Aftonbladet – 16 mars 1849, sida 1

an PERU TRIKES. Med dansk post erhöllo vi på morgonen Kö penharonstidningar för sistl. lördag d. 10, son meddela en dags sednare underrättelser från ut: landet än tisdagens Hamburgerpost. Omkring kl. 12 ankom Hamburgerposten, som medförde tidningar från London af den 6, Paris den 7 och Hamburg samt Berlin. af den 9 dennes Danska tidningarne med densamma gå till och med den 12 dennes. DANMARK. General Fabvier hade i söndags anländt till Köpenhamn med ångfartyget Malmö. Han afhemtades vid Toldboden ien kunglig vagn och fördes till de honom anvisade rum i Amalienborgs slott. Det säges, att han icke kommer att emottaga något befäl, utan blott en rådgifvares roll. Emedlertid hade en adjutant af hvarje vapen blifvit hos honom anställd, nemligen öfverstelöjtnant Schlegel af ingeniörcorpsen, kapten Rooslöf af artilleriet, öfverstelöjtnant Mäller af kavalleriet och ma:or du Plat af infanteriet. i Riksförsamlingen fortsatte debatterna om det nya grundlagsförslaget. I fråga om valrättens allmänlighet stridde i synnerhet Glerup och David mot hvarandra; den förre påstående, att den saken redan byrde anses afgjord genom de af medlemmarne åt valmännen, på valdagen gifna förklaringarne;. den sednare, att allmän valrätt var en absurtitet och källan till alla olyckor. Örsted, instämde med David, och förklarade sig äfven mot allmän valrätt. Ifrån hertigdömena hade man den underrättelsen, att landsförsamlingens byrå beslutat inkalla församlingen till staden Slesvig såsom i dag den 16 Mars. Hamburg. Corresp. meddelar en cirkulärnote, som danska utrikesministern skall hafva afgilvit till danska sändebudet i utlandet. Deri meddelas först underrättelsen om vapenstilleståndets uppsägning, och derefter angifvas motiverna dertill. Dessa äro, att alla de offer konungen af Danmark gjort för att bereda en försoning, blifvit utan resultat. Hertigdömena sucka ännu under det insurrektionella partiets ok. Inbyggarens säkerhet är utsatt för fara; deras medborgerliga rättigheter trädas under fötterna och landets bjelpkällor -. Slesvigs danska befolkning är utan dd mot tryckande prejerier och oförrätter upphäfva ett nödrop för hvilket konungen icke kan tillsluta sitt öra och som genljudar i hvarje danskt bröst. Konungen kan icke längre fördraga ett tillstånd, som i stället att bereda ordningens och laglighetens återställande, blott medförer nya frön till tvedrägt och anarki.n Derefter uttryckes det hopp att alla vänskapliga och förbundna makter skola gilla konunsens beslut. Detta grundas ej endast på statsrättens principer, utan de andra regeringarnes väl förstådda intressen pålägga Kon. äfven pligten att undertrycka det inom hans egna stater utbrutna uppror. Sikernas tillstånd il Hertigdömena är lika skadligt för den politiska moralen, som förderflig för det förhållande som r finnas mellan en monark och hans undersåter; etc. H. M. är långt ifrån att vilja kriget; han villl Blott en hederlig fred, som gifver borgen förl lanska statens bestånd och norra Buropas po-J itiska jemnvigt. Han är öfvertygad att blottl: n sådan fred kan svara-mot makternas välvil-I iga afsigter. Konungens regering längtar efterl; redsunderhandlingarnes snara öppnande, och ill befordra dessa på hvarje sätt, som öfverIt nsstämmer med suveränens värdighet och na-l ionens ära. En fred, som gjorde slut på detlt uvarande tillståndet i hertigdömena, skulle ara en välgerning, icke blott för Danmark, tan för hela Europa, 0. s. v., men reg. kan ke beröfva sig medlen att efter bästa förmåga ara vuxen omständigheterna, och vapenstilleåndets fortfarande skulle skadligt hindra dess ia verksamhet r Ur dessa synpunkter önskar konungen att!b ans nu fattade beslut må skådas, och det återall, som varit herrska. de i H. M:s handlingar, ör vara ett bevis uppå, att älven denna åtgärdin ke innefattar något som prejudicerar den all-u änna friden. Han är färdig att upprigtigt juda handen till afslutandet af en ny öfver-Ir iskommelse, som innehåller borgen för en nn förlikning, och hvilar på billig och rättvis undva FRANKRIKE. Under förhandlingarne om lagen angåen; statsrådets organisation uppstod en temsen liflig debatt emelan Martin (de Strasurg), Isambert och Combarel de Leyral å ena dan samt justitieministern Odilon Barrot å n andra om statsrådets rätt att afgöra fråin om gränserna för den verkställande makn och domaremakten. De förstnämnde yrde att man skulle bibehålla den bestämmelse h; m blifvit antagen vid andra Jäsningen, att på migen tvister emellan nämnde myndigheter !re ulle afgöras af en särskild domstol, som blifhildad ankaet förackvift I Jansson AA