perna. Klockan var !V, till 8 och spektaklet hade Nyss begynt, då flere rop af: elden är lös! hördes på galleriet. Detta väckte genast en stor ängslan i alla delar af teatern, och de som suto på de nedraj radernas loger skyndade sig genast ut genom de breda passager och trappor, som leda ifrån hufvudingången. På de öfra radefna var publiken icke lika lycklig. Så snart ropet hördes, rusade mängden ut och trängdes ursinnigt för att komma ned genom en trång trappa, som utgör en serskild uppgång i galleriet, äfvensom genomandra trappor, som leda till de nedre korridorerne. Beklagligtvis öppnar Sig porten från förstugan till denna serskilda uppgång inåt, och hade blifvit igenslagen under sjelfva den första trängseln, samt kunde på länge omöjligt åter öppnas i anseende till den förskräckliga trängseln uppifrån genom hela trappan. Tidningarna lemna en sönderslitande beskrifning på de arma menniskornas rop och stönande, som voro sammanpackade i nedre förstugan och hvilka troligen hade hoppats att säkrast undkomma faran. Vid närmare undersökning befanns det, all elden icke hade hunnit utbryta värre, än att den kunde släckas inuti huset med ett par handsprutor. Sprutornas föreståndare kom också inom några ögonblick in på scenen och underrättade den del af publiken, som ännu var qvar på parterren och det lägre galleriet, att ingen fara vore å färde, samt rådde dem att icke tränga på vid utgångarna; men hans röst kunde icke hinna dem, som redan hade lemnat öfre galleriet och befunno sig i den långa och trånga trappan, och af hvilka en stor del befann sig i dödskampen, utan att de som hade stadnat qvar på parterren hade minsta begrepp om den förskräckliga händelsen, utan suto helt lugna och väntade att pjesen ånyo skulle begynna. Då olyckan blef bekant, fanns icke heller något annat medel att komma till de beklagansvärda offren, säger beskrifvaren, än att brytagigenom en vägg, hvilket ock hastigt skedde, men hvarvid uppenbarade sig den ohyggligaste syn, som inbillningskraften kan upptänka. Brandmanskapet utbar dem som befunno sig i trapporna och lade dem på marken i friska luften, hvarvid åtskilliga qvicknade vid, och en del kunde med möda gå ut; men många af de utburna voro redan döda, och innan platsen blef tom, var hela det gent emot liggande Garrick-hotell och alla rum i teaterhuset uppfyllde med döda eller döende. Många hade fått mer eller mindre svåra kontusioner af klämningen; men det visade sig snart att icke detta varit orsaken till katastofen, utan att de fleste blifvit qväfda af den förskämda luft, som uppstått genom sammanpackningen i trappan, der igenom dörrens tillstängning den friska luftens tillträde utestängdes. Anledningen till allarmet hade varit en otäthet uti ett gasrör i öfre galleriet, genom hvilket gas hade utsluppit emellan en mur och en brädfodring, samt blifvit af någon händelse antänd.