Aftonbladet – 28 mars 1849, sida 3

0 UCI OLeCLETULUTEN FöUNUNG (al Stallaturen IG. H. M—n), hvilken ur flere skäl bör läsas -Imed intresse, då om saken icke så liten strid börJat visa sig i tänkesälten. Den besynnerliga lantagonism vissa finska litteratörer på den Isednare tiden ådagalagt mot Sverige och svenska språkets begagnande i litteraturen i Finland, skulle lättast kunna finna sin förklaringsIgrund i en påstötning från ryska politiken, hvilken naturligtvis önskar schismen mellan ISverige och Finland så stor och djup som möjligt. Men denna bevekelsegrund, om den är Iden rätta, kan åtminstone ej öppet erkännas -laf skribenter, som framför allt orda om Finlands sjelfständighet sedan 1809,. För öfrigt I vilja icke vi underskjuta någon finsk litteratör -Jelt sådant motiv, så nära det än må ligga till I hands; utan antaga saken långt hellre för en -Ismula öfverdrift, bizarreri eller kanske snarast rätt och slätt blott ett misskännande af hvad frågan egentligen angår. Det är nemligen beIkant, att i det närmaste alla i Finland nu exiIsterande lilteratörer, som utgifva skrifter, väl läro att kalla finnar i anseende till lokalen, raen licke finnar till nationaliteten, emedan de utgöra svenska infiyttare eller sådanes afkomlingar. IDe äro i sjelfva verket svenskar, boende i Finland det är sant (och det bestrider ingen), Jmen till folkegenheten nödvändigt och fortiaIrande svenskar. Hvad hafva då desse att tala lom den urfinska nationaliteten såsom en deras Ifolkegenhet? och för hvilken svenskarne i Finland Iböra kämpa, icke blott såsom för en god sak 11 allmänhet, utan exklusivt, d. v. s. med exIMerminerande af det svenska elementet derstädes? Kan någon större orimlighet gifvas, än att Isvenskar såsom sin lifsvppgift i litterärt hänseende skola betrakta att utrota sjelfva svenskIheten i ett land? Att älska d-t urfinska och Idet näkta finskav i och för sig, samt alt med Iså väl poetisk som historisk uppbyggelse och nöje läsa Kalewala och Kante!etar m. m., det låter ganska väl höra och göra sig för en svensk, han må bo i Finland, Sverige eller annorstädes. Men skola vi finna detta för litet för oss, och nödvändigt anse det derjemte angeläget att, om möjligt, göra slut på sjelfva den svensk-finska litteraturen, för att i Finland blott hafva en finsk-finsk? Må finska finnar (sådana som t. ex. hr Gottlund och en eller annan lika genuin och verklig Suomer) sträfva för det Suomiska elementet exklusivt: och må de då också skrifva på Suomiska (de böra akta sig alt ens göra så mycket som skrifva på finskan, ty hvad är benämningen finska annat än svensk ?). Detta är ett ädelt företag af sådane män, som äro sannskyldige Karialajser, Kainulajser, Jemer, Savolajner eller andre till Suomi-stammen verkligen hörande: och det skall väl en gång krönas med framgång. Men skola Svenskar (i Finland) ifra för sin egen nationalitets bortläggande, och antaga till modersmål ett språk, som de ej hafva? Svenskar kunna ganska väl med kärlek och nit arbeta för den Suocmiska litteraturen, liksom för all annan; man ser ju detta hos Lönnrot och Castren, hvilka begge till nationen äro svenskar och skrifva på svenska (vi veta knappt om sjelfva dessa heroer för finska urpoesien ens kunna skrifva på finska?) Med Runeberg lär det förhållande vara notoriskt, att, om han läser och förstår något finska, kan han åtminstone ej skrifva det: hela hans poesi, som för närvarande är den vackraste i Finland, skulle utdömas, derest fennomanernes system genomdrefves. Och hvem förlorade derpå? Icke Sverige, till hvars litteratur Runebergs lika väl som de öfriga i Finland varande svenskarnes (Cygneeii, Nervanders, Toppelii, Stenbäcks,! Berndtsons, 0. s. v.) poesi hörer, och aldrig) skall undgå att höra: men väl Finland. Litteratur-öfversigten i N:o 2 recenserar :l 1) Den religiösa frågan, af C. W. Bergman. Att denna bok, i afseende på de ämnen den innehåller, är märkvärdig, finner man, äfven-) som alt rec. (A. N. S.) är af olika tankar med förf. Det grumliga tyskeris, hvarom rec. ta-l Jar, och hvarmed hr B:s stil isynnerhet finnes behäftad, har förut utgjort föremål för an-l: märkning. — 2) Topografiska corpsens kartor öfver Westerås, Örebro, Skaraborgs och Halmstads län, Vexelundervisningssällskapets karta öfver Sverige och Norrige, samt Aug. Hahrs geografiska och militärstatistiska karta öfver Sverige och Norrige samt Danmark och Slesvig med Holstein. Rec. (C.G. Styffe) behandlar alla dessa kartografiska arbeten i ett sammanhang, och hans recension torde i afseende på sakrikhet och opartiskhet i bedömandet förtjena kallas en af de bättre i Frey. — 3) Det oldnorske Verbum, oplyst ved Sammenligning med Sanscrit og andre Sprog af samme Art af C. 4. Holmboe. Denne Norske orientalist bar förut gjorts bekant i Sverige genom anmälanden i Frey för ett par år sedan. Rec. (C. F. B.), såsom sjelf sanskrit-lärd, är utan tvifvel omdömesgill i det, hvarom han här skrifvit; och då ämnet (likheten emellan den Sanskritska och Fornsvenska eller Isländska verbformationen) för svenskar i allmänhet är på en gång ganska föga bekant och tillika högst märkvärdigt, läser man detta lilla stycke i Frey med stort nöje. — 4) Tidskrift för folkskolelärare och folkskolebildningens vänner, (af J. H. Ekendal) samt Läsning för folket,, 14:e årgången, anmälas kortligen och fördelaktigt. Afdelningen för Utländsk Litteratur upplar några tyska och engelska verk (t. ex. Layards Niniveh and its remains;, hvari redosöres för de gräfningar efter Assyriska antiIviteter, som af hr IL. börjades 1843). — Unler rubriken Filologi läser man bland annat en uppgift om en grekisk öfversättning, isammandrag, af det indiska epos Mahabarata, och om kallas Balabarata, af Demetrios Galanos. Såsom förut obekant väcker detta arbete en synnerlig uppmärksamhet. C 2 på ed ND ee LTR DD NA IV fer MA AR AL AKT NT RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. I dag förevar ånyo målet rörande försummadt kriftermål. hvarför källarmästaren Leuvenmark är VI SA