Aftonbladet – 7 mars 1849, sida 1

Margreta suckade, då hon såg den gamla trötta hästen åter betslas upp; men nöd har ingen lag. I — Pehr Olsson suckade, emedan intet annat än galgar snaror och rep sväfvade för hans inbillning, och han fruktade att genom sin bekännelse äfven blottställa sin systers lif Margreta förmådde likväl uppehålla hans mod så mycket, som jemt opp behöfdes för att hindra honom ifrår alt lemna henne och springa till skogs. Att tala sanning, påstod hon, är visst en skyldighet men det är derföre icke sagdt att man bör omtala det. som kan lända andra till mebn. Nämn ej er syster, utan säg, att ni icke i början förstod det onda ni gjorde, då ni gick med brefven, och att ni sedermera fortsatte dermed för att kunna gagna kungen med underrättelser om fiendernas företag ... Men ovissheten om rätta vägen afbröt deras samtal. Utan bondens instinktlika kännedom om den, hade de lätt kunnat köra sig förlorade i denna ödsliga nejd, ty det var mulet och mörkret inbröt allt hvad det hann. Ett gällt Werda? skallade emot dem och tvang dem att stadna. Jag är en fattig enka, som i en sak af yttersta vigt tvingas att söka få tala vid en slägting, en förare vid namn Broms, sade Margreta. Korpral ut!) ropade posten. Korpralen kom ut ur en riskoja. Det är för mörkt, skrek han. Hit med lyktan; så jag kan se hvem det är., Om Margreta ej hört menniskoröster och sett körpralen framför sig, samt den på post stående karlen, skulle hon snarare tagit rishögen för ett björnide, än en uppebållsort för menniskor. Man var redan der med lyktan, som korpralen mottog och belyste-de resande. Ah se, välkommen, min sköna! Hvad har hon att göra här oppe i fjällen så dags på dan?, Jag är alldeles tvungen att träffa en slägting som heter Broms..., Bromsen vid Kalmar-infanteri?) Ja, bästa korpral. .. Det kan kanske låta göra sig i morgon vid dager. Nu der hon antingen om, eller stadnar! Här slipper ingen ram. Ja, men jag måste tala vid sjelfva kungen, och det i denna qvälll, Hå, hå, hå! -Gör sig inte besvär! Hon biter inte mer på kungen -hon, än kulorna. Vänd så gerna om strax. Hon skall veta, att den skönaste qvinna i både Sachsen och Polen, grefvinna var hon, och ung och vacker till,