Aftonbladet – 12 mars 1849, sida 3

bör, enligt kommitterades åsigt, föranleda åtgärders vidtagande i enahanda syftning äfven hvad arbetshuspersonalen angår, hvartill en anvisning ock redan blifvit gifven medelst föreskriften i 4 af den för berörde inrättning meddelade provisoriska stad gan, att till arbetshuset förpassadt hjon må der qvarblifva intill dess styrelsen antingen sjelf är i tilfälle att bereda hjonet tjenst e!ler ordentlig sysselsättning utom inrättningen, eller pröfvar hjonet böra och kunna sådan sysselsättning sig förskaffa. Någon auktorisation är likväl icke för det närvarande lemnad arbetshusets styrelse att i och för beredande af tjenst eller sysselsättning utom inrättningen åt der intaget-hjon, låta utgifva serskild godtgörelse till den, som antager hjonet i tjenst eller arbete. Denna godtgörelse, hvilken synes böra lämpas dels efter den kostnad, hjonets vårdande och underhåll å arbetshuset medför, dels efter individens arbetsförmåga, samt af arbetshusets styrelse årligen utbetalas till den, hos hvilken hjonet uttingats och till hvilken det skulle stå i tjenstehjons förhållande, borde dock ingalunda, som händelsen vore med ersättningen för utackorderadt fattighushjon, betraktas såsom fattigunderstöd, utan allenast såsom uppmuntran eller prxemium att utgå på högst tre år till den på landet, som i sin tjenst emottoge arbetshushbjon; och detta så mycket heldre, som med sådant hjon det med fattighushjon olika förhållande egde rum, att arbetshushjonet vanligen vore i ännu kraftfull ålder och arbetsfört, samt icke hemfallet åt fattigvården till försörjning för dess återstående lefnad. Före ersättningens utbetalande, borde, med intyg af trovärdige personer eller på annat sätt, behörigen styrkas, att hjonet icke blott under året stadigt vistats å den ort, dit det blifvit uttingadt, samt derunder af husbonden åtnjutit försvarligt underhåll och nödig omvårdnad, utan äfven fortfarande sig derstädes uppehölle; men sedan ctt slikt förhållande under 3:ne på hyarandra följande år fortfarit, skulle all vidare utgift för hjonet från arbetshuset upphöra. Kommitterade tillstyrka, med föraniedande häraf, att församlingarnes fattigvårdsstyrelser, samt direktionen öfver allm. arbetshus måtte af stadsnämnden anmodas att vidtaga lämpliga förfoganden, för att, i enlighet med ofvan angifna grunder, befordra fattighussamt arbetshushjons utackordering hos välfrejdade personer å landsbygden, vid verkställigheten hvaraf bjonens begifvande likväl, i hvarje serskildt fall, först torde böra inhemtas; och behagade stadsnämnden inhemta arbetshusdirektionens yttrande och förslag, beträffande ej mindre hvad sålunda blifvit af kommitterade framställdt, än ock de ytterligare åtgärder, hvarigenom enlifligare omsättning å arbetshuscet af der intagne bjon skulle kurna befrämjas. I sammanhang härmed, och då 43 8 mom. litt. a af kongl. fattigvårdsstadgan föreskrifyer att de fattige barn, hvilka befinna sig utan föräldravård och för bristande utrymme icke konna på stadens allm. barnhus intagas, skola, till vård och uppfostran, emot betalning af fattigmedlen, utackorderas till välfrejdade personer helst på landsbygden,, få kommitterade, med afseende derå att barn, som fyllt 40 år, icke å barnhuset för fattigvårdens räkning cmottagas och att utväg för sådane barns ändamålsenliga omvårdnad just vid den ålder, som för dem är farligast, för närvarande cj förefinnes, till stadsnämnden hemställa om icke lämpligt skulle vara att, genom beredt sammanträde af utsedde delegerade af barnhusdirektionen och stadsnämnden, tillvägabringa öfverenskommelse, att fattigoch förä!dravärd saknande barn, hvilka uppnått nysspämnde lefnadsålder, måtte, genom barnhusets benägna föranstaltande och medverkan, samt under enahanda vilkor, som för barns utackorderande från barnhuset i allmänhet äro gällande, på allm. fattigvårdens bekostnad varda till vård och uppfostran uttingade hos välfrejdade personer, företrädesvis på landet. Härförutan och i anledning af de i mom. litt. ce. och d af ofvanberörde 43 8 meddelade bestämmelser, dels att för vanvårdade barns uppehälle, undervisning och uppfostran böra, så vidt tillfälle icke gifves till deras utackordering på landsbygden, på sätt i mom. a stadgas, tillräckliga anstalter finnas i likhet med den, som redan är anlagd på Södermalm under namn af H. K. H. Prins Carls uppfostringsanstalt för fattige vanvårdade barn, och dels att för vanartige barns uppehälle och ändamålsenliga behandling bör, i mån af tillgångar, någon tjenlig anstalt beredas,, hafva kommitterade, enär fattigvårdens ställning för närvarande icke medgifver bekostandet af dylika inrättningars tillvägabringande, skolat tillstyrka vidtagande åtminstone af den åtgärd, att stadsnämnden behagade inhemta direktionens öfver nyssnämnde uppfostringsanstait yttrande om och under hvad vilkor fattigvårdsstyrelsen må medgifvas, att till intagning å berörde uppfostringsanstalt remittera vanvårdade och varnartiga barn. (Forts. följer.) ffnsändt Y