Aftonbladet – 21 mars 1849, sida 3

NV RR 6 JUDA som det kan tyckas att vara belåten, ja förtjust, ty som ordspråket lyder : Ingen ros utan törnen! — Vi skola måhända återkomma till en närmare granskning af den der hiskliga belåtenhetsaffiren. (Insändt.) DYRPARA ANTIQUITETER I SVERIGE. Det finnes få länder, i Europa, som äga ett så betyd!igt antal dyrbara fornlemningar som Sverige. Utom det egentliga konstvärdet och ett högst betydligt metalloch penningevärde äro dessa pretiosa förknippade med ärofulla historiska minnen. En främling, som gästfritt blifvit mottagen i Sverige, och som med största uppmärksamhet besökt de olika kongl. slotten och öfriga ställen der dessa pretiosa förvaras, har trott sig göra svenska allmänheten en tjenst genom att härmedelst antyda ett och annat, som äger obestridligt curopeiskt värde och märkvärdighet. Gripsholm. Samlingarna i detta slott äro så namnkunniga, äfven i främmande länder, att ins. här endast vill utvisa hvad som mindre allmänt omtates. Väggarna i konung Carl XE:s sängkammare äro behängda med gebeliner af säölsyntaste skönhet och hög värde. Fönster, förhängen och möblernas öfverklädsel i detta rum är af guldoch siifver-brokad, hvars mak återfinnes på ytterst få ställen i Europa. Någonting alldeles eget äro de så kallade Rubens-spetsarne af guld och silfver, hvilka äfven härstädes finnas. Mattorna i detta rum utgöras af det gamla så kallade Savonneri-arbetet, hvilket, utom sin verkliga skönhet och ett konstvärde, som föga lemnar den egentliga målningen efter, dessutom har ett så mycket större pris, som den enda fabrik i verden, der Savonnerierna kunnat tillverkas, längeseden blifvit nedlagd, hvadan dessa sköna minnen af en försvunnen konst med hvarje dag blifva allt mer och mer sällsynta. De här befintliga Savonnerierna föreställa La Fontaines namnkunniga fabler. Ulriksdal. Pe vapen, sem burits af, och de sadel-munderingar, som burit alla Sveriges berömde konungar, allt ifrån Gustaf den andre Adolf till Carl XI; äfvensom de rustningar och scbabraker, hvilka tillhört Sveriges största fältherrar, en Horn, Bantr, Tortenson, Pe la Gardie, Stenbock m. fl., förvaras i den der kommendantens för invalidkorpsen uppsigt ställda rustkammaren, men torde vara tillräckligen kända af svenska allmänheten att här cj behöfva vidare omtalas. Ett och annat af synt arbetsvärde och beundransvärd rikedom torde likväl vara mindre bekant, hvadan ins. exempelvis vill nämna de sadlar och täcken, som prydde de åtta hästar, hvilka drogo konung Carl XII:s krvöningsvagn m. m. Stockholms Slott. kongl. kläckammaren finnes, jemte en ögsta värde och hvilka tvifvolsiren och forf ka märkvärdig samling af sv rs och drottningars hr nirgsdrägter ifrån äldsta tider allt intill våra g I kong! rustkammaren förvaras Gustaf Adoifs, Kristinas, Carl Gustafs sadelmunderingar, hvaribland finnes ett den Sist nämnde konungen tillhörigt schabrak, hvilket är broderadt med öfver sextio tusen äkta perlor. Tolf sad ech seldon af mohriskt arbete, bviika storsultanenp skänkt Carl XI äro genom sin egenhet och rikedom värda den största uppmärksamhet. Sammalunda förhåller sig med konung Gustal IT Adolfs kröningsvagn med dithörande åtta hästtärken, böljda af guld och ädelstenar. — En vagn, inkt af grefve De la Gardie till konung Gustaf FfEs bror hertig Fredrik Adolf, äger troligen ingen make i Europa. Man kan bedöma dess värd af det förhållande att ensamt målningarna, utförda af en fransk mästare, af sakkunnige min blifvit uppskattade till ett värde af 60,0C0 rdr svenskt bko, hvilken uppskattning är långt ifrån öfverdrifven). Högst i värde stå likväl de gobeliner, till ett antal af öfver hundrade, hvilka för ej längesedan blifvit framdragna ur källrar och förrådshvalf, samt återställda till sin fordna glans. Man kan föreställa sig värdet af cen gobelin, om man besinnar, att en Nitig och skicklig arbetare behöfver ett helt år för att förfärdiga en metre, i längd motsvarande två och en half aln svenskt mått. En sådan arbetare ir likväl aflönad med 40 francs om dagen. Hvarje sin af en gobelin kostar alltså öfver tusen francs. Pe härvarande gobelieer uppgå till ett penningevärde, hvaröfver man skulle häpna. VWisst är, att de biand dessa konstverk, som blifvit köpta, hafva kostat 40till 50,000 francs stycket. . Deras värde för närvarande är ändå större än fordom, emedan len enda fabrik som finnes, den parisiska vid Rue Mouffeterd mellan Barritre dIHtalie och Jardin des Plantes, numera ytterst sällan sysselsättes med tillverkning af tapeter eller matior, utan inskränker sig till förfärdigande af porträtter. — De skönaste bland de på Stockholms slott befintliga gobeliner föreställa scener ur Racines, Corneilles, Molicres m, s dramatiska arbeten; ur Miguel Cervantes Don Quixotte; afbildningar efter Venloos taflor m. m. Alla de nu i korthet omnämnda konstskatter, hvilka äro af ett värde och en sällsynthet, att de, om möjligt, borde förvaras under glasbetäckning, lyckas likväl under långliga tider hafva blifvit med nivdre omsorg vårdade. — Så mycket större är örtjensten hos H. M. nu regerande Konungen och less hofmarskalk, grefve Lillienerantz, som, cniigt hvad vi med full visshet hafva oss bekant, med mycken möda och omsorg dels uppdagat och framskaffat, dels undan förstörelse räddat och dels befallt iståndsät(andet af dessa skatter. Om man besinnar, att större delen af dessa dyrbarheter är öfver 200 år gammalt; att de antingen blifvit på sjelfva slagfälten cröfrade eller förvärfvats i följd af svenska krigares bedrifter; att de äro skänker af främmande monarker till Syerges konungar eller på annat sätt bära vittne om aktningen för det svenska namnet — måste man lifvas af erkänsla vid anblicken af dessa dyrbara minnen, som djupt värderas af hvarje svensk man, som är mån om sitt fosterlands höghet och ära. En synnerlig lycka för vederbörande, vid återställandet af dessa till stor del af tidens tand anfrätta fornlemningar, har varit, att de kunnat påräkna biträde af den skicklige och konsterfarne fransmannen Pxirab som till vårt land medfört bkemligheten, att genom kemiskt använda behandlingar itergifva bleknade färger deras liflighet; guldet och silfret i broderier, fransar och förgyliningar dess glans; borttaga orafrosten från gamla riddare-rustningar m.m. Jemför man det föråldrade och förfallna skick, hyari dessa effekter befunno sig innan de lempades ät Mr Privat, och den nyhetens fullkomligen liknande glans, varmed han återställer dem, kan man ej undgå att förvånas, äfvensom man biir Mr Privat tacksamhet skyldig för den verkliga tjenst, han gjort landets minnen. Enär det i Syverge finnes ficre enskilde personer, hvilka äro ägare af fornlemningar af cnahkanda beskaffenhet med de ofvan antydda, skulle det vara en stor Iycka om de ville betjena sig af den honsterfarne främlingen Priivats skicklighet, för att bevara och återställa minnesmärken, hvilka äro hela natonen dyrbara och hära. tvifveleatan fö g I den s. mängd cffekter af Pe det under biegnad varande