Aftonbladet – 28 mars 1849, sida 3

NY, alt då tHaSsKPUteN e) Kal galda SinNad aTDECtare utan att sjelf hafva tillräcklig cirkulation, och denna åter beror på allmänhetens erfarenhet af det gagn den har af att hålla tidskriften, så rättas debiten efter detta gagn, och red:n bekommer allt mindre ju mindre den uppfyller sin bestämmelse. Vid dessa allmänna reflexioners tillämpning på Frey, bör man tillstå, att de recensioner och anmälanden, som deruti influtit, öfverhufvud varit förtjenstfulla, temligen opartiska och stundom till och med rätt väl skrifna, äfvensom häftena merendels varit försedda med en och annan ledande artikel eller afhandling, till ingress. Felet ligger således icke egentligen i hvad som presterats, utan i hyad som icke presterats: bristen på anmälanden och recensioner har nemligen varit så stor, att man svårligen kan säga det Frey följt med svenska litteraturen, så liten denna än är. Politiska tidningar, sådana som t. ex. Aftonbladet och Dagl. Allehanda, af hvilka ingen rimligtvis kan fordra en litterär afdelning så utförlig, att den fö!jer hvarje utkommande företeelse inom bokhandeln, hafva likväl, efter hvad man funnit, upptagit vida mer häraf än sjelfva Frey, och afgifvit litterära anmälanden ej sällan både tidigare och talrikare än en åt detta fack enkom egnad tidskrift. Att gå allas anspråk till mötes, är omöjligt; men skillnaden blifver dock den, att när en politisk journal gifver litterära meddelanden, uppfyller den sin pligt äfven utan att fästa sig vid allt utkommande, då deremot mången läsare tror sig hafva skäl att anse Frey brista i silt åliggande, då han icke omtalar allt sådant. Vid en akademi borde vara lättare än annorstädes att erhålla skickliga pennor, till grundligt behandlande af hvarje utkommande bok, och i hvarje ämne. Likväl fann man under förflutna årgångar en sådan förkärlek hos Frey för vissa vetenskaper, att skrifter i åtskilliga andra nära nog förbisågos. I synnerhet njöt theologien då ett så stort utrymme i tidskriften, att man stundom fann de obetydligaste homiletiska arbeten (såsom enstaka predikningar), små kyrkliga uppsattser 0. d. ej blott omtalade, men ofta ganska utförligt recenserade. Hurudan theologien i Frey till sin beskaffenhet var, derom tala vi icke nu: det är en sak för sig. Ej heller klndra vi, att detta fack vederbörligen upptog sitt rum i tidskriften; men väl, att; det liksom utträngde andra grenar. Detta har! sedermera, till Freys väl, aftagit, och torde kunna göra det ännu mer, då man ser en annan tidskrift, särskildt för theologien, annonseras till: utgifvande vid Upsala universitet. Frey tordel: då hädanefter bättre kunna samla sina krafter i! för den laiska litteraturen, som i sig sjelf är: vidsträckt nog. i Den uppgift man ser, att åtskilliga namn,: sådana som Bergfalk, Wingqvist och Zedritz, utgått ur förteckningen på Freys utgifvare,l! torde väl af allmänheten upptagas med blandade känslor, då saken skulle kunna tydas som ! en vink, att Frey under återstoden af sitt lif. ämnar anslå en i politisk mening mindre libe-! ral bana. Denna version är likväl icke af-; gjordt nödvändig. Det kan hända, att dessa ! herrar utgått ur redaktionen endast af brist! på tid, och att inga andra motiver föranledt bändelsen. Sådant lärer i allt fall snart ! ; ! s visa sig. De utkomna n:ris 1 och 2 för 1849 skola vi slutligen tillåta oss med några ord upptaga till skärskådande. Först möter en afhandling om: de Slaviska folken. Uppsatsen är icke afslutadj i dessa begge nummer, och har ingen uppgifven författare. Antingen stycket består i ett sjelfständigt arbete eller utgör en öfversättning, måhända ett sammandrag, från utländskel sådana (Cyprien Roberts och v. Roons arbeten citeras), så är det emellertid till innehållet sakrikt nog, ehuru innefattande föga obekant. Först politiseras om de slaviska folkstammarnes stora betydelse, hvilken ingen sätter i tvifvel, samt om Österrikes svårighet att till en statsenhet sammanhålla sina andelar af den slaviska folkfamiljen med de tyska elementerna: något, som tidningarne dagligen vitsorda. Vid det etnografiska kunde man visserligen göra anmärkningar, såsom då på ett ställe påstås, att Slaverne bilda en folkfamilj, som är bestämdt skild från det vestra Europas nationer. Man vet likväl, alt i flera delar af Tyskland Mecklenburg, Markländerna, Lausitz, Pommern) sitta slaviska stammar och deras afkomlingar ill den grad blandade med Tyskarne, att den bestämda skillnaden är vansklig att uppgöra.F Förf. vill väl icke neka t. ex. de gamla Obo-lt Att Serber och Wender tillhöra den, har han jelf anmärkt; och att öfverallt skilja dessa olk från Germanerna är verkligen ej det lätaste. Intressantast är förf., då han talar om lualismen inom sjelfva Panslavismen, grundad d vå den religiösa skillnaden mellan katolska och d ;rekiska Slaver. Den häraf uppkommande tve-? lrägten torde en gång visa sig vara det vigtisaste och svåraste kapitlet i hela Panslavisnens system; och, så illa det än må vara för letta — och just emedan så är — ligger dock ? Europas räddning kanske till en del förvarad f den omständigheten. Slutligen öfvergår förf.5 ill en monografisk eller mera enskild fram-2? tällning, först af Czernogorzerne (vanligen ända under namnet Montenegriner, innevånare t vå Svarta berget.) och Serbierne. Man läserY lär om den ryktbare Czerny Georg (eller KaraS ieorg, den svarte Georg kallad; egentligen 4 iette han Georg Petrowitsch — Göran Person). Denne utomordentlige man var, som man X et och som förl. äfven sjelf berättar, ,Serbier-Y as främste frihetshjelte. I fortsättningen föekomma furstarne Milosch och Michael Obreowitsch,samt slutligen Alexander Kara Georgevitsch. Huru långt och vidt de slaviska moografierna i Frey skola sträcka sig, kan manF nnu ej se. Tlttannäsa sansatan I Nena I nanansanane tsk