Aftonbladet – 29 mars 1849, sida 2

NORGE. Den vigtigaste nyheten är, att man tror sig vafva funnit guld i Norrige. Saken förhåller sig så, att en bonde vid amn Ole Frantzen Skjager, från gården Skjaser i Ostsinnen socken i Land, och i sin bygd känd för att vara en pålitlig man, vid sist afvållna marknaden i Grundset kom till juveleraren Hansen och bad honom undersöka ett stycke metall. Han sade sig för flera år tillbaka hafva funnit en sten vid en fors i Döcken-elf på ett ställe som kallas Helveteshålany i OÖstsinnen i Lands församling. Som han var metallarbetare, hade han undersökt stenen, och efter flera misslyckade försök i smält-degel fått ett stycke gul metall. Det var detta stycke ban ville Hansen skulle undersöka. Fan hade ifven sedan funnit andra likartade stenar på samma ställe. Hansen fann, att stycket var serdeles fint och nästan rent guld, af omkring !, lods vigt, och han har i bolag med köpman Moe i Christiania tagit mutsedel på de ställen vid elfven der stenarne funnits. Utvandringslusten till Amerika synes snarare tillän aftaga. Ifrån Lillehammar berättas, att öfver 100 personer, ensamt från Gusdals församling, betingat sig sjölägenhet till Amerika; flera ämna göra det, och ifrån Biri, Land, Ringsager, Faaberg m. il. bygder utvandra dessutom minga. Sillfisket hade nu nästan alldeles upphört vid norska vestkusten. I Throndhjems-trakten, några mil norr om Edön, hade lotsar funnit en död hvalfisk, omkring 40 alnar lång och mycket. tjock. Levangers marknad hade i år varit ganska dålig. Få Svenskar hade besökt den, dels för penningbristens skull, dels af fruktan att få vid hemfarten undergå karantän. I Bergen hade under den 16 och 17 des insjuknat endast 3 personer i cholera. Hel: antalet af sjuke sedan farsotens början var der 17 Mars 998, hvaraf 592 aflidit. Ifrån Stavangers amt uppgifves antalet af in. sjuknade till 52, hvaraf 20 döda och 19 till frisknade. Sedan sista underrättelserna hade blott 5 insjuknat. Ifrån Vang på Hedemarken berättas der olyckan, att i en ensligt liggande koja bort skogen under gården Dammen elden utbrutit förmodligen från kakelugnsröret, då fadren ocl modren voro frånvarande; kojan nedbrann, oci två små gossar, den ene 5, den andre 3 år hade redan funnit döden i lågorna, innan för äldrarne hunno ankomma.