Aftonbladet – 23 mars 1849, sida 2

(Insändt.) Om grunderna för försäkringsbolag mot lungsjukan hos hornboskapen: I afsigt att förekomma deån elakartade tungsjukans värjningar ibland hornboskapen i landet, genom tilig slagtning af de djur, som deraf kunna blifva ingripna, samt för att bereda en billig ersättning ör de förluster, som genom denna sjukdom kunna uppstå, hafva i flera län bolag blifvit. bildade och reglementen för desamma uppgjorda. Afven Stockholms läns kongl. hushållniugssällskap her ansett det vara af stor vigt att inom länet söka tillvägabringa stt bolag i enahanda ändamål, och derföre uppdragit åt sitt förvaltningsutskott, att, i samråd med illkallade sakkunniga män, upprätta reglementariska föreskrifter för en sådan förening, hvilka utskottet igde att — till tidens vinnande — utan sällskapets vidare hörande, till nådig stadfästelse hos Kongl. Maj:t i underdånidhet anmäla. Utskottet har sökt att efter bästa förmåga fullgöra sitt uppdrag, som, i sig sjelf vigtigt och ansvarsfullt, blef det ännu mera derigenom, att sällskapet uttryckligen förklarade sig icke vilja genom något på förhand fattadt beslut, eller uttalade åsigter rörande de hufvudgrunder, på hvilka föreskrifterna borde hvila, binda händerna på utskottet eller lägga några hinder i vägen för antagandet af hvad utskottet efter moget öfvervägande kunde anse vara för ändamålet lämpligast. De personer, som utskottet till följe af det gifna bemyndigandet tillkallade, voro: Kgl. Landtbruksakademiens sekreterare m. m. hr Nathhorst, Professorn vid Kgl. Veterinärinrättningen m. m. hr doktor Billing, samt Majoren m. m. hr B. G. R. Munck. Vid den sålunda bildade kommittens första sammanträde, sökte den genast att göra sig reda för de ändamål, som med bolaget afsågs, och de medel, som säkrast och enklast borde leda till deras vinnande. Om de stadganden, hvilka kommitteen borde upprätta, skulle uppfylla sin bestämmelse, så borde de 4:0 Befrämja sjukdomens utrotande genom att göra ett tidigt slagtande af de sjuka djuren fördelaktigt för ägaren; 9:0 Bereda utväg för en så stor del af allmänheten som möjligt, att i anstalten deltaga; 3:0 Göra ersättningen så billig och rättyis, som möjligt, utan att företrädesvis gynna, vare sig innehafvarne af stora och dyrbara djur eller dem som äga smärre kreatur; . 4:0 Äfven göra afgifterna lika rättvisa och billiga, samt hvilande på samma grunder som bestämma ersättningsbeloppet. Hvad den första punkten beträffar, så syntes den vara lättast att lösa, och kommitteen tror sig hafva fullgjort den deri uppställda fordran, genom tillåtelsen för ägaren att fritt disponera det slagtade djurets kött, talg och hud m. m., helst det måste vara klart för hvar och en, att värdet af dessa ämnen hös ett sjukt djur mer och mer förminskas, och allt dröjsmål med slaktandet dels medförer den nyss antydda förlusten, dels utsätter ägaren för den risk, att förlora all ersättning, i fall djuret genom dröjsmålet skulle sjelfdö. Hvad den andra punkten beträffar, så har kommitteeri, efter Noggrannt öfvervägande af alla förhållanden, ansett att rättighet till deltagande i bolaget endast kunde medgifvas ägare eller brukare af jord, hvaribland således äfven soldater och jordtorpare, och detta så mycket mera, som det naturligtvis är högst angeläget att de personer, med hvilka bolaget skall kunna ingå öfverenskommelser; äro bofaste män, hvilka bolaget kan hafva säkerhet att alltid anträffa, och hvilka icke, i likhet med backstugusittare och statfolk, äro lösa personer, som hvarje år kunna ombyta bostad, och hvarföre bolaget skulle sakna all säkerhet att utbekomma de bidrag, som af dem skulle komma att utgå. Dessa personer äro dock icke derföre ovilkorligt ur bolaget uteslutne, emedan det står ägare eller brukare af hemman öppet (enligt reglementets 2:dra ) att försäkra alla å gårdens ägor befintligd kreatur, de må tillhöra ägaren sjelf. eller hans statfolk och inhyseshjon eller de vid bruken antagna smeder. Men af ofvan, anförda skäl måste bolaget, för att icke kasta sig i stora vidlyftigheter och för att undvika måhända ej obetydliga förluster, göra dylika lösa personers inträde i bolaget beroende på öfverenskommelse med den ägare eller brukare ar jord, på hvars hemman de befinna sig. Beträffande 3:e och 4:e punkterna, så medföra de lvida större svårigheter, och kommittten har dervid