Aftonbladet – 15 mars 1849, sida 3

ändock ej vara så fylld att den ej kunnat rymma I mera, alt Eriksson icke fästat uppmärksamhet vid Ituruvida nattsäcken vid ankomsten till Lyngsta Isynts vara lika mycket fylld som vid afresan från staden, samt att Eriksson, som i kgl. poliskammaIren fått bese den äå Lyngsta anhållne läderrullen, iakttagit att den då varit rullad på samma sätt som und r resan, oc. hade Eriksson hyvarken under vi standet i stad:n eller på vägen till Lyngsta hos Arosin förmärkt någon oro eller forändring af hans vanliga sinnesförfattning. Efter det Arosin, på stadsfiskalen de Bergs begäIran tillspord hvarföre läderrullen blifvit nedlagd i nattsäcken, då den före afresan ifrån staden derifrån åter luttogs, derå genmält, att rullen först blifvit inrymd i nattsäcken, emedan Arosin under det sakerna I voro förvarade i drängkammaren cj ville hafva så många lösa persedlar, men sedermera för att lemna rum för de varor, som i handlanden F:ögrens bod luppköpts, ånyo i närvaro af Frögren och hans beItjent, inne i nämnde bod af Arosin upptagits, hörde I 8:0. Hushållerskan Westerlund, som förmälde, latt Arosin, å hvars egendom Lyngsta Westerlund Ttjenat såsom hushållerska sedan Oktober månad sist. år, en dag vid slutet af nämnde år företagit en resa, TIhvarifrån hon straxt i början af innevarande år låterkommit ungefär klockan 4 på natten; att ÅArosin vid hemskomsten först ingått i salen, der han laftagit resplaggen och sedermera begifvit sig in i sitt der bredvid belägna sofrum medtagande sin nattIsäck, på hvilken Westerlund dock ej gifvit så noga akt, att hon kunnat se huruvida den varit läst eller licke; att Westerlund derefter gått till sängs och ci träffat Arosin förr än påföljande morgon klockan lemellan 6 och 7, då hon till honom inburit kaffe och dervid hon iakttagit, att en läderrulle, hvilken han aftonen förut ej varseblifvit, legat å ett bord Ji rummet; att Arosin, på Westerlunds fråga om hon önskade få sina från staden medförde orena kläder tvättade, och på hennes begäran, att han i sådant fall måtte framlemna dem, emedan tvätt samma dag skulle anställas, öppnat nattsäcken ur hvilken han framtagit några smutsade linnekläder, en större bundt svafyelstickor, samt några andra smärre effekter, hvilka Westerlund ej kunde erinra sig; att Westerlund, efter att hafva under hela tiden sakerna u packades innevarit i rummet samt slutligen sett att nattsäcken, då Arosin lagt densamma ifrån sig på golfvet, varit så tom att den åtminstone icke kunnat innehålla något föremål af större omfång, mottagit de orena kläderna samt öfverlemnat desamma åt pigan Forssling för att tvättas, utan att bemärka att deribland funnos andra kläder än de som voro Arosin tillhörige, likasom hon ej varseblifvit att mandelmassa funnits i någon näsduk eller att blodfläckar å: kläderna varit synlige; och hade Arosin både vid hemkomsten och sedermera varit vid lugn sinnesstämning såsom vanligt, samt 9:0. Krono-länsmannen Mellin, hvilken, under åberopande af sin till öfverståthållare-emhetet för polisärender i målet ingifne rapport, berättade, att han efter att fredagen d. 49 sistl. Jan. händelsevis hafva varit närvarande i konpgl. poliskammaren vid handläggningen af förevarande mål, samma dag på aftonen biifvit eftersänd af hr polismästaren Bergman samt af honom anmodad att anställa undersökning å Arosins egendom Lyngsta till utrönande af huruvida der kunde upptäckas några spår efter det försvunna barnet; att Mellin, enär Lyngsta vore beläget utom hans distrikt, anselt sig först böra hos Konungens befallningshafvande i Stockholms län till en dylik åtgärd söka tillåtelse; hvilken ock påföljande morgon erhållits, hvarefter han, åtföljd af gevaldigern Thomasson, genast begifvit sig till nämnde egendom, der undersökning skett öfverallt i rummen, utan att derigenom någon upplysning angående det försvunna barnet eller någon af dess tillhörigheter kunnat vinnas, men hvarvid dock anhållits Arosins kassabok, hans prestbetyg samt en läderrulle af omkring en half alns längd, som varit hoprullad på det sätt, att ett stycke svart ofvanläder legat ytterst och omknuten med ett segelgarnssnöre, hvilka persedlar sedermera blifvit till kongl. poliskammaren öfverlemnade: att någon undersökning ute å marken deremot icke företagits, emedan den ansetts vara fruktlös, samt att Westerlund, i anledning af till henne framställda frågor, förmält, att de orena kläder Arosin medhaft från sin resa, redan voro tvättade, och att Arosin de sista dagarne af nästlidet år klagat, det han hade ondt om penningar, samt icke heller vid den tiden, så vidt Westerlund kände, haft någon annan inkomst än trettio riksdaler för ett i Stockholm försåldt svinkreatur; och upplyste Mellin vidare, aut öfverståthållareembetets kungörelse angående belöning åt den som kunde tillrättaskaffa barnet numera vore i kyrkorna inom Stockholms län uppläst. Hushållerskan Westerlund anmärkte, i anledning af Mellins uppgift, det hon yttrat att Arosin klagat öfver brist på penningar, att hon aldrig haft någon dylik utlätelse, utan hade hennes ord varit, det hon trodde, att Arosin ej hade godt om penningar, och vore underrättelsen om den summa, hvarför svinet försåldes, meddelad af pigan Forssling, men Mellin vidblef likväl, hvad ock Thomasson på nu framställd fråga vitsordade, att Westerlunds uttryck angående Arosins penningetillgångar varit alldeles sådana som Mellin ofvan omförmält. Då rättens ordförande härefter tillkännagaf, att ettl. bref, hvilket hade följande utanskrift: Till kämnersrättens 4:de afdelning, i Arosinska målet, af vigt, blifvit till rätten upplemnadt af fångvaktmästaren här vid rådhushäktet Carl Broberg, hvilken uppgifvit sig hafva emottagit det af en stadssoldat som tidigt i dag på morgonen upphittat detsamma rännstenen utanför Malmens källare vid Myntgatan, illstädeskom soldaten vidstadens militärkompani JM 73 Carl Adam Lönn, åtföljd af korporalen vid samma iompani JA 40, Carl Erik Ågren såsom kompaniullmäktig, samt förklarade, sedan nämnde bref blifvit för honom uppvisadt, att han denne dag på morsonen hittat detsamma å ofvan uppgifne ställe; och blef härpå sigillet, som var otydligt men tycktes vara örsedt med bokstäfverne F. A. B. eller F. A. P., orutet samt skrifyelsen, som var undertecknad med yrdet anonymt, uppläst och befunnen vara af hufrudsakligt innehåll att den person som skrifvit ifråsavarande bref tisdagen den 29 sistlidne Januari kl. mellan 5 å 6 på eftermiddagen gått förbi huset JM ;2 vid Hornsgatan samt då sett en bondhustru, klädd uti ylleklädning, rutig eller randig sjal samt röd halsluk på hufvudet och bärande ett spädt barn på arnarne, utkomma från nämnde hus, samt begifva sig fver lilla Skinnårviksgatan ned till sjön, men att refvets författare vore så nerfsvag, att densamme ågade ej personligen komma hos rätten tillstädes. Efter uppläsande häraf och sedan så väl stadsfikalen de Berg som tilltalade Arosin yttrat det de nsågo ifrågavarande bråf icke förtjena ringaste afcende, förklarade Arosin, uppå nu ytterligare erållne allvarliga uppmaningar till en sannfärdig beännelse, att hvad han redan uppgifvit vore sannt, i amt att han vore oskyldig till det brott hvarförly nisstankan å honom hvilade, anhållande Arosin att l ; j ; i J —EI fena AA JR KA AR br KR FEN AA KM arda befriad från det ensamhetsfängelse, hvaruti han ä u hålles innesluten; hvarefter och då denna begäan blifvit af rätten afslagen samt vidare ej förekom tt i protokollet anteckna, än att arbetskarlarne Damren och Sjögren fordrade e sättning för sin instäld liga här vid rättonm don förra med on vrilodatlteon At ss in