Aftonbladet – 24 mars 1849, sida 2

För att tillfredsställa enskild hämndlystnad, hviskade han till sig sjelf, afhålla de honom ifrån att lyckliggöra sitt folk, och störta landet dagligen i djupare elände ... Härvid stördes han af tvenne förbi honom ridande herrar, af hvilka den ena höll in sin häst för att betrakta honom. Med sin vanliga, öppna, nästan stolta blick besvarade Prytz den okändes ögonkast. På uppmaning af sin följeslagare fortsatte väl den främmande ridten, men vände sig ännu en gång om på hästen, liksom för att inprägla Prytzens bild i sitt minne. Man får inte nämna vargens namn, mumlade denne, och såg efter de bortridande, innan han står bakom en med uppspärradt gap. Jag undrar om icke de der herrarne, så förnäma de än voro till uppsyn och hållning, lämphgen kunna räknas till den klass, jag nyss tänkte På.n Han vände om till sin boning. Äfven på honom hade den okändes utseende gjort ett djupt intryck, hvilket han ej kunde förjaga. En viss likhet med det porträtt af en riddare, hvilket han tillfälligtvis upptäckte i Ingrids gömma, undföll honom icke. Nå, nå — tänkte han — det var väl ett af dessa underbara väsen, som den goda gumman kallar aningar, och när allt kommer omkring, är denne man en af mine domare, och grefvarne Mörner och, Ekeblad hafva ej försummat att äfven hos honom inlägga ett godt ord för mig. . z Han hörde någon komma i trappan, gissade att det var Margreta och skyndade att öppna dörrn. Hvad fattas dig, syster? Du ser så upprörd ut! Hvarför är inte Iesselgren med? Ar han sjuk, eller bortrest ? . Ingendera delen ! svarade Margreta med konstladt lugn. För att skona sin bror, hade hon under vägen öfverläst sin roll. Ingendera delen, så vidt jag vet. Likväl måtte det ha händt honom någon liten förargelse, men jag hoppas att det ingenting skall ha att betyda. Hesselgren blef arresterad i går eftermiddags. Så skonsamt hon ock meddelade underrättelsen, upprörde den likväl Prytz på det högsta. Han hade ju sitt eget, nyss undsluppna fängelse i friskt minne! (Forts. följer.)