Aftonbladet – 5 mars 1849, sida 3

Inågra extra polisbetjente begifvit sig till kyrkbrinken, der våldet emot presidenten Hartmansdorffs boIkyrkbrinken förutskickat några polisbetjenter, dels Islutpåståendets uppläsande vid sista förhöret från Ido enständigt de mot dem gjorde ansvarspåstäenden, begge under åberopande af hvad de förut i målet Ipliktfälld; öfverlemnande Kryger och Rundberg måI delse: rit från honom skiljd, derunder vittnet blott hört ofmen att han nu alldeles icke kunde erinra sig detIton; han har visst inte förgått sig något, så vida laf Hagelteldt kunde vittnet, som genast derpå bortgått, ej erinra sig hafva hört. Ofyannämnde uttryck TIhade af Hagelfeldt framsagts utan några häftiga ätI börder samt, efter hvad vittnet tyckte, med samma lugna sinnesstämning som Hagelfeldt nu visade. TI vittnet svarade tolf å fjorton alnar; och anmärkte hafva varit ganska högljudt, för att af vittnet på ett IhvarmedZtilltalade flagelfeldt yttrade, att han då icke Italat högre än vanligt, ehuru rös!en möjligen, i harmen och ängslan öfver hans kamrats arrestering, lånyss omvittnade tillfälle icke kunde upplysa det rinI Schortz vid inslående af presidenten Hartmansdorffs Iport utöfvade våld, hade från sin postering vid BrunIfrån porten till andra sidan af gatan, derifrån de Tförstugan. Några ögonblick derefter och under det för huset, då folket väl för en stund skingrats, men lvid bestämdt icke förmärkt tilltalade Schortz, hvilÅ tjenter varit, som fått tillsägelse att inkasta luckan Igenom porten, mindes ej vittnet samt icke heller om s .Jarbetskarlen Eklund varit der; hvaremot vittnet er-; rades, följa hr polismästaren från stället. Vidare AT VISS UAUv 1PRTSv VASS 0 0 BR som föregående vittnet: att Söderberg hela lördags-4 aftonen från klockan sex sällskapat med skomakarens Långberg samt klockan 9—410 samma afton fråne Storkyrkobrinken med honom begifvit sig ner tilllg rådhuset, der en mängd folk varit samladt i anled-dq ning af de arresterades lösgifvande. Sedan Lång-lt berg derstädes under ett korrt uppehåll å stället, der-s vid vittnet befunnit sig endast ett par alnar ifråna honom, på beskedligt sätt tillfrågat en bland folk-ljä mängden varande soldat, om många voro arresterade? derpå soldaten svarat, alt arrestanternalk redan blifvit utsläppta, hade apothekaren Engström tillkommit och, under tillkännagifvande aflI hvem han vore, tillsagt Långberg att icke samtalaf med soldaten; hvarefter, sedan Långberg äfven för!l Engström sagt sitt namn, vittnet och Långberg straxtI förfogat sig från stället utan att något vidare passerat samt i sällskap med hvarandra begifvit sig brin-c ken uppföre hem till vittnets vid Köpmangatan be-le lägne bostad, der de åtskiljts, efter det Långberg för-1 mält sig äfven skola gå hem. Förklarande vittnet! på gifven anledning, att viltnet kunde så mycketlt heldre bestämdt taga på sin ed det Långberg underl hela den tid de med hvarandra sälskapat, hvarkenj på minsta sätt förhållit sig brottsligt, eller vid råd-å huset fällt något yttrande tillkännagifvande spörsmål i om eller missnöje med arrestanternas behandling is häktet medelst prygel eller på annat sätt; som vitt-( net nästan beständigt gått arm i arm med Långberg 1 och vid rådhuset endast på mycket kort afstånd va-Jt (0 Å E vanberörde fråga af Långberg framställas till soldaten. Upprepadt och vickändt. Apothekaren Engström, ytterligare hörd i anledning af vittnet Söderbergs uppgift rörande Engströms och Långbergs sammanträffande och samtal utanför rådhuset, förslarade att sådant väl möjligen ägt rum, ) ) samma; hvarefter Söderberg och Engström fingo från f rätten bortgå. l 3:0. Skräddaregesällen Yderin (åberopad af till-l1 talade Hagelfeldt rörande dennes yttrande å Stortori get måndagsaftonen den 20 sistl. Mars): att vittnet!t ofvannämnde afton varseblifvit flera spridda folkho-l( par å Stortorget, der Hagelfeldt befunnit sig bland: en mindre hop utanför börsen. Vittnet, som stannat!! på något afstånd från sistnämnda ställe, hade hört Hagelfeldt till de kringstående högt yttra, som orden fallit: det är ganska ledsamt; jag har hört alt min kamrat Öbergsson blifvit hkåktad i afhan inte gåll och pratats. Något annat yttrande Aktor tillrågade vittnet, på huru långt afstånd viltnet vid tillfället stått från Hagelfeldt, hvarpå aktor i anledning häraf, att Hagelfeldts tal måste så långt afstånd kunna uppfattas; i sammanhang tit något skarpare. Vittnesmålet upprepades och vidkändes; vittnet afträdde. 4:0 Skräddaregesällen Bergenholtz: att vittnet, i fråga om Hagelfeldts beteende eller yttranden vid gaste, enär vittnet, som blott en kort stund måndagsaftonen uppehållit sig å Stortorget, nu icke ens erinrade sig om vittnet derstädes sett Hagelfeldt. Upprepadt och vidkändt; vittnet afträdde. 5:0 Gevaldigern Bäckström, hörd öfver det af kebergstorg lördagsaftonen, efter erhållne ordres med stad då pågick. Vid ankomsten dit hade utanför porten varit samlad en större folkmängd, hvaribland några karlar varit sysselsatta att med en lucka söka inslå porten, hvars ena spegel redan varit sönderslagen. På uppmaning af Bäckström, hade folkhopen. sedan man släppt luckan på marken, dragit sig i-Ja likväl fortsatt våldet, medelst stenkastning mot huset och polisbetjeningen. Emedlertid hade Bäckström, då mängden åter synts vilja nalkas och fatta tag i luckan, befallt de för folket okända extra polisbetjenterna söka undanskaffa luckan, som då af dem blifvit inkastad genom den söndriga dörrspegeln i oväsendet och stenkastningen, oaktadt stränga tillsägelser och varningar, alltjemt fortsatts, hade en tropp af lifgardet till häst ryckt ner och gjort halt framsedermera äter samlats och börjat kasta stenar både mot truppen och polisbetjeningen, dervid polismästaren Limnelius blifvit sårad i hufvudet af en sten. För öfrigt hade vittnet icke kännt några bland dem, som vid våldet mot porten hållit i luckan och derken vittnet förut kände. Hivilka de extra polisbeinrade sig att polisuppsyningsmannen Carlsson befunnit sig nära intill vittnet, så mycket heldre, som vittnet sett Carlsson, dä polismåstaren Limnelius såhade vittnet sig icke bekant. Upprepadt och vidkändt. På fråga af tilltalade Schortz, dels om vittnet till om de måst använda våld för att få hopen skingrad, svarade vittnet att extra polisbetjening vid tilltället medföljt viltnet samt att vittnet nödgats draga sin sabel vid tillsägelsen till folket att släppa luckan, innan vittnet kunde förmå våldsverkarne upphöra med portens inslående; och hade likväl derefter stenkastning egt rum. Vittnet afträdde. Tilltalade Kryger och Rundberg, hvilka under rätten bortgått, blefyo nu deröfver hörda och bestreanfört, med tillägg derjemte af Rundberg, på serskild fråga, att han icke tillförene varit för fylleri let till domstolens pröfning. Af öfrige tilltalade ingåfyo härefter Kahnberg, Booberg, Bergman eller Fluhr och Öbergsson skriftliga förklaringar öfver aktors slutpåstäende, hvilka hyar efter annan upplästes och voro af följande ly1:0.. Kahnbergs: Till Stockholms högtärade kämnersrätt. Sedan vice auditören De Mart, såsom af f. d. hr justitie-kanslern v. Kock blifvit befullmäktigad; 1 4 s latt såsom allmän åklagare uppträda emot de i och för deltagandet i de flere slags oroligheter, som i! Mars månad detta år skakat monarkien, anklagade! personer, först efter sex månaders ransakning, thorsdagen den 14 sistl. December afgifvit sina slutpåstå