Aftonbladet – 13 mars 1849, sida 3

iHd5 DUINOVUHUG LIN IUBRBUCLS OLUVEDLARGHUTD) UDI VIMVV BYN nom klandrande uttryck och antydan att fångarne blifvit misshandlade, underhållit oron i sinnena, till näpst för detta kittsliga och obetänksamma förfarande, måtte dömas att straffas med åtta dagars fängelse vid vatten och bröd. Detta sitt yrkande grundar åklagaren på polisuppsyningsmannen Julins vittnesberättelse, jemförd med polisuppsyningsmännen Barlacks och Muhrs utsago, af hvilka Julin är angifvare mot mig i saken och Barlack att anse såsom jäfvig af skäl jag vid polisförhöret uppgifvit. Fastän helt och hållet oskyldig, har jag likväl olyckligtyis. blifvit inblandad i detta obehagliga mål. På sätt jag redan förut förklarat, kom jag den ifrågavarande aftonen att händelsevis passera förbi rådhuset just. då de häktade lösgåfvos, dervid jag, utan att på minsta sätt inblanda mig uti eller yttra något klander öfver hvad som föregick, för egen del uppförde mig fullkomligt lugnt. De af mig åberopade vittnen apothekaren Engström och skomakarecmästaren Anders Söderberg hafva ock intygat min oskuld, hvilken Söderberg så mycket säkrare borde känna, som han hela aftonen oafbrutet varit i mitt sällskap. Såsom något besynnerligt får jag anmärka att hvarken jag eller mina vittnen kunnat förmärka någon af de trenne emot mig i målet afhörde polisuppsyningsmännen närvara utanför rådhuset den korta stund jag uppehöll mig der; men ändock hafva de vittnat. På grund af hv:d jag sålunda anfört, anhåller jag ödmjukast att domstolen, utan afseende å åklagarens emot mig framställda alldeles obefogade yrkande, måtte rättvisligen frikänna mig från allt ansvar i förevarande mål; helst jag städse såsom fredlig borgare och familjfader oklandradt framgått min bana tills jag så orättvist, som nu skett, blifvit tillvitad, hvad jag aldrig vållat, utan hopp att någonsin kunna af upphofsmännen dertill erhålla nöjaktig upprättelse för tillfogad skymf samt ersättning för besvär, kostnad och tidspillan. Stockholm den 27 December 1848. J. P. Långberg, Skomakaremästare. 2:0 Hagelfeldt: Till Stockholms vällofliga kämnersrätts 2:dra afdelning. . Som jag blifvit inblandad i rättegången angående marsoroligheterna, hvilka nu utgöra föremål för kämnersrättens behandling, får jag här ödmjukligen förklara, att då jag, som under nämnde tid arbetade hos skräddaren Sintz boende vid Stortorget, skulle måndagsaftonen den 20 sistlidne Mars begifya mig till min bostad Sabbatsberg, tagande vägen öfver Stortorget och der förnam en större folksamling, hvilken fäste min uppmärksamhet och i hvilken samtalsämnet var om personer, som blifvit oskyldigt arresterade, hvaribiand min kamrat skräddaregesällen Edvard Öbergsson äfven skulle vara, jag yttrade då naturligtvis mitt deltagande för hans öde, men allt med lugn och sansning, hvilket det höfves hvarje rättsinnig menniska, då hon blir tillkännagifven om sin nästas oförrätter — en person ur folksamlingen nemligen simläraren Giörke trädde fram, bjöd mig armen, yttrande, kom herre skall vi försöka få kamraten ut. Anländ till slottet och der i stånddrabantsalen hade vi den äran tala vid herr generalen högvälborne grefven Levenhaupt, hvilken på Giörkes framställning om ändamålet med vår ditvandring förklarade att Öbergsson ej var oskyldig till sin arrestering, herr grefyen täcktes taga kännedom om min person samt orsaken till att jag för tillfället var SSM MmM nAÄfJMmÅA 3M BRL --—P2 IN MER AN -— RA FAM AA FF OO PA 4 FA -— (SV ÅA om— ÅA J—ås NV AR AA AA AA — OM — AV JK AS (JD AA a klädd i käpp; jag gaf härå mnöjaktig förklaring att den var oumbärlig för mig i synnerhet den mörka årstiden, emedan jag bodde vid Sabbatsberg och skulle bittida och sent vandra dit och dädan, herr grefven yttrade sig på det mest nedlåtande sätt, nemligen att han var benägen följa mig personligen förbi posterna i fall dessa ville hindra min gång, hvilket af mig förmodades, sådant är i akt och mening tilldragelsen för mig måndagen den 20 sistlidne Mars klockan emellan 4 och 9 om aftonen och efter klockan 9 fanns jag ej inom stadens områden, det allt kan jag med bevis styrka oeh anhåller fördenskull att få herr generalen grefve Lefvenhaupt såsom vittne hörd, mina motvittnen simläraren Giörke är min egentlige anfördre samt följaktligen min angifvare och vindragaren Carlssons fräjd känner jag ej, ej eller har jag fått varit närvarande vid dessa vittnesförhör, emedan ingen kallelse ägt rum; jag får således på grund af 44 kapitlet 7 8 Rättegångsbalken nämnde vittnen jäfva och som aktor grundat sitt påstående mot mig på nämnde vittnen, får jag uppå de skäl som innefattas i denna min förklaring hos välloflige rätten ödmjukligen anhålla att nämnde påstående må så i sak som påföljder varda af välloflige kämnersrätten ogillade. Stockholm den 28 Becember 4848. Pehr Hagelfäldt, Skräddare gesäll. 3:0 Schortz: Till Stockholms högtärade kämnersrätt. På de utaf allmänna åklagaren auditören herr de Mares för den 14 dennes emot mig till rätten insvaromål. Efter att bafva blifvit på det nedrigaste förföljd och ett ständigt föremål för ett lika lågt som bittert hat af en del af polisbetjeningen, begagnade en af dem vid namn Hällström de våldsamma uppträden, som tilldrogo sig under Mars månad häri hufvudstaden, som ett ypperligt tillfälle att komma mig på fall, derigenom att han anklagade mig såsom deltagare deri, hvilket äfven lyckades, att sedan en hop med lögner blifvit hopdiktade och vid polisförhöret berättade, jag genast ansågs som en af de värsta deltagarne och följaktligen måste träda i häkte. Detta förundrade mig ej, emedan polisens handlingssätt i dylika fall äro för allmänt kände, utan jag öfverlemnade mig åt hoppet att vid domstol få bevisa min oskuld och erhålla min lagliga rätt. Men huru blef jag ej i detta hopp gäckad, då jag vid en domstol det vara må skall få all laglig rätt, så många olika lagstridiga förhållanden kan passera, för det första genom allmänna åklagarens mindre juridiska skicklighet att leda detta vidlyftiga mål i hans många tjenstefel, i det han i stället för att hålla sig vid de hemliga driffjädrarne till dessa våldsamheter och komma sjelfva stiftarne och våldsverkarne på spåren, i dess ställe låter det ena tillfället efter det andra gå sig ur händerna, der sådant möjligtvis stått att vinna, och i hans försummelse att i rättan tid låta inkalla vittnen, hvilket har gjort denna rättegång så långvarig och hvilket han gjort blott i den afsigten att hålla de tilltalade i häkte så länge som möjligt; för det andra derigenom att rättens ordförande alltid sökt att för vittnena hopsätta sina berättelser så, att de skulle sammånstämma med hvarandra och flere gånger ej ens en gång tillfrågat de tilltalade hvad de hade om vittnet att säga, och på allt sätt sökt Jatt hindra oss att tala och förklara oss, och för det Itredje igenom protokollernas origtiga förande i det laldrig något vittnes berättelse blifvit ordagrannt införd och allt som kunnat lända oss till fördel antingen förvridet och förvändt blifvit infördt eller alldeles uteslutet, då deremot allt som har varit oss till Iskada med tillsatser till det värsta uutydt. Jag vill Thärmed ej på minsta vis såra någon utan jag bär Tall den aktning och vördnad för domstolen den bör och skall ha; men jag finner det ej öfverensstämma med det rätta och sanna, emedan den mest oskyldiga An: 0 Kern MR I I ZI TA AR AA AA Ar As mv gifna slutpåstående, får jag i dag aflemna följandel der lagen bjuder och befaller att hvar och en ehol sjelfva saken och så vidt som möjligt söka utforska