Aftonbladet – 10 mars 1849, sida 1

j Upsala UnSsdagar oc LoOordakar Samma Ha. KORRESPONDENS-ARTIKEL. Paris den 28 Februari 4848. Karnevalen, dessa fordom för Paris så lifliga dagar, har i år åtminstone till det yttre icke blifvit firad. Den stora Oxen med sina förgyllda horn och granna blomstergirlander, som i så många år fastlagssöndagen och fettisdagen gjort sin tur kring Paris gator, fick i år icke höga vederbörandes tillåtelse att visa sig. Arsliderna, personifierade af ungdom och skönhet, hvilka förr alltid illustrerat denna folkfest, äkande i tidens vagn, en kolossal, helt och hållet förgylld snäcka, dragen af hvita springare med blomsterhöljda seldon; äfven detta vackra tåg har uteblifvit. Det tyckes som om styrelsen fruktade för att se folket gladt och muntert. Man söker åtmin stone på allt sätt att qväfva denna liflighet och smak för nöjen, som är fransmännen egen. Då den yttre karnevalsfesten på detta sätt blef förnekad, tog man dock skadan igen på maskeraderna under tak. Dessa hafva varit lifligt besökta. Maskeraden är ett nöje, som i Paris aldrig bortfaller eller utdör. Det är dertill alltför mycket förenligt med franska folkets smak för skämt och upptåg. Det hör väl icke mer till goda tonen att bevista detta slags nöje, men här finnas så många, som icke behöfva underkasta sig etikettens tvång, för hvilka nöjets tempel så sällan öppnar sina portar, och som, då detta någon gång inträffar, roa sig af själ och hjerta. Ofta gömmer sig i detta brokiga hvimmel månget högadligt namn, mången skönhet, som för några timmar smygit sig ut från de stoltaste förstädernas salonger, för att någon gång i sitt lif få vara obemärkt och fri, undslippa smicker och endast hängifva sig åt dans och munterhet. Ingenting finnes mera lockande än dessa mysteriösa baler, genomkorsade af alla menskliga känslor. Kärlek, svartsjuka, spionerier, möten, allt utageras här under en ogenomtränglig slöja, allt bär en yttre pregel af lif och glädtighet. Det är ett eget skådespel, att morgonen efter fettisdagen se maskeradernas uttröttade befolkning, vid full dager, dels utkomma från teatrarne, dels ned ifrån barritrerna. De utgöra den brokigaste samling man kan föreställa sig. Herdar, riddare, harlequiner, turkar, pajazzer, hofdrägter från Ludvig den 135:des tid i sammetsrockar och stängpiskor, matronor med pudradt hår och skönhetsmucher, bondflickor, debardörer och fantasikostymer af alla slag. Uttröttade och dammiga af balen, smutsiga efter promenaden, egna de festens sista timmar åt den barnsliga förlustelsen att ännu mer förstöra toiletten. Det är en vana att förse sig med äggskal, fyllda med mjöl, och kasta på hvarandra, och särdeles i faubourg du Temple och bultevarden deromkring var detta nöje i full gång ända till kl. 42 på onsdagen, då karnevalen var slut. Oaktadt maskerna och den stora oxen saknädes, var dock fastlagssöndagen en verklig folkfest: Tout le beau monde promenerade till fots eller i vagn på boulevarden, och en fil af de elegantaste ekipager strök upp och ner på ömse sidor deraf. Afven Champs-tlystes voro uppfyllda af gående, åkande och ridande. Vid middagssiden gjorde Republikens president äfven en tur först åt bulevarden, sedan i Champs-lysees, åkande i ett litet smakfullt ekipage. Betjeningen är lätt igenkänd på det kejserliga liyreet (grönt och guld), och då mängden ännu icke haft tillfälle att se Louis Bonaparte samt dessutom gerna fikar efter något nytt, är. hans vagn ofta åtföljd af en hop nyfikna personer. Den 24 Februari, årsdagen af revolutionen, har blifvit firad, men på ett triste och besynnerligt sätt. På ministerens förslag att endast hålla en messa för de döde och framflytta alla folknöjen till den 4:de Maj, då landets representanter sammanträda, svarade nationalförsamlingen med beslutet att efter kyrkceremonien, allmänna förlustelser skulle anställas och begge dessa för Frankrike så märkvärdiga dagar firas. Oaktadt man förundrade sig öfver att se så föga preparativer, beredde man sig dock allmänt på en vacker och högtidlig nationalfest. Alla verkstäder voro tillslutna och bittida på morgonen skyndade hvar och en att högtidsklädd betrakta eller deltaga i dagens ära. På place de la Concorde hade man upprest de fyra höga master, hvilkas trefärgade vimplar vid konstitutionsfesten fladdrade öfver torget, samt derifrån fram till kyrkan placerat pyramider och piedestaler eller såkallade trepieds antiques, på hvilka eldar brunno. Hela fasaden af kyrkan var svartklädd och öfverst på frisen lästes denna inskription: A la memoire des citoyens morts pour la Republique. Det inre af templet baräfvenledes sorgens prägel. Åtskilliga delar deraf voro behängde med svart och i midten var upprest en katafalk eller grafvård, hvars svarta betäckning var prydd med silfverornamenter, i form af tårar. Katafalken var omgifven af fyra höga kandelabrar med rökelsekar. KJ. half 40 uttågade mnationalförsamlingens ledamöter från sitt palats. Huissiererna med sin chef gingo först, derefter presidenten, sex vwicepresidenter, sekreterarne, questeurerna, de öfriga representanterna med sina tecken och trefärgade charper. Knappt hade dessa hunnit intaga sina platser förr än republikens president anlände i equipage tilika med vice presidenten m:r Boulay (de la Meurthe). Den förstnämnde var som vanligt klädd i nationalsardets generalsuniform med. hederslegionens band; och kraschan, den sednare var svartklädd utan annan; orydnad än sitt tecken af representant. En piket af iuirassierer och nationalgarde till häst utgjorde eskor-: len. Då vagnen frampasserade, hördes lifliga rop afj pLefve. Republiken! Lefve Napoleon!, Medlemmarne af domstolarne, institutet, universitetet, Seineprefeckluren, märerna, nationalgardets, armeens och flotans generalstaber, statsråderna samt fremmande län-: lers här vistande ombud, alla dessa med åtskilliga lera notabiliteter anlände dels till fots i korporationer, dels enskildt, åkande. I koret, som är afskildt senom en marmorbalustrad, voro trenne fåtöljer plaSOT YE YST RISET IVA EON TO SE ERRIN