Aftonbladet – 10 mars 1849, sida 2

af ett krig kunde kanhända förskaffa den en majoritet i andra kammaren; denna majoritet kunde i sin patriotiska ångest gå så långt, att den helt knapphändigt reviderade författningen, d. v. s. antog den, att den beviljade penningar och kredit, gaf den ett förtroendevotum, gick in på en prorogation för att låta ministeren oförhindrad vidtaga de mått och steg, den ansåg nödiga för landets skydd o. s. v. För öfrigt skrifves under den 1 Mars: Det herrskade i dag i en del af staden en tilltagande rörelse, sådan som man icke sett sedan belägringstillståndets början. Sanningen låter icke i längden undertrycka sig; nöden ännu mindre. Belägringstillståndet, som ej allenast icke skulle störa handel och vandel, utan till och med lifva förtroendet och återföra liflighet i rörelsen, har icke uppfyllt sitt syfte. Industrien förlamas mer och mer; rörelsens pulsar slå allt mattare. Vi hafva ofta hört klagas, att det först med belägringstillståndet blef rätt dåligt med affärerna. Hvarifrån skall också förtroendet komma, då tillståndet icke har någon fast botten under sig? Döda är icke lugna. Arbetarfrågan, arbetarnöden framträder redan åter i förgrunden. Dettaär ju helt naturligt då man vid sitt oktrojerande tänkt på allt annat än arbetarne. Och hvarifrån skall förtroendet komma hos de arbetande klasserna, för hvilka den knappast tillkämpade valrätten — som åtminstone öppnar en möjlighet och gör en början att förbättra de hittills så förbisedda samhällsklassernas ställning — alltjemt göres osäker? Demokratiens motståndare säga städse, att denna blott arbetar derpå att arbetet, d. v. s. det råa fysiska arbetet, må komma till välde. Denna tillvitelse är lika så grundlös, som de andra, hvilka göras demokratien af dem, som icke förstå eller icke vilja förstå henne — fredsmeritriddaren Guizot icke undantagen. Demokratien, vill lika rätt för alla — rätt framförallt åt dem, som hittills varit uteslutna från rätten och från staten. På Köpnicher Strasse har i dag på förmiddagen i de der belägna kattunstryckerierna kommit till stridigheter emellan arbetarne och principalerna, hvilket föranledt auktoriteterna att ditbeordra, utom några afdelningar konstaplar, ett kommando jägare. Vi förbehålla oss, att om dessa händelser få göra noggrannare meddelanden. Desamma torde icke spårlöst gå förbi såsom ett enskildt faktum; de äro en yttring al den oförändradt fortfarande spänningen. Många af Ber ins gesällföreningar hafva icke velat verkställa valen till de enligt nya näringslagen fastställda pröfningskommissionerna. Deras liklydande afgifna svar till magistraten lyda: Till svaromål å magistratens uppfordran har undertecknade gille beslutit följande förklaring: 4) Stödjer sig den kgl. förordningen af d. 147 Februari 1849 på 105 af författningsurkunden, som ännu skall underkastas en revision. 2) Anse vi oss alldeles icke berättigade att utnämna kommissioner. som äro utrustade med fullmakt att för någon a! våra bröder inskränka rättigheten att förvärfva sit! bröd. De enda berättigade pröfningskommissionei äro köparne. 3) Skall förordningen af den 47 Fe: bruari fr mläggas för de just nu sammanträdande kamrarne, och hysa vi den fasta öfvertygelsen, ati äfven dessa skola vägra den -sitt bifall. — Af ofvanstående skäl har undertecknade gille i dess för denna angelägenhet hållna sammankomst uppskjutit valet till de nu äskade två pröfningskommissionerna men skulle med glädje vara beredt att medverka för bildandet af kommissioner, hvilkas uppgift vore at förskaffa lönande arbete och föda. Andra preussiska kammarens första sittning der 97 Febr. utmärktes redan af en häftig kamp mellan högern och venstern. Ledamöternas bänkar vorc afdelade i två rader, så att någon plats för centerr icke förefanns. Högern var starkare besatt än venstern; till och med Grabow hade tagit sin plats der Främst sitter Vincke. — Kanonikus Leusing intagei sin plats såsom ålderspresident och börjar ett lång! tal, i hvilket han omnämner de föregående stadierna af den preussiska konstitutionens utveckling. Nägre tecken till missbelåtenhet vigas af venstern. Sedar Idetta tal slutats, uppträder den yngsta af ledamötern: Grim och protesterar mot ett par af ålderspresiden. tens uttryck (Grön röner bifall af venstern). Eftei Ten stund tillkännagifver presidenten att Grän, Löhr IParisius och Herr (?) såsom de yngsta äro p. t. se Ikreterare. Parisius: Flera motioner äro inkomna Deputeraderne Viebahn, Gessler, Keller, Riedel, Ull lrich. Mäller, afgifva ett förslag om en ny arbets ordning. Motionärerna önska sitt förslag antage helt och hållet. Bland motiverna förekommer at Tfäderneslandet fordrar materiellt framåtskridande — V. Unruh föreslår att församlingen må dela si li sju afdelningar för att pröfva valen, sedan ut nämna en kommission att uppgöra förslag till er PIstadga för talen och omröstningarne, och derefte -Iförst utarbeta en fullständig arbetsordning. Debat ten blef vid vissa tillfällen liflig, men drog så lång ut att den måste uppskjutas till följande dagar, d den efter förnyad öfverläggning slutades med en om lröstning, som visade 469 för och 148 emot högern förslag. Flere af de väsendtligaste rättigheter, son af det parlamentariska bruket öfverallt i de fria län I derna varit tillerkända nationens ombud, hafva ge -Inom denna arbetsordning blifvit de preussiska de puterade beröfvade. Grabow var med i majoritete och de liberala tidningarne tadla strängt att ha sålunda öfvergifvit minnesvården af sitt eget rykt och sin storhet, den upplösta nationalförsamlingern arbetsordning. — Samma arbetsstadga lärer äfven Iförsta kammaren blifvit antagen. tl Från Mänchen skrifves att grefve Bray — på e interpellation i deputerade kammaren angående e t par rykten, som varit i gång derom 41) att ett sär debud från en annan makt (Preussen) skulle afgifv en not, riktad mot kamrarnes beslut rörande ö l verhetsfrågan och 2) att Ryssland, Österrike och Be lyern skulle hafva öfverenskommit om det gamla fö! I bundsförhållandets återställande — svarat att vissei -lligen preussiska ministern aflåtit en not, men a