Aftonbladet – 24 mars 1849, sida 1

tera en tolftedel. Goudchaux påyrkade diskussion öfver hela budgeten. I sådant fall ville han gerna bevilja två tolftedelar. Passy svarade, att det framförallt vore fråga om att fortfarande bestrida alla kostnader för förvalt ningen på ett så punktligt sätt, att ingen förvirring uppstode i ärendernas gång. Församlingen beviljade den begärda krediten af 176 millioner francs för April och Maj. Men finansministern uppträdde ånyo och yrkade, att de speciella tillskotten för republikens president skulle få fortfara enligt beslutet af den 20 sistl. December (Ah, ah!). Nu uppstod denstormiga debatten om tillökning till presidentens gage, hvarom förut, blifvit i korthet omnämndt. Från Berget hördes flera röster ropa: Det blir en ny civfllista! Dezeimeries, äfvensom Laussedat, uppträdde med liflighet emot den ministeriella propositionen. Passy svarar, att äfven Cavaignac erhållit samma tillökning. Republikens president måste hafva representationspenningar 0. s. Vv. Nu uppstod ett förfärligt larm. Ordföranden ropar till ordning. Passy fortfar att tala oaktadt tumultet. Från Berget ropas: det kan, det får icke ske! Omöjligt ! Antony Thouret: Det är ett brott mot författ— ningen. Ändtligen slutar Passy under åtskilliga anspelningar om Cavaignacs liberalism. Flera röster: Slut! Slut! Clement Thomas protesterar emot debattens slut. Dufaure ingår i en belysning af åtskilliga punkter i det (af Marrast) . uppsatta utskottsbetänkandet, som motiverade ofvannämnde beslut af den 20 December, omtemporära embetsmannaarfvoden. (Oväsendet lägger sig något.) . Dufaure fäster isynnerhet uppmärksamheten derpå, att dessa representationskostnader endast voro af provisorisk natur. För egen del röstade han af uppriktigt hjerta för det ministeriella amendementet. Omsider nalkas den orediga och tumultuariska debatten sitt slut. Under ganska upprörd sinnesstämning skrider nationaiförsamlingen till omröstning. Det ministeriella amendementet antogs med 418 röster emot 341. (Rörelse). Presidenten har således 400,000 fr. i månaden eller 3,333 ; fr. (ungefär 1,666 rdr bko) om dagen. Hela den ministerielia propositionen omdo två: tolftedelarne gick slutligen igenom med 331 röster mot 193. Församlingen åtskildes omkring kl. 6 em. under stark rörelse, National tadlar i synnerhet, att man nu under förevändning af representationskostnaden, fördubblat. presidentens apanage, som man redan en gång under långa och allvarsamma debatter: hade fixerat till 600,0009 fr., med förkastande af amendementer, som gingo ut på 1,200,000 fr., 1,000,000 fr., 200,000 fr... och 700,000 fr. På detta sätt hade de reaktionäre fått hål på konstitutionen. Snart kunde man nu återkomma med hela Ludvig Philips civilista, allt under förevändning af representationskostnader. Snart: skulle väl Odilon Barrot komma med en dotation. AlHtidjfunne man en majoritet, villig att sanktionera nya slöserier. Majoriteten kunde visserligen icke stå tillsvars för dylika omröstningar; men den ånge i stället åtnöja sig alt gå på baler i Elysee National. Men Frankrike, som icke går på bal; Frankrike, som arbetar i sitt anletes svett för att af jorden vinna så mycket, som erfordras att betala pålagor, Frankrike skall minnas den dagens omröstning, då stunden kommer att uppgöra räkning med representanter! Om påfvens sednaste not (införd i Aftonbladet N:o 66), i hvilken kyrkans döttrar, Österrikes, Frankrikes, Spaniens och Neapels makter uppmanas att med vapenmakt intervenera till hans förmån mot en hord sekterister, en fraktion af uslingar, som, till följd af alla slags brott, utöfva den rysligaste despotismp, yttras följande af National: I sådana ordalag tilltalar Christi prest, kristenhetens evangeliske chef sina medborgare, — dem som han nyligen kallade sina barn. Romarne, som erbjuda sig att garantera påfven hans andliga auktoritet, romarne som icke fordra annat än en frioch fredlig utöfning af sin suveränetet, romarne skulle då vara en hord af sekterister, en fraktion af uslingar, höljde af brott. O, är det möjligt att kärleken till verldsliga egodelar i så hög grad förvillar Pius IX:s hjerta och gör honom glömsk deraf, att de, om hvilka han uttrycker sig så strängt, äro menniskor och kristne. Ar det värdigt kyrkans öfverhufvud, . vi fråge det, att begagna den heliga makt, hvarmed han är beklädd, för att slå med bannlysning och inviga åt evig fördömelse de olycklige medborgare, . som brutit, märk väl, icke mot kyrkan, utan mot en verldslig suverän. Från katholsk synpunkt böre vi med eftertryck uttala vårt ogillande öfver ett så-dant förfarande af den ena makten mot den andra, denna förvirrade förvexling i afseende på handlingar som höra dit, samt slutligen och framför allt denna diplomatiska plan, enligt hvilken man begagnar sig af andliga vapen för att bestraffa fel, som ligga inom : den verldsliga jurisdiktionens område. Det är ett sorgligt exempel, att man tager religionen till hjelp politiken, och att man försöker återeröfra en tron. zenom påfliga förbannelser och bannlysningar. Och liksom det icke vore nog att oroa katholska samveten till förmån för ett personligt intresse, så ser man att påfven icke drager i betänkande av aga sin tillflykt till våld, att påkalla främmande vapen för att krossa sina undersåter, och återlaga in tiar, besudlad af romerskt blod. Dcet är icke en afsatt prins, som ej biyges för att . egära en sådan intervention. Från påfvens sida ärlet en för evigt vanbedrande: bandling. Och på det tt man icke må beskylla oss för öfverdrift i den: sky, som ett sådant beteende ingifver oss, så vilje RR RTR TE RR AT TE SE VE Antsärlho käncla af hittorhat åhärda han fAanva.