nämndas mening, eller. att få brädfodra nya hus.va Allt detta oaktadt har likväl Kg!. Maj:t, den 2 nästl. Pebr., afslagit tomtegarnes anhållan. g REVY AF TIDNINGARNE. nä Aftonposten har i lördags och i måndags De gjort sig ett stort besvär för att åstadkommajs0 hvad den kallar några belysningar i afseende de på Aftonbladets opinioner i representations-!re frågan. Belysningarna skola gå ut på att visa, !S det Aftonbladet i sin tid åtskilliga gånger till-Ire förene, då fråga varit om representationsreformen, icke varit difficilt att medgifva jemknin k sar till höger eller i det konservativa partiets di interesse, i jemförelse med Hvilka Aftonposten fä förmenar regeringens nu argifna representationssl förslag kunna anses vida mera liberalt och de-jre mokratiskt; och hvaraf A. P. slutligen hemtar de skäl, icke blott att underkänna den politiskalÅ ståndpunkt, hvarpå Aftonbladet nu befinner d: sig, som naturligtvis påstås hafva seglat medl den politiska vinden, utan äfven att sålunda et karakterisera Aftonbladets politiska karakterpP: såsom inkonseqvent; i jemförelse hvarmed Afbl tonpostens då, naturligtvis, står fast såsom en de milstolpe. — För att vinna allt detta, har Afh: tonposten till och med i lördags kostat på sina9! abbonenter ett dubbelnummer; och vi kunne icke underlåta att påpeka denna ocgennyttiga!s uppoffring såsom ett vackert drag af gråpa-n! triotism, på en tid då Aftonposten sjelf upptr gifyer att dess ledande redaktör icke förtjent fö en skilling, af de 17,000 rdr bko, som uttä gjorde köpeskillingen för Dagligt Allehanda,n utan snarare förlorat. at Hvad nu belysningarna angående Aftonbla-o det beträffar, så skall det kraftigaste deraf be-IN stå i åberopandet af en artikel från Aftonbla-8 det för den 21:sta December 1846, hvarutur!d åtskilliga fragmenter blifvit citerade af Aftonposten för att bevisa, det Aftonbladet vid denj: tiden till och med icke haft något emot attO aecedera till ståndsval för den ena kamma-t ren. Uti det påföljande, eller dubbelnumretlu för i måndags, finnas likaledes sammanletade !9 åtskilliga vid serskilda tillfällen yttrade me-ri ningar, som jemväl skola styrka, det vi vidst några föregående tillfällen förordat koncessioner, som stå i strid med Aftonbladets nuvarande åsigter. Och slutligen kryddar Aflton-!Ss: posten dessa citationer emellanåt med egnalvY anmärkningar, hvilkas triumferande ton påh minner om det bekanta omqvädet i en visa ur operan Robert af Normandie, der kören sjunger: Nu är han fast! Nu är han fast! IP Vi bekänna öppet, att läsningen af dei lörd dagsbladet införda citaterna ur Aftonbladsard tikeln från December 18546 i första ögonblic-9 ket litet förvånade oss sjelfva, emedan de syn-li tes utvisa, att Aftonbladet der verkligen hade d yttrat sig på ett sätt, som stod temligenu i motsägelse till de politiska åsigter, tilljÖ hvilka detta blad allt ifrån början bekänt sig;Y och vi förmoda att artikeln äfven kan hafvajk åstadkommit samma intryck hos andra. Vis-IY serligen kunde till genmäle eller förklaring alltid anföras det bekanta ordspråket, att man blifver klokare med hvar dag,, och att den, som vid en tid är böjd för större eftergilter för att erhålla något i reformväg, om det kan fås då genast, icke derföre behöfver vara bunden att alltid stadna på samma punkt när tidsandan och den politiska utvecklingen framskridit, samt erfarenhetens vittnesbörd om de politiska doktrinerna hunnit insamlas. Man kan icke undgå att härvid erinra sig professor Thomanders genialiska och profetiska anförande i presteståndet angående representationsfrågan vid riksdagen näst före den sista, då han förde det högvördiga ståndet tll minnes den romerska legenden om de Sibyllinska böckerna, såsom en erinran att taga hvad som då bjöds, med afseende på 1846 års reformvänners förslag, för att icke en annan gång få gå in på ett dyrare pris. Ingen lärer ock neka att de sista två eller tre åren gifva många lärdomar för representationsfrågans bedömande, och att erfarenheten i synnerhet under denna tid varit rik och afgörande för omdömet om tvåkammarsystemets olämplighet och ofruktbarhet, nemligen såvidt dermed afses två lika maktegande kamrar; och att man numera helt annorlunda än för några år tillbaka allmänneligen lät sig inse, att en öfre maktegande kammare till inrymmande af serskilda samhällselementer, är lindrigast sagdt ett onyttigt bländverk, eller rättare blott afser att skapa en motståndskraft emot folkets sak, skadligt återhållande under vanliga tider, cch alltid vanmäktig emot en segrande revolutionär rörelse. Att det konservativa elementet hädanefter uteslutande ligger och bör sökas i majoritetens tillräckligt stadgade insigt om behofvet af ordning och styrelse i ett samhälle, visar sig ock öfverallt af den sednaste tidens exempel både från Frankrike och Tyskland, der den reaktion, som uppenbarat sig emot den exalterade demokratien, ingalunda tillvägabragts genom adel och prestestånd, hvilka dervid knappt varit synliga, utan genom hela den stora medelklassen och massan af näringsidkare. Allt detta hade vi, såsom sagdt är, ganska väl kunnat anföra till svar på Aftonpostens: utgjutelser om Aftonbladets inkonseqvens, och tro icke att mycket dervid hade varit att invända. Emedlertid föreföll det oss besynnerligt, då vi länge haft våra åsigter stadgade i representationsfrågan, att Aftonbladet någonsin kunnat göra någon afvikelse derifrån, så vVäsendtlig, att den skulle stå i strid med vår från början hysta trosbekännelse. Lyckligtvis finnes det ett annat medel att genmäla och xederlägga kollegans påståenden: ett medel, så ofelbart, att det till och med bör bringa Aftonposten, om icke till erkännande af alt den haft orätt, åtminstone till tystnad. Detta medel har dessutom den fördelen att vara högst enkelt, och utan allt besvär tillgängligt. Det består nemligen deruti, att aftrycka den åberopade artikeln ur Afton