Aftonbladet – 15 mars 1849, sida 2

knappast kände, men hvars närvaro hans glänsande ögon och flammande hy tydligt tillkännagåfvo, lemnade han fängelset. Redan i trappan, som förde honom ur brottets näste, och, tyvärr, icke sällan, äfven oskuldens marterrum, der tårar och böner, blandade med förbannelser, vidlåda dessa grymma fiettrar, hvilka känslolös hårdhet så gerna skulle vilja återinföra, kände Prytz sig gripen af en stark svindel. Med otrolig ansträngning lyckades han uppnå yttre porter, men der öfvergåfvo honom hans krafter, just när ropet? Min bror, min bror! skallade emot honom, Matt upplyfte han sitt hufvud mot sin syster, och dig nade sanslös i hennes armar ... Gud, förbarme dig öfver oss! Hvart vill jag tags vägen med den olycklige? ... Johan! ... min bror! mir älskade bror! ... Han är död ..-. död! Så klagade den arma Margreta, der hon af sorg ned jönk, och lade sin sanslösa brors hufvud i sitt knä. Ho blickade oroligt omkring sig ... hon ville bönfalla on hjelp -.. men hos hvilken? ... Rättvisan skipas underligt här i verlden. I stället fö att vara ett stöd åt den oskyldige, är hon ofta den, son med malört förbittrar en redan rågad olycksbägare. In gen af. Carlstads innevånare, ehuru öfvertygad om Pryt zens oskuld, ville hafva med fru Justitia att skaffa .. Alla skyndade sig derföre ur vägen för Margreta, af fruktan att hen kunde taga deras hjelp i anspråk; på samm: grund troligen som Stockholmsbor, då de höra slagsmå och buller på gatorna, i stället för att komma den öfver fullne till hjelp, sorgfälligt igenstinga sina portar, affruk: tan att blifva uppkallade till polisen. Men så ensam och öfvergifven Margreta nu satt de och med snö gned sin brors tinningar, hade hon dock om siler den glädjen att se honom åter slå upp ögonen. ,Hvar är jag? blef hans första fråga. yHos din syster, min älskade bror! Du är friln En biixt af glädje öfverfor hans ansigte. D2 odjuren hafva ej vågat att längre martera dig! fortfor Margreta. Kom, Janne, låt oss gå, stöd dig p min arm, jag bor ej så långt härifrån!