ej vilja vara undersåter, utan medlemmar af en kast, för hvilken intet är heligt utom dess privilegier, för hvilker mord, uppror, förräderi äro liksom tillåtna, blott det skei för att befästa och bibehålla dess makt. Har någon konung här, som, under känslan af sitt förtryck, velat afkaka bojorna, vågat att smeka äfven det svarta barnet? ) Jag vill ej ens tala om utländska regenterna i vår tid, hvilka dels af fruktan, dels af svaghet hylla och gynna denna kast, hvilken, jag svär derpå, skall bereda alla regeringars fall. Skådom tillbaka på Roms patricier, genom hvilkas vällust, högmod och tyranni plebejernas afund väcktes och retades, till dess republiker föll. Denna kamp emellan patricier och plebejer har varat till vår tid, och skall fortgå så länge de båda begrepper finnas till. Jag vill i hela mensklighetens namn framställs den frågan: hvem vill vara styfbarn? Hvem, mera isamhället än i familjen? ... Jag vet ej om det är min annalkande död, som gör mig klarsynt, men jag känner... de! är mensklighetens barndom, som tuktas, gråter, förtvinar. .. men dess mandom kommer, bryter sina fjättrar och med dem kanhända mången skön, mången helig stiltelse! Att yttre utmärkelser böra finnas, nekar jag icke de böra vara en gärd af vördnad och tacksamhet för för tjensten, men också blott för den, och ärfda förtjenstei tinnas icke; ingen ärld skörd, utan nytt utsäde. Och hven bar rätt att trotsa på stamfaderns förtjenst, om han dugei till intet! Ofta är denne medan han lefver den minst an sedde af hela slägten. Den skicklige Adier Salvius t. ex huru många försmädelser måste han ej utstå för lågheter af sin börd, och huru skulle icke, så framt han egt barn desse hafva yft sig öfver hans förtjenster. En skägglö gref Douglas vägrade slåss med general Helmfeldt, och nu hvilken glans omstrålar icke hjeltens namn!... Unge man!, afbröt honom kamrern med dämpad röst vär det då intet, som talar till er känsla, då ni på slotte genomvandrar salarne, beskådar de höga konterfejerna, och betänker huru deras förebilder -stvrt verlden, betänke ) Läsaren torde erinra sig drottning Christinas uttryck: Ma skall så klappa det hvita barnet, att det svaria icke varde förgätet.