Aftonbladet – 21 mars 1849, sida 2

Och mera känner man ej? vÅtminstone icke jag... Apropos Dittmar! Var inte nan orsaken till att baronens tillämnade giftermål gick om ända ? Duwald svartnade i ansigtet och bief alldeles mållös... Det var ingen tom fantasibild, som visade sig för Göransson i hans sista stund, utan verkligen Dittmar i procentardrägten. Sedan han utfört sin plan i afseende på Hesselgren, hade han under denna förklädnad ingenting vidare att göra i staden. Otålighet och hämndlystnad drefvo honom att resa till norska gränsen, och han lofvade sig sjelf att Göransson skulle erhålla nåd, om beskickningen lyckats, och kungen fallit för de uppretade böndernas kulor. Men försöket kantrade, och Göransson måste, lik en mogen frukt pryda det ännu på långt när icke knoppade trädets krona. Baron Duwald lemnade grefvens kabinett i samma ögonblick geheimerådet inträdde. TREDJE KAPITLET. Okunnig om det öde, som var redo att drabba honom sjelf, och endast orolig öfver Prytzens och Margretas envisa tystnad, samt de rykten om den förres ofärd, hvilka äfven hunnit fram till honom, hade Hesselgren beslutit att resa till Carlstad. Denna resa hade mött många och oförutsedda hinder, särdeles från landtmäterikontorets direktionssida, hade derföre tid efter annan blifvit uppskjuten, men nu ändtligen faststäld till dagen efter trefaldighetssöndagen. Han hade, såsom vanligt, bivistat gudstjensten. Eltermiddagen skulle användas till några afskedsbesök, hvilka. enligt den tidens stränga ceremoni, icke fingo åsidosättas Efter slutad middagsmåltid satte han sig vid fönstret, ditlockad så väl af det vackra vädret, som den hänryckande utsigten, hela hamnen och segelleden uppföre. Det på började och långt ifrån fulländade kongl slottet utgjorde den enda dystra punkten i taflan. Af den leddes han til betraktelser öfver, att undersökningen om slottsbrander bedrifvits så lamt, som hade man varit rädd för att upp. täcka mordbrännaren... (ER Bland flera hans innerliga önskningarjför Sveriges väl