vill, att utförandet skall vri-lt das på rosten: man vill genom låtsad vänskap 1 för det nyas grunder och genom ett välvilligt!g åtagande af patronage deröfver få utförandetsit detaljer i sin hand, och leda dem till det stän!k digt afsedda målet: obskurantismens vidmakt-) hållande. Den opartiske och lugne betrakta-!T ren upptäcker härvid reaktionens plan inomia skolverlden vara ungefär densamma som i po-Ih litiken. f I sjelfva verket är det icke utan intresse att ln något närmare skärskåda det i många afseen-l!t den sinnrika sätt, hvarpå man söker svänga om frågans sjelfva position, för att vinna silt, i:g bottnen ständigt samma, mål. Vi skola medlo några ord karakterisera denna fint. Z Det var förut ett gängse föreställningssätt,!r alt kyrkan skulle beherrska skolan. Detta till-dc vägabragtes genom sjelfva skolförfattningarne r medelst flera stadganden, isynnerhet skolstyrel 1r sens sättande under eforalmyndigheten, eller, l i allmänhet, hela undervisningsadministratio-e nens läggande i hierarkiens hand. Det faller af sig sjelf, att till försvar härför åberopadest den alltid i reserv varande, i sig sjelf ganskaja vackra satsen om religionens, höga vigt och!s angelägenheten, att genom den bestämma Hfvets öfriga förhållanden, i synnerhet ungdomens handledning; en satts, väl egnad att kaptivera alla beskedliga menniskor, som känna sig färdiga att buga och gå in på allting, så fort de endast höra uttalas ordet religion; men i hvilken satts dock befinner sig det stora felet, att identiteten mellan hierarki och religion alldeles icke är förut uppvisad. Den logiska saltus, eller rättare sagdt det ouppfyllbara svalg, som ligger emellan dem, upptäcker ej fromlaren: han hvarken vill eller kan se skillnaden emellan Prestvälde och Religionens helgande makt; än mindre förmår han fatta, att det förra i många fall kommer rent af i strid med den sednare, och det slutligen till den grad, att prestväldets krossande just blir ett hufvudvilkor för sjelfva religiouens upprätthållande, framåtskridande och ytterligare utveckling till allt högre renhet, godhet och fullkomlighet. Den stora fråga, som på de sednare tiderna blifvit väckt och alltie mer gjort sig gällande, att skilja skolan från !N preslväldets principat (genom att till skolsty-ig relse insätta myndigheter, mer eller mindre valda af kommunerna och utsedda bland ak-ig tade personer utan afseende på stånd), är der-!e före så långt ifrån att stå i strid med religio-o nens intresse eller ens vara i någon opposi-A sion mot det sannt gudaktiga, att det snararejr kan sägas vara alldeles tvertom. Dessutom lf måste man väl begripa, att om religionen skalllr utöfva sin inflytelse på allt i det menskligale lifvet, och detta skall innebära detsamma somjr att hierarkien måste vara den, som eger att ile bottnen beherrska allt (det romerskt-katholskaja grundbegreppet), så borde prestmakten ej blottit hafva skolstyrelsen i sina händer, utan äfvenlg besitta all annan myndighet i staten: presterlf Iborde vara landshöfdingar, prester borde vara a domare i alla instanser, prester kollegiiråder,le presidenter, statsråder — ja, samhällets högsta !f chef borde vara prest (påfve). Men då dettals icke befunnits godt eller behöfligt att institu-l era, åtminstone ej hos oss, utan att ändock!sz t t 6 ; ö 1 V 4 a : (6 t r I S I 1 S i I 1 -— (VV AA mm HH -—-— 3 PA AA PA Öm AA DV AN fö il religionen här i landet derpå lidit, men tvertJom vunnit ungefär i samma min som prestJväldet utrotats; så kan skolan lika väl som allt annat i samhället tagas undan från hierlarkien, utan att den ringaste fara häraf uppIstår för religionen. Denna skolans så kallade aemancipation är följaktligen också på god väg att öfverallt i den civiliserade verlden drifvas igenom, och detta till fördel för sjelfva den sanna gudaktigheten. — Men huru vill obskurantismen nu söka rädda sig? Jo, den vänder om bladet och föreslår, att då förut bierarkien regerade skolan, nu skolan i stället skall beherrska religionen,. Den säger visserligen icke ordagrannt så, men uppställer saken på ett sätt att den meningen skall dragas derur. Och häraf — hoppas man — måtte väl alla den nya tidens kämpar förtjusas? Alltså — lyssnom! Religion skall bittida och sent instöpas i allt hvad-i skolan sker;-antingen med eller utan behof. Grundtanken är, att då hierarkien ej längre kan stå öfver skolan såsom bh amana LAM Lan nvnn Tara dass os 0 än a