Aftonbladet – 24 mars 1849, sida 3

bildningars uppkomst och utseende lemnade dock en präktig genomskärning af ön Keeling-atoll. En båglinea tydliggjorde lagunens ringa och sluttande djup vid dess båda ändar hade korallrefvet skjutit upp öfver vattenytan, och förökadt af de uppkastade korallstyckena redan blifvit beklädt af växter. Från dessa uppstående kanter utgick i nära horizontell riktning refvets öfversta bas, der de lefvände korallernas region är, rik på de större formerna; terrassformigt sänker sig refvet sakta, tills det sluteligen så tvärt stupar ned i hafvets djup, att man Kaj på 480 famnars afstånd nått botten. Detta är således en från hafsbottnen uppskjutande bergsspets, jemförlig med våra högsta alp-toppar — och största delen bildad genom obetydliga organiska varelsers verksamhet. Dessa Atoller äro de talrikaste af korallrefvens olika slag; af dem finnas mer än 360 bland Maledivernas ögrupp, öfver 350 i Carolinernas. De hafya således länge varit föremål för de naturkunniges observationer och förklaringsförsök. Forster och Finders, hvilka voro bland de första, som beskrefvo atollerna, ansågo att de uppbyggdes ända igenom af koralldjur, hvilka hade instinkt att bygga dem i form af ringar och mot hafvets våldsamhet skydda sina bostäder. Men man har nu iakttagit, att koralldjuren ej lefva på större djup än 20 famnar, ej heller äga alla ref, t. ex. barrieroch strandref, den runda formen. Deraf har man funnit, att dessa korallkolonier alltid fota sig på redan befintliga höjningar under hafvets yta, och att det är dessas vanligen runda form de vid sin byggnad antaga. Men af denna iaktttagelse har en annan följd dragits, den nemligen, att hvarje atoll bäddat sig ofvan en vulkanisk grund. Väl är det sannt, att hos en vulkan kring sjelfva kratern en kägla bildat sig, att öfra delen deraf inslörtat, så att en hvalfiik fördjupning derigenom uppkommer; till och med i randen af denna krater iakttager man vanligen en djup klyfta, som tyckes motsvara korallbankarnes utloppskanaler. Det är dock numera genom Darwins och Courthoys rön och åsigter satt utom allt tvifvel, att denna mening är falsk, och såsom motbevis hafva nämnde forskare uppställt de förhållanden, att många atoller hålla en stor bredd i diameter, ända till 8—9 mil, att de ofta förekomma i stor mängd samt ständigt på 20 fots djup, allt omständigheter, som äro fullt bevisande. Väl finnes på Gallopagos-öarne en massa vulkaner, men dessa äro mycket små och äga alldeles icke samma höjd; och dessutom förklarar detta antagande af refyens vulkaniska ursprung ingalunda det faktum, att man der ofta anträffar skiffer. tan har derföre sökt — och funnit en annan grund för dessa korallbankars uppkomst. Geologernas i sednare tider ifriga och lyckliga forskningar hafva uppdagat, att vår jordyta alltjemt, stilla och långsamt, är i en fortgående, partiell förändring, att den här höjes, der sänkes. Äfven vår halfö uppvisar detua fenomen, och detta är det säkraste och sannaste förklaringssättet för korallrefvens tillkomst. — Professorn framställde genom förtydligande afbildningar förloppet härvid, visade huru vid ett strandref med sjelfva landets sänkning refvet höjde Sig, bildade en lagun, deri skepp fritt kunde röra sig; huru jordsänkningen fortgick, till dess korallmassan nådde öfver dess topp, då ock allt spår till lagun var försvunnet, emedan dess orsaker (sött vatten från landet och uppslamningar) ej mera funnos till. På detta sätt blef det särdeles tydligt, att atollerna stå qvar såsom kanter af sjunkande öar. Men det är ej nog, att redan denna teori är öfvertygande om sin sanning; vi äga öfven synbara bevis på denna öars och länders sänkning. På Malediverna finnas talrika atoller, der ännu under hafsytan grafvar synas. Pingstön beskrefs i fordna tider äga 7 eng. mils utsträckning, nu är den 4, mil. — Strandrefyen deremot hafva snarare höjt än sänkt sig, På Sandwichsöarna ligga in ilandet bankar af snäckor, fordem hafvets innevånare, uppkastade. På Nya Hebriderna och Nya Guinea nå dessa bankar 480 fos höjd och bestå af samma koraller som lefva i hafvet. Atoller gifvås, som efter sjunkning åter höjt sig, 0. s. V. Koralldjuren bygga i djupet sina beundransvärda boningar; de förökas, och under hafyets yta ligger det för seglaren lika farliga som för naturforskaren lyrbara korallrefyet. Våldsamma rörelser på hafvets yta bryta sönder i stycken dessa bankar, spillrorna kastas upp på refyens topp, de skjuta småningom öfver vattnets yta. Fåglarne slå ned deruppä, bygga sina bon och rufva der sina ägg; krabbor och hafsdiur svärma lifligt och talrikt deromkring, och frön, trädstammar och rötter föras af vågorna till den nydanade ön. Der uppstå nu småningom spår till växtlighet; det periodiskt fallande regnet samlar sitt vatten i fördjupningarne; så framkomma källor, och från dem bäckar, och nu skjuta vexterna. allt frodigare upp. Vegetationen på dessa öar är ytterst yppig. En afbildning af en dylik skog, der brödfruktträdet, pandunusträdet och. kokospalmen skjöto upp öfver de lägre örterna och ormbunkarna, gaf derom en klar föreställning; men antalet af sjelfständiga arter är mycket ringa. — När sålunda djuren varit grunden och växtlifvet höljt den med blommornas prakt och mångfald, då kommo menniskor af den malayska racen, och öfver den stolta oceanens alla öflockar har nu spridt sig en folkstam, af enahanda utseende och språk, ägande samma plägseder, cdlande samma vexter, och talande om gemensamma! förfäders vidsträckta färder. De äga ock sina minnen, sin föreställning om tidens början. När en! Gud for ut, säga de, på en ljus sky för att fiska, kastade han ut sin ref i bafvets djup; snart fästade sig något tungt dervid; han drog upp, och det var bergens spetsar som följde med. Så höjde Guden ien ena toppen efter den andra öfver hafvets yta — men de hafva alla sedan-sjunkit. Denna föreläsning, som bivistades af H. M. Drottningen samt hertigen af Dalarne och Prinsessan, ifvensom af ett så talrikt auditorium, att ens på läktarBe få platser voro obesatta, var såväl genom de märkvärdiga uppgifterna om de underbara: före.eelser, hvilka försiggå i det alstrande vattnet, som ock genom de lika instruktiva som praktfulla afbildningarne i hög grad egnad att spänna åhörarnes inresse. Och ehuru föredraget räckte närmare 3:ne limmar, lemnade dock säkerligen ingen af åhörarne föreläsningssalen, utan att känna sig hafva tillbragt en lärorik och angenäm afton. Föredragets klarhet och värdighet, åskådligheten i afbildningarne, det storartade och förvånande i sjelfva ämnet, äro af den art, att man vid dessa föreläsningar ej annorlunda tänker på tiden, än med ledsnad öfver dess korthet , bredvid mängden af de sannt bildande och intressanta underrättelserna, som hinna meddelas. — A. I gårdagens referat af denna andra föreläsning har ett förvillande fel insmugit sig, nemligen rad. 102 på första spalten står: ingen, läs: fullkomlig, då meningen blir: men alldeles fullkomlig med sin mormor. RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. Om ett gåfvobref må betraktas såsom testamente.