Aftonbladet – 29 mars 1849, sida 2

ologneflaskor, handskar -m. m., hvaribland dierse småsaker förfärdigade af elever vid initutet för blinda och döf-stumma. — Tidningen Upsala berättar, att finska ndersåten, rektor Snellman, inlemnat sin anskan till den vid universitet, efter framl. prof. .. A. Schröder ledigvarande professionen i theretisk filosofi. —K—A— Öresunds-Posten, meddelar från Köpenamn följande enskilda korrespondens af d. 20 lennes: I den sista veckan ha vankats åtkilliga fredsrykten, hvilka likväl samtligen isat sig vara temligen apokryfiska. Tyska ch engelska blad må säga hvad de vilja, det vissa är att åtminstone den danska regeringen innu i detta ögonblick icke vet af något anvat, än krigets absoluta nödvändighet. Vibeinna oss redan såsom vid aftonen före en baalj; allt är förberedt. I dag lade det sista af le 30 örlogsfartyg, som förutan en del kanonbåtar skola operera i Nordoch Östersjön, ut Bommen och ankrade på redden. Man trodde att af linieskepp endast Christian den 3:de skulle utrustas, detta visar sig emedlerlid vara ett misstag; äfven Dronning Marie, skall gå ut, dess tilltackling är redan börjad. I förra veckan hitkommo trenne norska sjöyfficerare, löjtnanterna Wille, baron WedelJarlsberg och Petersen (en son af chefen för den norska marinen), för att taga tjenst i vår lotta; de blefvo straxt anställda ombord på le respektive örlogsmännen. Man är nu allmänt lika belåten med marinministern, som len offentliga meningen i fjor var honom minlre gunstig, för det han ej utrustade ett större antal fartyg. Men i synnerhet har krigsministern Hansen förvärfvat sig stort anseende både inom och utom armeen; han har lagt för dasen en karaktersfasthet, en outtröttlighet och insigt, som lemnar intet öfrigt att önska. Det skall nu snart visa sig, om han, som sjelf öfvertager öfverbefälet för armåen, förstår sig lika godt på operationerna i fält, som på göromålen i administrationen, — — — — — — På börsen öppnades i går anteckning till köp af det nya lånet. Der blef ögonblickligt subskriberadt 55,000 pund sterling till pris af 92, och der skulle en långt större summa blifvit tecknad, så framt ej en af bankdirektörerna, etatsråd Hvidt, hade förklarat att der ej kunde säljas större summa. En mängd nya befordringar ha egt rum i armåen. Bland annat finner man af den i bladen upptagna långa listan häröfver, att öfverste Rye blifvit generalmajor; de svenska frivillige O. Axelson, C. F. F. Psilander och J. P. Westberg ha blifvit sekundlöjtnanter. en AR AA mm AA — Wermländska Krrespondenten för i Lördags innehåller ett slags uppmaning till de stora tidningarna i hufvudstaden att göra reda för de danska diskussionerna öfver representationsfrågan. Jemte denna uppmaning yttras följande träffande reflexioner, hvilka vi rekommendera åt Aftonposten att söka smälta. ,Det är dock en storartad strid äfven denna, der statens vigtigaste lifsfrågor sammanställas med individernas heligaste rättigheter; der den ena sidan med snillets och erfarenhetens mäktiga vapen söker bevisa statens bestånd och tryggt framskridande utveckling vara oförenlig med den stora massans likställighet i politiska rättigheter med de intelligentare och förmögnare samhällsklasserne, men der den andra med hänförelsens värma och en hittills nästan segrande logik vill öfvertyga sina motståndare, att de bedraga sig, att just den stora massan är af natur och böjelse lika konservativ, som någonsin de högsta klasserna, att det rörliga elementet i staten i vår tid alldeles icke ligger hos den, utan hos medelklassen, och att de fenomener i Frankrike och Tyskland, som det sista året uppenbarat på en förr sällspord revolutionsanda hos de lägre folkklasserna, endast kunna hänföras till de större städernas små handtverkare och fabriksarbetare samt deras pöbel; men alldeles ieke till landsbygdens illa och fredliga befolkning, hvars massa dock i alla, länder, äfven de mest fabriksidkande, är så omi älligt öfvervägande. Den påpekar det sista presidentyalet i franska republiken och hänvisar på den omätliga styrka, som måste ligga hos den makt, hvilken tillskapas af en sådan pluralitet, för hvilken alla minoriteter, äfven de af de biltraste känslor och de häftigaste lidelser sporrade, äfvensom de intelligentaste och erfarnaste statsmän ödmjukt måste böja nacken och verkligen äfven göra det. Den antyder på sannolikheten, att icke säga vissheten, att detta val, till en början så illa utskriket, måhända var det enda, som betryggar Frankrikes närmaste framtid, och att här åter uppenbarat sig sanningen i den bekanta frasen, vor populi vox Dei. OO