Aftonbladet – 24 mars 1849, sida 2

FRANSYSKA NATIONALFÖRSAMLINGEN. ITALIENSKA AFFÄRERNA. (Slut fr. Onsdagsbl.) Lamartine: M. H.! Om icke den aktningsvärde hr Ledru Rollins uppmaning nästan tvungit mig att uppträda, för att antingen försvara eller desavuoera de principer för utrikespolitiken, hvilka framställdes i manifestet af den 5 Maj och hvilka j hafven godkänt, så skulle jag icke hafva uppstigit på denna talarestol. Jag skulle icke hafva gjort det af två orsaker. Den första är den, att en lång vana vid diplomatiska affärer och parlamentariska debatter ingifvit mig den öfvertygelsen, att intet är mera farligt än att framföra diplomatien i dagsljuset, på tribunen. (Bifall. Knot på yttersta venstern.) Oaktadt det knot, som i anledning af en falsk uppfattning möter mina ord, finner jag dem dock så solklara, att jag icke uppehåller mig med deras förklaring. Jag säger endast, att så länge den politiska ställningen fortfar att vara så oviss, tvetydig och Yacklande som den nu är, så är tidpunkten icke gynnande för en diskussion, och det är derföre som jag hittills suttit tyst på min bänk, Det andra skälet, hvarföre jag inte velat taga ordet, är följande. Jag anser att man måste göra en bestämd skilnad emellan skuggan och dagsljuset; man måste veta hvilken man har med sig och hvilken man har mot sig; man måste framförallt förstå att beslutsamt skilja sig ifrån de yttersta konseqven