Aftonbladet – 17 mars 1849, sida 2

burgerheden, ryktbar i åminnelse genom sin enformiga utsträckning, hyser ock dylika lager, innehållande först, till 40 fots mäktighet, snöhvita massor af utdöda djuriska substanser, och derunder, till ytterligare 40 fots djup, brunaktiga af ännu lefyande infusorier. Äfven hos oss ega vi prof på dylika märkvärdigheter. Vid pass för 46 år sedan fälldes vid Degerfors, i Westerbotten i trakten af Umeå, en tåll, under hvilken befanns en stor mängd hvitt ämne, till utseehde liknande mjöl. I trakten fann man ytterligare af detta stenmjöl, och ortens fattigare innebyggare begagnade sig skyndsamt deraf att : dermed uppblanda sina torftiga sädeskakor. eller det magra barkbrödet, och förtärde det utan olägenhet. Detta ämne undersöktes sedermera af Berzelins, som deri fann ren kiseljord, idel kiselinfusorier och frömjöl af tall. Dylika lager förekomma dessutom i Finland, Siberien, Norra oeh Södra Amerika, och att det kan tjena till näring är ej mera underligt, då man vet att Eldslandets invånare förtära lera och jord, och njuta tvifvelsutan ej ringa föda deraf. En annan ekonomisk användning har detta mjölartade ämne: det kan nemligen brännas till det finaste tegel, som är så lätt att det, öfvyerdraget med ett vaxlager, flyter på vattnet. Af dylikt är det vida hvalfvet i Constantinopels Sophia-kyrka hopfogadt; från S:ta Fiora har det äfven blifvit beredt och Ehrenberg har till tegel bränt Lineburger-hedens infusionsdjur. Men ännu märkbarare än det Berlinska kisellagrets framåtskridande, försiggår jordens förändring på ett annat sätt genom de obetydliga djuren. Vid mynningen af större eller mindre floder, såsom för exempel utanför Wismar, vid Pillau (för att hålla oss inom Östersjön) se vi mäktiga afsättningär af uppslammad jord stundeligen uppgrunda hafsbottnens. Det är bäckarnes vatten, som till fioderna och hafvet medför lösryckta, fint fördelade hopar af infusionsdjur, hvilka f. ex. vid Wismar bilda ett slam af 6,840 kubikfots mäktighet! Vid Elbes och Scheldes och öfverhufvud vid alla de vattendrags mynningar; der ebb och flod äre märkbarare, sker en ännu mer underbar naturens lek; der mötas nemligen de salta och de söta vattenmassornas strömningar, de döda hvarandras invånare (ty de infusionsdjur, som lefva i salt, trifvas ej i sött vatten och tvertom), och af de förgångne. varelsernas skal bildas ett sediment, som allt mera och mera tilltager. Så finna vi jordlagren, äfven de hvilka gifva odlaren sina skördar, innehålla till större eller mindre del ännu lefvande eller redan förgångna djur af oändlig litenhet. Men mycket mera af det, som vi vant oss att kalla oorganiskt, innehåller dessa varelser. Trippeln; Polerskiffern eller Halfopalen består af kiselinfusorier. Vid Bili i Böhmen är ett lager af 14 fots mäktighet, och hvarje kubikfot innehåller 70 billioner infusionsdjur! — Krita, som förekommer i Skåne, Tyskland; Frankrike, England, Belgien, Södra och Norra Amerika o. s. v., är, i huru vidsträckta massor den än må förefinnas (ofta ända till 1000 fots mäktighet!) tydligen intet annat än afsättningar ur ett haf; man trodde fordom, att den utgjordes af en fin uppslamning af förvittrade bergmassor; men det är idel Polythalarier, som bilda den, hvarom man lätt sjelf kan öfvertyga sig vid mikroskopisk undersökning. Och slutligen är ej en gång den hårda, fasta flintan fri från dessa i hela naturen : utspridda väsenden. Ehrenberg lät slipa flintskifvor till genomskinlighet, bragte dem under mikroskopet och fann Xanthidier, nålar af Spongier m. fl. deruti inbäddade. Samma är förhållandet med opalen. Det är en bekant sak, att de qvarlemningar af snäckdjur och dylikt (petrifikater), hvilka man upptäckt förstenade i kritlagren, alla tillhöra arter, som numera ej finnas bland de lefvandes antal. Man hyste sarema öfvertygelse om de deri förekommande infusionsdjuren, tills Ehrenberg uppträdde med den förvånande upptäckten, att så ej är falles, utan att ännu lefva samma djurformer, som sedan oräkneliga tider tillbaka sakta och långsamt bäddades in i sina fasta omfattningar. Så gifves det varelser, hvilka stå såsom länkar mellan den oändliga skapelsens nutid och forntid. i Professorn slöt med den anmärkningen, att alla de märkvärdiga .facta, af hvilka han denna stund lemnat några strödda utdrag, hufvudsakligen äro frukten af en enda mans blott 20:åriga forskningar. Hvilka vyer skola ej utbreda sig en gång, när de hinder bortfallit, som genom mikroskopernas i fiera hänseenden ännu ofullkomliga konstruktion verka hämmande på observationerna, när ögat mera vant sig vid att blicka på varelser, hvaromman då hunnit samla mera kännedom! Naturforskningen har ett oändligt mål, ett mål, hvilket den kanske aldrig skall nå; men det är dess förtröstan och hopp, att allt mera nalkas ditåt och allt klarare och klarare finna lösning på åtminstone några af naturens stora gåtor! Afven om det vore möjligt att noggrannt uppfatta och återgifva alla de intressanta uppgifter och sannt vetenskapliga antydningar, hvaraf hela detta föredrag äger en så stor rikedom, skulle läsaren deraf knappast hafva föreställning om det nöje, de märkvärdiga fenomenens framställning och åskådliggöra ande förskaffade, så väl genom det lugna, vårdade och sannt populära . föredraget, som genom de d mycken kostnad och synnerlig fulländning utfö afbildningarne. I fonden af salen var en stor ram uppsatt och derinom upprullades, allt efter som föredraget det fordrade, än en 600 gånger förstorad vattendroppe, fylld af de vidunderligt bildade djuren, än en gyttring af Bacellarier, än af stenmjölet, än af röda snön, kritans djur-innehåll och flintans infusorier 0. 8. Vv. Den förvåning, som flera gånger gaf sig tillkänna från det talrika publicum, voro omisskänliga tecken på det spända intresse, hvarmed det i tvenne timmar fortvarande föredraget följdes, och på den längtan, hvarmed den nästföljande föreläsningen afvaktas. Hela den Kongl. familjen, med undantag af H. M. SET var närvarande. ÅA. MINDRE TEATERN. Herr Zelterholms recett. Åter ett skådespel i 5 akter och 7 tablåer på den Torslowska teatern! Arfvingen, eller bröder och kusiner är sednaste produkten af