Aftonbladet – 24 mars 1849, sida 1

Med en outsäglig känsla af bitterhet åbörde han dennas förklaring. Således har det lyckats ondskan, återtog han, efter litet uppehåll, att beröfva mig det förnämsta medlet till :försvar ... Hvilken medlem i samhället, som helst, kan ju hädanefter sålunda blifva anklagad; man förskaffar sig blott ett verktyg, och hänger det, sedan det blifvit brukadt. Hvad menar ni? Om hvilken ondska talar ni? inföll. preses. Bevisa ri er oskuld, om ni kanl Det tillhör mig icke. Jag känner ingen lag, som ålägser en oskyldig något sådant; utan min anklagare tillhör let att bevisa min brottslighet, och mina domare att tillvålla honony det. Ty hvad hittills mot mig är anfördt, örklarar jag som ett foster af lögn, nedrighet och bedräserin. s Fahlström yrkade ansvar för missfirmeligt tal. Det aflogs af preses. Man skred nu till öppnande af hans papper, men fann ntet enda, som kunde öfverbevisa honom om förräderi. fill hans förundran var brefvexlingen med Broms försvunen. Han öfverlade med sig sjelf, om han borde angilva len, men afhölls derifrån af fruktan att bringa förderf, äfen öfver denne sin väns hufvud. När förhöret var slut, anhöll han om att genast blifva att på fri fot, då anklagelsen mot honom på intet det min— ta bevis funnits grundad. Det afslogs. Han framkallades ll bordet, att med sin tnderskrift styrka protokollets rikighet, hvarefter han anhöll om tillstånd att få tala, hyilet bifölls. ; Jag utber mig först att få Aänderställa kommissionen. red hvad rätt jag, läk den gröfsta brottsling, blitvit belag red dessa förfärliga fjättrar .. Det är på er dyrkade konungs egenbändigt utfärdade efallning. i Hesselgren studsade. Nå väll utbrast han. Så vill jag ock utan klaähder bäa dem! De skola aldrig öfvergilfva mig! Har ni något mer alt anbringa? Jaly Och nu klagade han öfver fångkostens usla beskåffenhet. Vaktmästaren tillfrågades, .