Aftonbladet – 7 mars 1849, sida 2

lemne mig åt min kärlek till dig, säge huru jag längtet efter dig, huru jag nästen förtviflet öfver skilsmässen från digp. Lik ett halfsuckande echo upprepade Iwo nästan detsamma. Jag kunde icke lefva längre ensam i Stockholm, min längtan dref mig till denna aflägsna landsort, för att förtroligt få tala några ord vid min älskade prins ... Midt igenom detta ömma joller, endast då och då afbrutet af kyssar, skallade ett larmskott ... Iwo sprang opp ... Vi äre anfallne! ropade prinsen. Wilkel Hvad befaller ers durchlaucht? pFör Regine i säkerhet! ... Med ditt lif ansvarer du för henne ... . Nej, jag stadnar! jag segrar, eller stupar vid er sidal svarade den djerfva Iwo. Nej, nej, nej! skrek prinsen. )Du kunde bli såred och Carl upptäcke allt ... Iwo svigtade tillbaka ... Prinsen fattade sin värja och ilade ut ur alkoven ... Dörrn till yttre rummet rycktes upp -... Stabsofficerarne, företrädde af furst Poniatowsky, mötte honom -... Ers durchlaucht! Vi äro omringadel sade fursten med häftighet. Så få vi väl slå oss igenom! svarade Fredrik helt lugnt. Följen mig, mine herrer! På gården ordnade prinsen sin lilla trupp, och snart var man i lifligt handgemäng med fienden. Redan hade Fredrik nedsjunkit svårt sårad, äfvenså de fleste af hans officerare, och förvirring intog för ett ögonblick soldaternas sinnen ... Då nalkades dånet af dessa trummor, hvilkas ljud fordom kommit en half verld att darra, och fjällarnas andar, tillgifne den svenska konungen, tusendubblade ljuden: kung Carl kommer! ... Hurra! skrek den nästan öfvermannade svenska truppen. Modlösketen gick öfver till den andra sidan. Konungen blef synlig, farorna flydde, skrämda af hjeltens anblick ... Han kunde icke vika, t Blott falla kunde han) för ett föräderi, öfver hvilket Sverige ännu i dag ropar: vel... i (Forts.) DD Tegntrs Carl XII