Aftonbladet – 10 mars 1849, sida 2

ungerske generalen Görgei, hvilkå båda generaler stå under polske generalen Dembinskis öfverbefäl. Den i Pesth och Ofen kermmendes rande generalen Wrbna har plötsligt utfärdat proklamationer, uti hvilka de båda städernas invånare underrättas derom, att insurgenterna göra mine af att framtränga till Pesth, och att derföre en del af besättningen gått e:uot fienden. Folket varnas derföre till lugn och hotelse framkastas att minsta försök till resning skulle ådraga staden bombardering frin Ofens fästning. — I Debreczin (som således icke var intaget) skall den kejserliga öfversten Fi:zelli blifvit arkebuserad såsom repressalier för den i Ofen mot all folkrätt skjutne ungerske majoren Spöll. vEn österrikisk officer har berättat mig att från ungerska regeringen ankommit en skrifvelse till Windisch-Grätz, hvaruti tillkännagifves, att, vid hvarje förnyad exekution, föröfvad mot ungerska fångar, repressalier af insurgenterna komma att tagas på fångne kejserlige. Ett antal af 73 kejserlige stabsofficerare, som hållas fångne af insurgenterna i Debreczin, hafva likaledes underskrifvit och till WindischGrätz afsändt en böneskrift, hvaruti de besvärja honom att, till förskoning af deras lif, upphöra med det grymma och blodtörstiga bemötandet af ungerska krigsfångar. Icke mindre än fem kejserliga generaler befinna sig bland dessa 73 österikiska fångar i Debreczin. — Detta har haft den verkan att afrättningarne i Ofen afstannat, hvarvid likväl är att märka att undersökningarne äfven hvila, i afvaktan på gynnsammare tider. — Besättningen i Komorn har tillbakakastat de kejserliga från Alt-Szony. En Wiener-korrespondent af den 27 Febr. berättar följande, hvilket, lika litet som det ofvan sagda, passar särdeles i stycke till de storordiga segerbulletinerna: Från Ungern erfar man, att starka truppmassor dagligen afsändas från Pesth till Theisstrakten, hvilket står illa tillsammans med de uttrumpetade segernotiserna å de kejserligas sida. Afven har den så länge förberedda öfvergången af Theiss ännu icke ägt rum. Den ungerska makten har vunnit tid att organisera sig och nu vuxit till en respektabel styrka. Den har flera i krig grånade befälhafvare, såsom Dembinski, Bem, Klarka, Görgei, samt enligt nyaste underrättelser äfven tvänne franska generaler, hvilka sistnämnde stå med en armåekår vid Gyöngyös. Af allt detta är klart, att kriget är långt ifrån nära sitt slut. Dembinski står för närvarande vid Hatvan, 7 mil från Pesth, hvarifrån alla disponibla trupper afsändas till den kejserliga armåeens förstärkning. En annan korrespondent till )Breslauer-Zeit.n lemnar följande intressanta underrättelser: General Schlick, som i trakten af Kaschau kommenderar fyra österrikiska brigader, har blifvit med sådan kraft angripen af ungrarna, att de blifvit totalt sprängda. Af det polska regenentet Rotkirch har större delen öfvergått på ungrarnes sida, och med triumf intågat i Debreczin. Insurgenterna hafva tagit ctt stort antal fångar, hvaribland tvenne österrikiska generaler. På detta sätt hafva insurgenierna, genom de kejserligas fullkomliga besegrande och fördrifvande, återeröfrat kommittaten Zips, Saros, Abanjvar, Zemplin, Ynghvar, tieves och Hout. Från Kaschau hafva många flyktande österrikare ankommit till Pesth. Grefve Szirmai, en af Ungerns rikaste magnater samt kejserlig major, har blifvit mördad af folket, emedan han, genom Kaschaus förrådande till Schlick, gjort sig förhatlig. Äfven hade han sökt uwuppställa en frivillig bataljon för de kejserliga. hvilket ytterligare stegrat ungrarnes hat, hvarför han slutligen föll offer.n Någon bekräftelse af ryktet om general Båms nederlag och död har ej ingått. En sångerska vid ungerska teatern, madame Schodel, Nyarys älskarinna, skall på Xossuths befallning blifvit balshuggen i Debreczin, emedan hon vid en festlig måltid sökt förgifva Kossuth, samt förut varit mycket verksam att locka Nyary till trolöshet mot fäderneslandet. ITALIEN. Den oemotståndliga rörelse, som efter italienska konstituerande församlingens sammanI kallande dref Rom och Toscana att förena sig till en stat med republikansk styrelseform, har påskyndats af några soldaters tillgifvenhet för storhertig Leopold och ett försök a! general ILaugier att störta provisoriska regeringen. Den 17 Febr. begaf sig en deputation af 360 ledamöter af klubbarne i Livorno, mnationallgardets generalstab och ett antal ansedda inlvånare till Florens för att påyrka omedelbar I förening med Rom och republixens proklamerande. Dagen derefter skedde detta. VerkIställande utskottet förordnade att Toscana och Iromerska staten skulle tillsammans bilda en central-italiensk republik, och skickade Mazzini Itill Rom för att bestämma vilkoren för begge staternas sammansmältning. Styrelsen antog titeln: Iromerska republikens provisoriska junta i ToIseana. Nationalgardet och trupperna anlade den röda kokarden. Inga ord — säger en antirepufblikansk tidning — kunna beskrifva det lifliga Ifolkets skrik, jubel och ursinniga glädjeyttringar vid det återskallande namnet af republi,ken. Ett frihetsträd är uppsatt i Florens. I Den ofvannämnde general Laugier har på Toscanas gräns mot Sardinien samlat en liten fstyrka; guvernören i Livorno, Pigli, har uppIhädat natsonalsardet i Maremme och Ponto