Aftonbladet – 29 mars 1849, sida 3

behöfver icke Yara personligen bekant med en oförrättad man för att taga hans parti emot förtrycket. Insändaren känner ej professor Eberstein stort mera än till namnet, men tillstår öppet att hans egen känssla rätt djupt sårats vid berättelsen om förfarandet mot denne prestman. Hvaruti består egentligen förbrytelsen? Jo, 1:0 i utfärdandet af ett oriktigt prestbetyg för en person, hvars brott ej blifvi anmäldt, och 2:o deri att han ej utlyst sockenstämma i en sak, der han, såsom oförrättad, ansåg sig vara jäfvig. Om ock detta varit orätt, förtjenade vä det en sådan näpst som suspension? Och detta af ett domkapitel som sjelf är sub reatu? En kyrkoherde Schönbeck har (under datum af den 40 April 1848 angifvit Lunds domkapitel för ej mindre än nio grofva öfverträdelser, och som vetterligen ingen fråga upp: stått om rekonvention mot kyrkoherden Schönbeck. nödgas man att anse klagomålen bevisliga och grundade. På konsistoriers ädelmod tror ingen nu föl tiden mera. Huru denna sak skall slutaslyster mången se, ty hur man ock må söla, i det hopp att den som vinner tiden, vinner allt, har detta väckt för stor uppmärksamhet att kunna bli begrafvet i det tysta. Hr biskop Faxes historia af samma kyrkoherde är verkligen högst märkvärdig i sitt slag. Hr Schönbeck har likväl ännu icke vidrört månger glanspunkt i hr biskop Fares lif och Lunds stifts befordringshäfder, t. ex. tillsättandet af Jemshögs stora pastorat, som bortgafs till en af biskopens herrar svågrar, med ganska klena pastoralbetyg, efter en mängd kabaler, samt förfarandet mot en af stiftets mest snillrike, aktningsvärde och oförvitelige män, som af Lunds domkapitel blef dömd sin tjenst förlustig för att hafva — o horrendum!!! låtit viga en bonddotter några veckor eller dagar innan hon fyllde femton år. Väl upplyste samma kyrkoherde att biskop Faxe ännu svårare förgått sig genom att prestviga flera unga män, innan de uppnått den föreskrifna åldern; men derpå följde hvarken afsättning, suspension eller skrapa, ty rättvisan tar sig någon gång en lur, liksom vår gode far Homer. Detta är allas lika rätt inför lagen.. En prest står verkligen på tinnarne af templet. Hvar gång han utfärdar lysning till äktenskap, riskerar han sin krage, ty om kontrahenterna stå i förbudna slägtskapsleder till hvarandra, lärer han, om ock sjelf bedragen, icke undgå ansvar. Man begär af presten icke blott att han skall vara själasörjare och deltaga i en mängd ganska opresterliga befattningar. Domkapitlet i Lund tycks äfyen fordra, att han skall vara kyrkodräng. Icke blott hans gerningar, utan ock hans ord, fiskaliseras. Hvilken skojare som helst kan anföra klagomål met honom, för hvilka han måste försvara sig, som en skolpojke, inför ett kitsligt konsistorium. Exempel behöfva icke sökas längväga. Hade hr professor Eberstein kunnat beträdas med något fel som förtjent afsättning, hvilket ypperligt prebende hade ej Vestra Karup kunnat blifva! Skada var det äfven, att beskyllningen att hafva tagit sig ett lojalt rus icke heller ville riktigt lyckas. Han hade då, i bästa fallet, kunnat få en ny grad,; men med antecedentier, som mången minnes uti Lund, synes anklagelsen ej litet oförskämd. Att hr professorns verser sjöngos på Oscarsdagen och han sjelf upphöjdes, då någon annan sänktes litet lägre ner än vanligt, förtjenade dock ris och icke pris. En tre månaders fasta, en verklig Osbecks-kur, bör också kunna bota hvilken rimmare som helst. Salig biskop Eberstein lärer icke hafva varit någon beundrare af hr biskop Faxe, och det kan hafva sina skäl. Det är ock möjligt, att br professor Eberstein med många delat sarema länkesätt; men barnen skola ju ej umgälla föräldrarnes missgerningar? Insändaren önskar verkligen, att berättelsen om förfarandet emot hr professorns son måtte vara en poetisk dikt, ty något mera njertskakande och nedrigt kan man icke föreställa sig. Hr biskop Faxe lärer sjelf hafva barn och mäåsar (!). Hvad måste han ej hafva känt vid den förhoppningsfulle unge mannens död! Huru påkostande mäste det icke för hans eget ömma bjerta varit att kort derefter nödgas döma den förkrossade fadren ill suspension och att, som sjelf färdig alt träda inför den högste Domaren, ej vara i stånd att bevisa barmhertighet. Beklagom honom! Emedlertid har detta celebra mål fästat uppmärksamheten, äfven mer än förr, på våra domkapitel. Mången är kättersk nog att betvifla både deras oväldighet och behöflighet. Vi lefva i en näsvis tid. Biskopar och påfvar få ej ens njuta sitt oltium cum dignitate och anses för infallibla. Det veta till och med de kända tänkesätten, som försäkra sin odödlighet i Bondeständets riksdagsprotolgaller och i sin vältalighet! Afven biskopen iLund skall finna sin Homer, och en ny Leverrier en dag förvåna den bäpna verlden med upptäckten af en ny Fax Ce lestis uppå Scanias himmel. En f. d. ledamot af Aurorasällskapet i Lund.