Aftonbladet – 13 mars 1849, sida 3

det han bär hat till mig af orsaker han sjelf medvifvit och som finnas intagna i protokollet, utan äfven för det han hade nytta af detta sitt vittnesmål: emedan han var då under orolighetsdagarne och dagarne straxt derefter såsom extra polisbetjent antagen och då på bekostnad af andras välfärd ville försöka sin lycka i hopp att blifva såsom polisbetjent antagen, hvilket också verkligen inträffade. Aro ej alla dessa jäf tillräckliga, så måtte rättegångsbalken, der laga jäf finnas, vara utan all kraft och verkan. Vidare förekommer, det jag skulle vara med dem, som med en lucka sönderslog porten till grosshandlar Smerlings hus. Detta bestrider jag så mycket mer, som i detta hus ej fanns någon person som jag bar det minsta agg till, utan tvärtom hade jag redan i min barndom hört omtalas hr grosshandlar Smerling som en allmänt aktad och inom borgerskapet mycket ansedd man; och presidenten Hartmansdorff, mot hvilken våldet var egentligen riktadt, kände jag för flere är tillbaka genom tidningarne såsom riksdagsman och visste redan då när väldet skedde att det var föranstaltadt och ledt af personer, som voro harmsne på hr presidenten för det han vid riksdagen arbetade emot den fria införseln, då jag deremot, så väl som alla, -hyilka höra till fabrikerna och flere svenska näringar, hade hr presidenten att tacka för det han arbetade för den gamla tulltaxans bibehållande, utom hvilken fabrikerne måst duka under; dessutom har jag aldrig haft eller kan få den galenskapen, att om jag har något agg till någon person att jag bryter ut min illska mot nå gra döda ting, dertill anser jag deta medel för föraktligt alt någonsin af mig begagnas. Men detta våld har polisbetjenten Frid och arbetskarlen Eklund med ed bekräftat, den sednare med det tillägg, att jag äfven skulle hafva uppviglat en hop med pojkar till att öfverfalla en extra polisbetjent Ahrman; men hvad polisbetjeuten Frid beträffar, så anser jag detta vittne ej förtjena den minsta uppmärksambhet, emedan han några dagar efter dessa tilldragelser vid polisförhöret och då han allvarligt åtvarnades af då tillförordnade polismästaren Telander, inför rikets ständers justitieombudsman, öfveroch underståthållaren samt polismästaren Bergman: att han noga skulle akta sig att ej säga mer än hvad han kunde taga på sin ed, han då sade att han ganska väl ihågkom alla de bändelser, som han hade iakttagit under dessa dagar; men att han så mycket mindre kunde se mig vid grossbandlar Smerlings port, som han sjelf ej var der tillstädes, då deremot arbetskarlen Eklund på polisbetjenten Hällströms uppmaning framträdde i fullkomligt rusigt tillstånd och gjorde en berättelse så full med lögner, att polismästaren sjelf flere gånger måste afbryta densamma och göra honom uppmärksam derpå, och jag kunde aldrig tro att denna berättelse blef i protokollet intagen i Juli månad; då Eklund aflade vilt-. neseden, ihägkom han ej det minsta af denna sin berättelse, ej heller det minsta igenkände mig. Den 2 November förklarade aktor, det han ej hade vidare det minsta bevis på de häktade att tillgå; den 7 December framkom han med detta vittne, hvilken då troligtvis ej det minsta ihågkom sin berättelse heller kunde utpeka mig bland de tilltalade bhyem jag. vore, men väl då rättens ordförande för Honom uppläste polisprotokollet och på tilfrågan huru han kunde på sin ed taga om, han kande igen denna sin berättelse, väl svarade ja; men ej hvarken var tillfrågad eller sade huruvida denna berättelse var sann, ej heller han på denna sin berättelse aflagt någon ed: dessutom jäfvar jag detta vittne, emedan han som lös person blott för tillfället var antagen såsom extra polisbetjent emot kontant betalning och då cj frågade stort efter hvad han vittnade, blott han hade något att säga, ty annars kunde han ej göra något anspråk på någon dusör. Våldet emot grosshandlar Smerlings port är dessutom vederlagdt af för det första af polisgevaldigern Bäckström; hvilken på sin ed har tagit att han, som anförde de polisbetjenter, som fråntogo våldsverkarne luckan: och således först framträdde till stället der våldet skedde, ej såg mig, ehuru han personligen förut kände mig och skulle så mycket mer se mig om jag hade varit der, som våldsverkarne ej utan våldsamhet aflägsnade sig från stället, för det andra igenom polisbetjenten Carlssons vittnesmål, hvilken var en af dem som fråntogo våldsverkarne luckan, med hvilken de sönderslogo porten och som nödvändigt måste äfven se mig om jag hade varit der, för en lucka är väl ej så stor, att ej den som sjelf håller i den äfven skall-se alla de öfriga som äro närvarande dervid; för det tredje igenom studerande Sjöberg, hvilken med flerfalldiga personer, hvilka äfven voro närvarande och åsågo våldet, ej någon af dem såg mig der; att jag skulle hafva uppviglat en hop med pojkar emot en extra polisbetjent Åhrman är en så god lögn som någon annan styrkes deraf att ÅAhrman sjelf, hvilken för längre tid tillbaka känner mig, vid sitt vittnesmäl ej har sagt det minsta ord om mig. Oaktadt allt detta anser mig allmänna åklagaren dertill laga förvunnen och yrkar derföre att jag ensom och allena bland de flere tusende menniskor, som denna afton var ute och största delen mer eller mindre deltogo i dessa våldsamheter, skall för dessa förbrytelser, som jag ej deltoge i, afstraffas med 40 par spö, tre slag af paret, men ej nöjd dermed har han äfven den fixa ideen, att jag bör afsändas på tvänne år till Långholmen, troligtvis för att der danas till en för samhället högst vådlig person; men huru jag är på dessa jäfviga, tvätydiga och vederlagda vittnen laga öfyerbevist, det lemnar jag till hvarje opartisk och rälttänkande domares bedömande. Jag får äfven fästa domstolens uppmärksamhet på det om jag hade i sjelfva yerkligheten varit brottslig, hur kunde jag då få vara på fri fot och utan det minsta åtal öfver åtta dagar efter som allt detta tilldrog sig, eller skulle ej någon af den mängd med vittnen som blott för sanningen har uppträdt såsom vittnen, ej någon af dem sagt något som kunde lända mig till last, då det deremot är bara polisbetjenter, som har vittnat emot mig. Då jag ej vet mig hafva förtjent en timmas arrest en gång och då det är -blott för en nedrig kabaljag så länge har suttit i-ett af de sämsta häkten i riket och så godt som beröfvad alla menskliga rättigheter, är det bra hårdt att se sig för sin framtid förstörd så väl i fysiskt, moraliskt och ekonomiskt hänseende, men det är ändå hårdare att för brott som man ej begått, anses skyldig och ej få bevisa sin oskuld: och hårdast af allt att af män, som hvar och en kan tro ha både upplysning, bildning och förstånd, blifva småaktigt nog inför allmänheten på det mest kränkande sätt skymfad och nedsvärtad, ett handlingssätt, som -aldrig medför någon nytta, men som hos den en gång fallna ovilkorligt qväfver alla de ädla frön scm finnas till goda föresatser, förhärdar hjertat och mången gång åt samhället skapar de gröfsta brottslingar. Emellertid får jag nu afbida slutet härstädes och fastän det synes för mig som allt skulle sammanstämma till mitt fall, ändå öfverlemna mig åt hoppet att åtminstone med tiden erhålla någon rättvisa samt att de af aktor ingifna slutpåståender skall slutligen helt och hållet försvinna. Stockholm d. 28 December 4248. Ludvig Theodor Schortz. (Forts. följer.) RÄTTEGÅNGSOcH POLISSAKER. mar tt a a AR SA CR RR ATL dr pm KA PA u— ba —— MA ÅA KR PR AM ma l