Aftonbladet – 10 mars 1849, sida 2

dessutom varit åtföljd af en privat skrifvelse, som visade mycken försonlighet; hvad förbundet med Ryssland och Österrike anginge vore hvad som sagts derom lögn och förtal (Bifall). Dessutom förklarade ministeren att ett annat rykte om att regeringen skulle vilja uppsäga deltagandet i tullföreningen äfven hörde till sagornas område. (Bravorop från flere sidor.) Ställningar och förhållanden i Österrike. Från Wien fortfar ännu en bitter klagan öfver det olidliga militäriska förtryck, hvarunder den olyckliga hufvudstadens befolkning nödgas känna sina medborgerliga frioch rättigheter trampade i stoftet. En dof gäsning griper allt djupare omkring sig och spänningen mellan militären och befolkningen har nått en sådan höjd, att de militäriska myndigheterna hafva största möda att hindra soldaterna från att med öppet våld hämnas de på enskilda poster föröfvade mord. — Den 26 på morgonen erbjöd ånyo stadszrafven ett af dessa blodiga skådespel, som i så hög grad äro egnade att uppreta passionerna och stegra förbittringen mot de maktegando, i stället att tjena till en varning. En kusk hade blifvit angifven såsom innehafvare af vapen, och vid visitation hade man hos honom funnit en pistol och några patroner. Den olycklige affördes genast till stadsgrafven och nedsköts, utan all förskoning. Dagen förut egde en dylik exekution rum med en person, som blifvit gripen straxt efter det ett pistolskott blifvit lossadt på Glacis. Dessa ohyggligheter hafva gifvit kommunalrådet anledning att utfärda en kungörelse, hvaruti en belöning af 500 floriner utfästes för den, som griper en gerningsman till lönmord på militärvakterna; sådant oaktadt har ännu ingen enda af dessa blifvit upptäckt. En tysk tidning, af mera konservativ än liberal politisk färg, meddelar en korrespondens från Wien, af den 27 Februari, som skildrar tillståndet i Österrike som följer: En blick på Österrike erbjuder i detta ögonblick den bedröfligaste bild, och sorgligare än någonsin visar sig nu monarkiens öde. Uti Ungern rasar upprorets låga lika våldsam och okufvad som förut, och långt ifrån att hafva uppnått de militäriska ansträngningarnas syfte, att qväsa revolutionen, visar sig, enligt sednaste underrättelser från krigsskådeplatsen, att en välrustad magyarisk armåe, under den polske generalen Dembinskis öfverbefäl, framryckt emot Pesth och slagit läger 7 mil trån staden, som blifvit blottad på trupper, hvilka skickats emot insurgenterna. Med bestörtning och spänd oro emotser man slagets utgång, som otvifvelaktigt redan egt rum i går (d. 26 Febr.). För att göra villervallan komplett, ingår nu underrättelsen att ryssarna äfvea inryckt uti Gallizien, och slagit ett läger vid Kaminiez Podolsky. Huru föga vigt regeringen synes fästa vid denna för hela Europa betydelsefulla inmarsch af ryssarna, hvilkas inkallande måste framställa Österrike sjelf såsom vanmäktig, framlyser otvetydigt deraf, att kejsaren redan indirekt gillat general Puchners åtgärd, att utan reIgeringens tillstånd hafva tillkallat rysk hjelp, derigenom att han sändt honom en nådig skrifI velse, samt såsom belöning utnämnt hans son till major. Förvirringen i Ungern ökas än mer genom Jellachichs sällsamma ställning; han står på punkten latt visa huruvida han är mera kroat, än österriIkisk general. Regeringen börjar allt mera draga hans äkta kejserlighet i tvifvelsmål, och har försökt att gifva honom ett annat kommando, än det han förut haft öfver kroatiska trupper. Sydslayerna blifva med hvarje dag allt mera svårhandterliga, och följa med misstänksamma blickar och föga dold harm lalla regeringens steg, som kunna åsyfta Ungerns hegemoni. Här i Wien har förbittringen mellan de beväpTInade och folket nått en sådan höjd, att ett utbrott Ihvarje ögonblick står för dörren. Från båda sidorIna föröfvas våldsamheter; man gifver ökad näring låt det ömsesidiga hatet. Officerare våga icke mer T visa sig på gatorna efter kl. 7 om aftnarne. Man talar om skärpning af belägringstillståndet och frukItar ingången af Mars månad såsom tidpunkten för I minornas explosion. Monarkien knakar åter 4 lalla sina fogningar. I Såsom en sällsam akt af loyalitet förtjenar nämnas att exkejsar Ferdinand blifvit i Ganobitz luti Steiermark enhälligt utsedd till riksdagsdeputerad för Frankfurt, och erkehertig Johar till hans suppleant. Handelsministern v. Bruck hade i Triest blifvit vald till österrikisk riks I dagsdeputerad. j Krigsteatern i Ungern. I Vi hafva vid flera tillfällen antydt hurt Iringa tillförlitlighet de österrikiska armebulle -Itinerna, rörande de kejserligas ställning i Un tgern, visat sig ega. Nästan med hvarje pos tlingå nu underrättelser, som visa hvilket dum Idristigt skryt och skråderi legat till grund fö I Windisch-Grätz försäkringar att insurgenterna: Imakt redan vore krossad, och att ban blot Ibehöfde en och annan vecka för att fullkom -lligt rensopa hela landet från rebellernas ströf 1 Ikårer,. I samma mån mera opartiska under a lrättelser hunnit bana sig väg till offentlighe elten, hafva de tyskå bladen meddelat en mängt Slkorrespondenser, som visar insurrektionens ställ ning till de kejserliga i en helt annan dager n) Se här till exempel en korrespondens frå tkrigsteatern af den 24 Februari, meddelad a -IBreslauer Zeit.,: Den segerrika ungerska nord tlarmeen, som lätt kan räcka handen åt den un -Igerska Theissarmeen, skall i går (d. 23 Febr. lenligt öfverensstämmande utsago af åtskillig resande, hafva sina förposter trenne statione t från Pesth, uti Harvan. Den kommenderas a la otita ganaeralen Klanka och den utmärkt