Aftonbladet – 10 mars 1849, sida 1

svarade Prytz. Hvem skulle våga att handla emot kungens med egen underskrift utfärdade lejd? Och jag är väl icke något barn, som behöfver föras i ledband heller. Men för att ej blottställa Ingrid för hämnd och förföljelser, vill jag först i natt lemna hennes stuga, och mit första besök skall bli hos dig, älskade syster! Då Ingrid såg alla försök fruktlösa, upplyfte hon händerna ... Ja, ödet måste ha sin gång!, återtog hon. Jag är för svag alt arbeta deremot. Ditt lif, olycklige! skall jag rädda, men din ära, ditt namn, försvinna såsom agnar från jorden., Syskonen sågv bestörta på hvaraun. Ingrid!, utbrast Prytz. Under de veckor du skänkt mig en fristad, har du ofta med dunkla, besynnerliga antydningar väckt, dels min nyfikenhet, dels drömbilder, hvilkas ursprung milt minne förgäfves efterforskat. Hvad är din mening med dessa, en profetia liknande ord ? Ingrid stirrade på honom en lång stund... Jag är er förbunden... sade hon omsider... som åtminstone ej vil! förvärra min redan nog plågsamma bestämmelse här på jorden... Derpå vände hon sig till Margreta... Min fru! sade hon, vi måste gå! Skjutsbonden, som jag bortskickat, kan tröttna att vänta. ,Jal! svarade Margreta, men icke förr, än ni af mig mottager detta minne af min erkänsla och vänskap), och tryckte fem dukater i den förvånade gummans hand. Härvid skyndade hon så ut ur stugan, att Ingrid hvarken hann att svara eller tacka... TRETTIFEMTE KAPITLET. År hans höga nåd, hr grefven synlig ännu? frågade baron Duvald grefve Ekeblads kammartjenare i försalen på Orebro slott, under det han aftog petsplogg och lappskor,