LANDSORTS-NYHETER. Piteå den 24 Februari. I Pitholms by af denna socken har nyligen en ganska hemsk och ohygglig tilldragelse egt rum under rätt egna omständigheter. Enligt hvad Red. fått sig kunnigt om saken, är förhållandet följande: Byamännen i nämnde by hade genom öfverenskommelse beslutat att, under der pågående, nu snart afslutade storskifte ingen skulle ega rätt att hugga ved af färsk och vexande skog, utan endast åf vindfällen och torra träd. Icke desto mindre tillät sig denna vinter bonden Nils Andersson derstädes att I ugga ett parti ved af färsk skog. Vid underrättelsen derom beslöts på ny byastämma, att den sålunda huggna veden skulle hemföras och försäljas. Mot ett sådant beslut afgaf Nils Andersson sin protest, derigenom att han under sjelfva öfverenskommelsen skriftligen uttryckte sitt ogillande deraf; men byamännen uppsatte en ny mening af förstberörde innehåll, hvilken de ock underskrefvo, men N. A. i stället lärer öfverkorsat. Medlertid började de öfriga grannarna hemföra veden. N. A., som om hemforseln egde kunskap, infann sig ock på stället hvarifrån veden skulle föras, för att detta förekomma. Härvid tilldelade han nämndemannen Per Svenssons dräng och halfbroder ett svårt slag öfver bröstet med ett så kalladt famnmått af en gärdesgårdsstörs groflek. Drängen, som i början ansåg allt mera såsom gyckel än allvar, satte sig ej till motvärn, hvadan han ock kort derefter af N. A. erhöll ett nytt slag öfver högra sidan och armen med samma stör, hvilken då lärer afbrutits. När påläggning af veden icke desto mindre fortgick, började N. A. slå hästarne, för att derigenom skrämma dem derifrån. Härifrån blef han dock snart af andra hindrad och måste då begifva sig derifrån. Detta skedde ungefär den 6 eller 7 innevarande månad. Drängen som oaktadt de erhållna slagen, ändock kunde gå hem, insjuknade trenne dagar derefter, blef :sedermera mållös, lemnades den 48 af läkaren utan hopp om förbättring och kämpade med döden tills den 21, då han vid middagstiden afled. Nils Andöfssön, en bland de förmögnaste bönder i Piteå socken och.den förmögnaste i sin by, eger ett hemman om 3, mantal, är gift och har flera barn. Ryktet säger att det icke är första gången, som lagöfverträdelser af dylik beskaffenhet, neml. veds huggande och försäljande till den närbelägna staden egt rum. Naturligt har han vid sådana tillfällen varit så klok att han icke huggit på det skogsskifte, som han antagit skola komma att tillfalla honom utan på grannarnes. Så var ock förhållandet vid nu omnämnde tillfälle. Häraf kan man se huru långt i oförstånd och vanvett, egennyttan och snikenheten kan föra en menniska, som, långt ifrån att vara drifven af behofvet, kan för några lumpna rdr ge sig till att utdela slag, som efter all anledning vållat en annans död. Nils Andersson är nu häktad och urtima ting, jemte medicolegal undersökning, kommer inom kort att anställas, då vi om utgången icke skola underlåta att underrätta våra läsare. (N. 8.) Gefle d. 3 Mars. Vid. Söderfors bruk har röljande olyckshändelse tilldragit sig: Lördagen den 47 förl. månad begåfvo sig smederne vid bruket Clas Söderblad och Anders Öberg, ut att fiska; sedan de slutat gingo de till en by vid namn Kågbo hvarest de uppehöllo signågon stund, men på hemvägen derifrån togo de vilse om yägen, och knappt hade Söderblad hunnit Varsko Öberg som gick förut med kälken, för faran, förr än begge föllo hufvudstupa i öppna sjön. — Söderblad lyckades att arbeta sig upp å isen, men Öberg omkom. — Besynnerligt nog är att då bergs moder som legat sjuk underrättades om olyckshändelsen, hon uttryckte den önskan att snart få följa sonen — hennes önskan uppfylldes — dagen derpå afled hon och de hvila nu i samma graf.