Aftonbladet – 20 mars 1849, sida 1

SPANIEN. . Narvaez, som nyligen haft en duell med en deputerad af Cortez, har nu åter utmanat en annan, Rios y Rosas. Kammarens president hade sökt hindra utmaningens antagande, och förklarat, att han ej kunde medgifva dylika strider mellan de deputerade; men man visste ännu vid postens afgång icke huru de begge duellanterna ämnade förfara, och en stor skara folk var samlad omkring kammarens palats för för att få veta deras förklaringar, som af sekundanterna skulle uppsättas. Man talar ständigt om att 12 till 14,000 man skola afsändas till Kyrkostaten från Cadix till påfvens understöd, men ingenting sker. FRANKRIKE. Nationalförsamlingen fortsätter den tredje läsningen af vallagen, och har hunnit till de s. k. imkomptabiliteterna, i afseende på hvilka den har tillfälle att godtgöra sina ensidiga beslut om embetsmäns uteslutande från nationalförsamlingen. Lamartine har redan inlemnat en motion, riktad mot de paragrafer, som förbjuda en deputerad att mottaga ett publikt embete med lön eller att blifva minister. Monitören berättar åter om en hop oord-lj ningar i Frankrikes mindre städer; på de flestalc ställen hade dock ordningen till största delenls blifvit genast återställd. Lo ! Utrikesministern lärer ifrån Österrike hafval! erhållit trenne noter. Den första innehåller ! rättfärdigande af infallet i Ferrara; i den an-l, S r S —— HÄ AA de — ON Ve — — — mm im S ö 1 t dra uttalar man sig till-förmån för en intervention i Kyrkostaten; i den tredje vindiceras det österrikiska husets eventuella tronföljd is Toscana enligt 1735 års fördrag. Afven efter den interpellation, som ägde rum den 8 d:s, vet man lika litet som förut, hvad man egentligen skall tro om ministerens ställning till den italienska frågan. Ministerens förklaringar voro ganska undvikande;ls deraf tycker man sig icke bestämdt kunna sluta annat, än alt regeringen icke vill våga ett krig med stormakterna för Italien; snararel! tyckes den vara benägen att uppträda emot. romarne. Anmärkningsvärdt är, att Lamartine, under denna debatt såg sig föranlåten att desa-ls vuera bergets politik och uttyda sitt manifest på ett för ministeren gynsamt sätt. General Breas mördares kassationsansökan emot krigsrättens kompetens har blifvit förkastad af kassationsdomstolen. De till döden dömde mördarne kunna således endast hoppas på presidentens benådningsrätt. Bankberättelsen ifrån den 1 till den 8 Mars visar en förökning af de metalliska förråden i Paris ifrån 173,000,000 till 180,927,201 fr. 71 e Pariserportföljen visar en liten föry t g r I 5 l n d g 5 sj n Sj 1 I s bättring från 49,500,000 till 50,000,000; deremot har departementsportföljen fallit från 92,000,000 till 88,977,822 fr. 79 c. Femprocentsfonderna hafva plötsligen stigit 8 s d ända till 88,75; treprocents till 60,50; bank-lk aktierna till 2470. Kapitalerna, säger en korrespondent, som flytt till England, komma nu d tillbaka till Frankrike. Äfven ifrån provin-S serna inträffa talrika ordres om inköp af ränr tepapper. a fi ANKLAGELSEAKTEN EMOT MAJFÅNGARNE, Som bekant, är processen öppnad i Bourges h mot de personer, som äro anklagade för delak-k tighet i revolutionsförsöket den 435 Maj. Ap-f pellationsrätten i Paris hade redan den 46 sistl. Januari fällt det utslag, att de anklagade skulle dömas af assisrälten i Paris, nemligen: 4) Blanqui, Flotte, Martin (kallad Albert), Barbes, Sobrier, Raspail, Quentin, Degre, Larger, Bormes, Thomas, Louis Blanc, Seigneuret, Honneau, Huber, Lavirron och Chancel för att pi Maj 4848 hafva begått ett attentat åsyftande att störta eller förändra styrelsen, och att vid samma tid hafva försökt uppväcka inbördes krig senom att väpna medborgare mot hvarandra; och 2) mot Courtais, Caussidiere och Vilain för delaktighet i samma stämplingar. Appellationsrättert hade ock citerat de lagrum, enligt hvilka de anklagade borde dömas, nemligen Code Pånal, art. 359, 60, 87, 88 och 1 samt konstitutionen af den 42 Nov. 4848, art. 5. Men sex dagar efter detta utslags fällande eller den 22 Jan., modifierades det af nationalförsamlingen, som dekreterade, att målet skulle hänskjutas till den högsta domstolen och en serskild i Bourges sammankallad jury. Rättegången i Bourges börjades genom en vidlyftig anklagelseakt af general-prokuratorn Baroche. Denna skrift innehåller i början en berättelse om händelserna den 43 och 43 Maj, om de manifestationer af folket, som icke syntes åsyfta annat, än begära nationalförsamlnsens beskydd, men i sjelfva verket åsyftade att nrätta en ny styrelse. Derjemte genomgås äfven de dåvarande, förnämsta klubbarnes histoia och de planer som inom dem hvälfdes. Efter en sådan allmän exposå af de händeler, som stodo i samband med attentatet af d. 13 Maj, öfvergår general-prokuratorn till hvare serskild anklagad och belyser i detalj hvars ch ens större eller mindre delaktighet. Af lenna interessanta detaljundersökning lemna vi vär nedan det väsentligaste innehållet: Louis Auguste Blanqui. De händelser, som tilldrogo sig i Rouen den 27; och 28 April, och som nödgade auktoriteterna att med vapenmakt upprätthålla vördnaden för lagen, såfvo Blanqui, som redan förut underhållit en liflig agitation, ny anledning att utså tvedrägt och uppreta passionerna. I de tal, som höllos inom den dubb, för hvilken han presiderade, i cirkulärer och wlischer, hvilka innehöllo en slags adress ifrån det ;republikanska central-sällskapet till den provisoriska styrelsen, framställde han den s.k. Rouens-massakren i den ofördelaktigaste dager han kunde: han ramställde nationalgardets ledamöter såsom mördare, sallande dem med en viss försåtlig insinuation borjare-garder, för att uppväcka arbetarnes harm. Och då allmänhetens förtrytelse öfver dessa adresser sal sig luft derigenom att man nedref plakaterna, så vörjade montagnarderna att beväpna sig med muköter, som de förskaffat sig i polisprefekturen, och I ti lj re pi på fö sti sl pr 50 ippställde sig hoptals utanför Blanquis boning för ar