Aftonbladet – 28 mars 1849, sida 1

Article Image
försigtighet. Emot den obetydligare Prytz, som genom sin uppbrusande häftighet skaffat sig många fiender, kunde man förfara huru som helst, han skulle: alltid förgå sig. Kommissionen satt, såsom förut är nämndt, på gäldstugan, der Hesselgren hölls fången. Dit instämdes äfven Prytz, under beräkningen att hans retbara lynne på det högsta skulle uppröras af att han visste sig vara sin förtroligaste vän så nära, utan att få se eller tala vid honom. Målet var bestämdt att afgöras efter ett enda förhör, och han kallad till klockan 9 f. m. På slaget var han der. Vaktmästaren kom emot honom och införde honom i ett sidorum ... En minut hade näppeligen förflutit, innan han hörde steg och ett plötsligt rassel af kedjor öfver sitt hufvud... Store Gud! det är ljudet af min väns bojor! utbrast han och störtade till dörrn; den var stängd... Han ropade ... intet svar. I detta ö gonblick af en förskräcklig oro, öppnades en annan dörr, och han tillsades att genast inträda. Till svar stirrade Prytz med en förvirrad blick på vaktmästaren, som upprepade tillsägelsen. Då upprunno lyckligtvis i hans minne systerns ord, dem hon fällt straxt efter kallelsen... Man skall få se alt de med flit utsatt förhören med dig på samma ställe, som med Hesselgren, blott för att förvirra digp. Denna tanke, ehuru den uppfyllde honom med förbittring, gjorde honom kall, och Hansyntes lugn, då han trädde in för sina domare. Såsom oväntadt försatte detta rådsherrarne i en icke så obetydlig förlägenhet. Men de hemtade sig snart, och behandlade målet så egenmäktigt och vårdslöst, som de föresatt sig. Anklagelsen vände sig emot det vanvördeliga yttrandet af Prytz vid beskaltningsmötet, att han icke aktade, om det än vore tio rådsbref,. HMäröfver borde han förklara sig, men intet af hans försök dertill kunde såsom siltigt anses. Han tillfrågades blott, om han hade något vidare att tillägga eller andraga. Skall jag, kosta hvad det vill, vara skyldig till majelätsbrott, så vill jag ock våga det yttersta!... tänkte an... Tiden är inne, och tillfället godt.

28 mars 1849, sida 1

Thumbnail