Aftonbladet – 10 mars 1849, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. NYTT VIGTIGT SURROGAT FÖR POTATIS. De fransyska tidningarne med dagens post omtala, att man ändtligen hoppas hafva funnit ett tjenligt surrogat för potäter, och detta händelsevis, uti en vext vid namn Apios tuberosa, som sedan 4100 år varit odlad i Frankrikes blomsterträdgårdar. Den sätter rotknölar, på samma sätt som potatisvexten, väl vida mindre än potäterna, men innehållande dubbelt så mycket näringsämne, och af en smak midt emellan den af potatis, kastanjer och ärtskockor. Den har dessutom fördelen att vara perenn och att rotknölarna kunna upptagas under det den cgentliga hufvudroten står qvar. Uppmärksamheten har fästats. på denna vext derigenom att en professor, som under en promenad i medicinska skolans trädgård hade rensat undan några exemplar deraf, fått det infallet att koka och sedan vetenskapligt undersöka några af rotknölarna. terstår att utröna huru mycken afkastning kan fäs på en viss jordrymd. Den kemiska analysen finnes i tidningarna och utvisar tre gånger större qväfhalt samt !, gång mera stärkelsehalt än i potäterna. Vexten uthärdar starka vintrar och är hemfödd i Nordamerika. — HipPrs Kronoskop. Den af engelsmannen Wheatstone för flera år sedan uttänkta tidmätare, som han kallade kronoskop, och hvarmed han afsåg möjligheten att observera ytterst små tidsmomenter, t. ex. hastigheten hos afskjutna kulor, hos fallånde kroppar, 0. s. v., har vid användandet funnits obrukbar, och derföre snart råkat i förgätenhet. En tysk urmakare, Hipp, i Reutlingen, har nu upptagit Wheatstones id, och lyckats utföra den; han säljer sina kronoskoper för 66 floriner, hvaremot de engelska kosta 444 floriner. Ideen till den Wheatstonska tidmätningen är att stadna ett sekundur genom en elektrisk ström, och blott tillåta det gå när strömmen afbrytes. Vid mätningen af fallhöjder utgör en liten metallkula, hvarmed fallförsöken ske, en af länkarne i den elektriska kedjan, så väl före, som efter fallet, men icke under detsamma; hvaraf följer att uret blott tillåtes gå så länge fallandet räcker. Visarnes framskridande medan kulan faller är således beräknadt att angifva falltidens längd. Men vid närmare pröfning har utrönts, att Wheatstones sekundur icke hinner komma i jemn gång på kortare tid än en half sekund; så att man, i stället för att erhålla säkra tidsbestämmelser för en hundradels sekund, hvartill kronoskopet var inrättadt, icke får tiden angifven med visshet på en half sekund. Hipp har nu så tillställt, att uret kan sättas i jemn gång innan försö ket börjas, och att endast sjelfva visarne stadnas af den elektriska strömmen, Genom denna ändring