Aftonbladet – 24 mars 1849, sida 2

till Paris, egen komposition af stor skönhet. De lifligaste applådissemanger tillkännagåfvo publikens belåtenhet. Vår svenska sångerska, mill Nissen, har äfven nyligen anländt till Paris. Processen i Bourges mot de anklagade af den 135 Moaj följes med stor uppmärksamhet af allmänheten. Deras afresa härifrån skedde lugnt och tyst; inga folksamlingar eller opinionsyttringar märktes någonstädes, ehuru flere af dessa män, i syhnerhet Barbås och general Courtais i hög grad tillvunnit sig folkets sympatier. Så väl i småstäderna, som i Paris, hafva de fatala mössorna, hvilka under den häftigaste revolutionsstormen uppsattes i en del af frihetsträden, väckt stor förargelse. Man har användt en otrolig möda för att få ner dem, oaktadt de icke förorsakat den ringaste fara för samhället och nu efter ett års tid äro sönderblåste och urblekte samt nästan omöjlige att kunna upptäcka. Då jag för någon tid sedan klockan 44 en afton vandrade öfver marchå S:t Honor, voro några polistjenstemän ifrigt sysselsatte att använda alla möjliga försök till nedtagande af en trasa, hvilken fordom lärer varit en s.k. frihetsmössa. Detta, som de öfriga fribetsträden, var en hög, majestätisk poppel. Den förhatade lappen, mot hvilken polisen gick till storms, satt högst i toppen och var omöjlig att nå. Ett hastigt beslut fattades, yxan framtogs och trädet afhöggs till hälften. En hop folk hade samlat sig på platsen och ett lifligt missnöje lät höra sig. Några dagar derefter befanns en morgon att folkets träd på Place Popincourt under natten blifvit nedhugget, hvilket förorsakade harm och förtrytelse i de kringliggande qvarteren. Man beslöt enhälligt att påföljande söndagen plantera ett nytt, men tidningen La Republique afstyrkte härifrån och blef åtlydd. Bland den mindre bemedlade klassen råder ett lugn, en resignation, en tålig väntan, som är både vacker och förvånande. Tonen bland denna klass är nu, att alla anledningar till strider undvikas, alla försåt mötas med ett ädelt förakt. Man förbigår småsakerna och vakar öfver det stora hela. Man skall spara sina krafter och sitt blod till försvar för sanningens och rättvisans styrelseform, i fall denna skulle angripas, för att kanske döende, men dock segrande utropa: Lefye Republiken! Sådane tänkesätt får man höra öfverallt. Emedlertid kan häraf dragas den bestämda slutsatsen, att massan af befolkningen aldrig tillförene ägt så mycket sinne för det offentliga lifvet som nu, och att detta inverkat serdeles fördelaktigt på det sedliga tillståndet, samt att aldrig den simple mannen förr så kännt sig utgöra en länk i det helas samhand, eller såsom nu uppskattat sina förbindelser mot fäderneslandet. Hvad man må säga om fransmännen, så kan man dock vid cen närmare bekantskap med detta folk icke neka, alt det på hjertats och hjeltemodets vägnar, samt i känslornas djup och allvar står framför andra nationer. TYSKLAND. Den tyska kejsarfrågan har i en otrolig grad upplifvat de tyska tidningarne. Den är dagens vigtigaste angelägenhet och partibitterheten har genom den fått ny näring. Neue Preuss. Zeit. har råkat i svåra bekymmer och under sin ifver att motarbeta allt, som utgår från folket, yttrar den till och med angående den telegrafiska depeschen från Frankfurt: Hr Hansemann vet kanske icke, att lord Cochrane för ett dylikt rykte blef förklarad ärelös och förlustig alla sina embeten och värdigheter. Deutsche Reform säger, sedan den för hundrade gången prisat praxis med statsstreck: Vi tro icke att den tyska nationalförsamlingen efter så stor sorglig erfarenhet skulle hafva låtit förleda sig genom det plötsliga intryeket af de nyaste österrikiska händelserna till ett steg, som vi blott kunna beteckna såsom öfveriladt. Emellertid är det icke omöjligt att i Frankfurt, som redan bragt i dagen mången sällsamhet, äfven denna nya öfverilning kunde framkomma. Men derom äro vi öfvertygade att det tilläfventyrs blifvande frankfurterbeslutet icke skall hafva någon vidare praktisk följd, och att konungen af Preussen aldrig skall låta förmå sig alt motlaga en krona ur den revolutionära usurpalionens händer, hvilket oundvikligen måste störta honom i de allvarsammaste förvecklingar med alla legitima makter,. Den 12 hade på Berlins börs alla kurser helt oförmodadt fallit. Dagen derpå fick man upplysning om orsaken. Regeringen ämnar begära af kamrarne beviljandet af ett lån på 70 millioner thaler, för att vara försedd i händelse af ett krig. Det tros att underhandlingar med Rothschild i London derom äro började, men hvad som förefaller besynnerligt är att man säger, det kejsar Nikolaus genom Stieglitz i Petersburg skulle dertill bidraga med stora summor. Vilkoren anses blifva hårda. EEE a sn PJ a, EE FS