Aftonbladet – 15 mars 1849, sida 2

ned slesvigholsteinarne ensamt att göra. Huru wu en sådan förklaring rimmar sig med hvad rån Frankfurt skrifves om en hemlig traktat mellan Ryssland och Danmark, och än mer huru den står tillsammans med de sista uppafterna från Tyskland om rikstruppers sändande till Slesvig-Holstein, o. s. v. är en fråga, som synes något kinkig att lösa. Klokast torde vara, att tills vidare härutinnan hvarken tro det era eller det andra af hvad man vill med bestämdhet vetav eller hvad som från säker källa erfares,. Ryktet om att Danmark skulle ämna sälja trenne linieskepp till Österrike, säges sakna all grund. Det nyligen i London negocierade lånet har här gjort en mindre god sensation, oaktadt finansministerns förklaring, att det vore kontraheradt på ganska fördelaktiga vilkor,. Det lilla ångfartyget Odin, som i fjol höstas blef skjutet i sank vid Arösund och derefter inbragt till Assens, har nu blifvit iståndsatt och redan gjort några profturer, så att det åter snart kan träda i aktif tjenstgöring som kurirfartyg. Slesvig-holsteinaren grefve Rewentlow Farve har varit i Köpenhamn i ett obekant ärende. Det säges att han sökt audiens hos konungen, men ej erhållit någon sådan. Afven läses från hertigdömena: I Abenrå har varit ett blindt allarm af särdeles komisk art. Fastlagsmåndagen hördes plötsligen trumpetstötar öfverallt i staden, ordonnanser redo af och an om hvarandra, borgarne störtade ut på gatan för att höra efter hvad som stod på. Först hette det att uppror utbrutit i Flensborg, men derefter förkunnades från alla håll och kanter ingenting mindre än att danskarna voro i antågande. Inom få ögonblick stod bela militären färdig till afmarsch; kort derefter kom prins Julius af Gläcksburg och satte sig i spetsen för tåget, hvilket tog vägen ut ur staden åt Flensborg till. Prinsens vagn med domestiker och bagage slutade tåget. Flera af de värsta Slesvigholsteinarne lupo som tosingar genom gatorna, för att i tid rädda sina dyrbara lif; på flera ställen såg man redan resvagnar framdragna och tjenstfolket sysselsatt med att packa. Alla voro i spänd väntan, då — omkring en timma sednare — prins Julius sågs draga åter ini staden. Någon spektakelmakare lär ha utspridt det oroande ryktet, för att få ett litet karnavalsupptåg i gång, och man måste tillstå, att det kunde svårligen bättre lyckas., 2 — Tiden för i går säger i en artikel kallad Lamartine och Victor Hugo, att Lamartine pbrutit med folksuveräneteten och kallat denna styrelse nedrighetens välde, — bas empirep. — Stackars Lamartine: om han visste huru