Aftonbladet – 16 mars 1849, sida 1

(principerna i Frankrike, och icke blot en opposition mot den Cavaignac-Marrastska just-miieun, I följande departementer veta vi bestämd:. att det ultrarepulikanska partiet gjort starka framsteg: Vau1. I cluse, Rhone, Isere, Aude, Loire, Dordogne, Corålreze, Haute Vienne, Haute Garonne, Pi; nees Ori-jentales, Sarthe, Cote dOr och Indre. Detsamma gäller om den största delen af departementerna Aisne, Nord, Haut-Rhin, Lot Garonne, Loiret, Yonne och Herault. — Ryktesvis berättas, att general Changarnier skall hafva rådt presidenten Bonaparte att icke gå ut om aftonen utan försigtighetsåtgärder, nlelier utan sällskap, emedan man kommit under fund -Imed vissa planer emot hans person. Au Ludvig -I Napoleon, som genom sin regering låter vaka öfver klubbarne med den yttersta stränghet, icke ämnar på något sätt g fya efier för anarkien, vill man sluta af följande ord, som han uppgifves hafva vutrat till vice presidenten Boulay: Hade jag kem någon man, som bättre än ni passade till vicepresident, så elskulle jag hafva rekommenderat honom hos nationala I församlingen, men jag har valt eder, på det att, säa) vida jag träffas af en demagogs kula, en dugtig man må finnas, att hålla regeringens tyglar, intill dess min efterträdare blifvit vald. Märerna i det 10:de och 44:te distriktet af Paris hafva till Lamartine öfverlemnat den trefärgaue fana, som invånarne i dessa tvenne distrikter den 24 Fe-bruari 4848 framburo ifrån deputeradekammaren till -I rådhuset, och hvilken var den första som bicf planelterad vid republikens proklamation. Auktoriteternas småkrig fortfar på diverse ställen mot de röda mössorna, som uppsättas på frihetsträd och offentliga monumenter. De demokratiska bladen innehålla bref från de i London sig uppehållende Louis Blanc och Caussiditre, som förklara att de icke ämna ställa sig för rätta, då de ej få dömas af en ordentlig jury. Fonderna fortfara att så småningom stiga: treprocents stå på 52, 60; femprocents på 84, 95; bankaktierna på 2283 och nordbanans på 465. STORBRITANNIEN. Lord Goughs officieila berättelse om striden mot Sikherna bar blifvit offentliggjord. De ilesta olyckorna i slaget tillskrifvas missförstånd. På en interpellation af hr Hume om hvad ministeren ville företaga med anledning af händelserna i Indien, svarade lord John Russel i underhussessionen den 6 att drottJningen ännu icke fattat sitt beslut, men tillI kännagaf följande dagen att lord Gough blifvit afsatt och öfverbefälet i Ostindien öfverlemnadt åt sir Charles Napier. Detta har vöcht mycken belåtenhet. Den s. k. jernvägskonungen, Hudson, som är Idelägare i och direktör för en mängd jernvägar, har blifvit beträdd med ett skälmstycke som anses komma att störta honom. Ilan hade nemligen debiterat ett jernvägsbolag, hvars ldirektör han sjelf är, 2,800 aktier i en annan IJernväg till 5 högre pris än aktierne gällde och på det sättet narrat sig till 14,000 . Bolaget har redan tillsatt en kommittå för att undersöka hans förhållande, och flera andra bolag ämna göra på samma sätt. Hudson har redan -afsagt sig direktörsskapet uti bolaget för Bastern-Counties-jernvägen. Ryktesvis berättas att ostindiska regeringen vill underhandla med Dost Mohammed och köpa hans bistånd mot sikherna med Peschawer . öfverlåtande åt honom med arfsrält. Enligt andra uppgifter skall regeringen ämna underhandla direkte med sikherna, hvilka på förband förklarat att de ovilkorl gen fordra Pendschabs ulrymmande. 1 vr TT Tj hd TYSKLAND. I preussiska andra kammaren valde man d. 7:de dennes von Grabow till president och v. Auerswald och Lessing till vicepresidenter. Derigenom har visserligen oppositionen lidit ett nederlag, då dess kandidat till presidentsplatsen, v. Unruh, icke erhöll majoriteten, men detta nederlag är tillkommet under så egna förhållanden, att vensterns mod deraf icke på något sätt blifvit nedstämdt. Den anser tvärtom v. Grabuws val såsom elt bevis på de liberala idternas seger öfver de konservativa, ty Grabow, ehuru nu tillhörande centern, är icke den man, som gör sig till absolutismens eller de privilegierade ståndens vapendragare. För öfrigt är denna angelägenhet af det intresse, att det kan vara skäl att dertill återkomma. Den 8 hade andra kammaren konstituerat sig. Ministrarne uppträdde första gången sedan November i fjol inför folkets ombud. De hade icke mycket förändrat sig. Braudenburg hade blott antagit en ny drägt, militärunilormen; för öfrigt var hans uppsyn utiryckslös och död som alltid. Manteuffel synes vara ministerens talare; han tog till ordet och framlade tre nya förslag, nemligen mot associationsrätt, plakater och tryckfrihet, samt algaf derjemte en promemoria angående belägringstillståndet. Han talade om en öfverhängande fara, som hotade hufvudstaden och fäderneslandet, ifall belägringstillståndet genast skulle upphäfvas, uttalade den förhoppningen, utt kamrarne skulle åtminstone lätta ministrarnes svåra ansvarighet. och gaf den trösterika örsäkran, att genom skyndsam öfverläggning om de afgifna lagförslagen: tidpunkten för beägringstillståndets upphörande skulle kunna omma närmare. För öfrigt var kammaren ytterst passionerad ch upprörd. Det var den första stora parlanentariska striden. Frågan var om afgifvandet f adress på förslag af v. Vincke. Högerns ufvudsakliga skäl voro parlamentarisk sed, onstitutionel etikett och att landet väntade ammarens förklaring rörande de vigtigaste rågorna. Motionären understöddes synneriien af en ung konservativ, Ulrichs. Emot förlaget att aflåta en adress uppträdde Kirchnann med ett skarpsinnigt föredrag, hvariban ramhöll det gagnlösa, tidsödände och farliga i n sådan och med mycken skicklighet gaf miisteren och högern en mängd s:dohugg. Waleck, Jacoby, Rodbertus, Arntz och Berg tegos den parlamentariska etiketten hade för dem fvervigten, och v. Vinckes förslag blef med 3 rösters majoritet remitteradt till afdelninarne. Konungen höll den 8 en stor parad med 0,000 man, den första sedan marsdagarne. jet säges att dervid infanteriet och kavalle