Ör att för ögonblicket kunna skydda landet mot zeklerna, men att de ryska trupperna likväl ej komme att taga någon aktiv del i rebellionens vidare bekämpande. Den 1 Februari hade alltså 6,000 man rysar inryckt i Kronstadt, och den 4 Februari L000 man besatt Hermaunstadt. Det märkvärdiga uti denna rapport är uppsiften att det omnämnde krigsrådet, hållet i Termannstadt den 1 Febr., skulle haft till påöljd ryssarnas inkallande till hjelp, hvilket Ilt ryssarne måst hafva kännt i luften, dåli le samma dag, (den I Febr.) som nämnde krigs-ls åd hölls, inryckt i Kronstadt, oaktadt Her-1 nannstadt ligger omkring 30 geografiska milll rån ryssarnes läger vid gränsen, och Krontadt minst 2:ne dagsmarscher derifrån. 1 Af bulletinen erfar man att insurgentarmån il inder general Bem den 4 Febr. blifvit angri-l1 ven af general Puchner vid Salzburg, näralc Hermannstadt, och att de kejserliga, som lyc-l; l ( a I AR ÄRR AN cats locka generalen ur sin fasta position, ;fter en hårdnackad och blodig drabbning, nödsat magyarerna att draga sig tillbaka till Mählbach, hvarvid de kejserliga eröfrade 16 kanoner och ett helt kavalleribatteri, jemte en mängd ammunitionsoch trossvagnar, samt 700 nsurgenter blefvo på platsen. General Bem sjelf träffades af en muskötkula, som borttog tvenne finger, hvilken blessyr likväl ej hindrade honom att anordna armåeens återtåg. Den Ö:te sökte insurgentarmåeen intaga en fast po-l sition vid Mählbach, men hindrades derifrån. af den framryckande kejserliga armeen, soml förnyade anfallet, hvarvid insurgenterna nödgades uppgifva denna plan och retirera tilll Szäsvåros, förföljde af de kejserliga; den 7:de fördrefvos insurgenterna äfven från sistnämnde ställe, hvarvid ytterligare tvenne kanoner förlorades. Vid bulletinens afgång stod Bems arme vid Deva och hade slagit läger på slätterna vid byn Bäski: general Puchner beredde sig till ett nytt anfall. Insurgenternas förlust i fångar uppgifves till 700 soldater och 14 officerare. De kejserligas förlust 70 döda och 160 sårade. Man finner häraf, om dessa från kejserliga generalkommandot lemnade detaljuppgifter antagas för tillförlitliga, att insurgenterna, oaktadt den tillkomna hjelpen af 10,000 man ryssar, gifvit general Puchner fullt upp att göra, och att general Bem, ännu vid kurirens afgång den 8:de, stod slagfärdig med sin arm på slätterna vid Deva. Riktningen af Bems återtåg öfverenstämmer derjemte med den förut omnämnde planen att från Siebenbärgen inrycka i sjelfva Ungern, för att förena sig med de öfriga insurgentkårerna. Om således de kejserliges nu vunna fördelar kunna anses af mindre betydelse, är dock ryssarnes intervention en händelse af största vigt, hvars följder äro oberäkneliga. ITALIEN. Under den diskussion, som föreföll i romerska konstituerande församlingen om provisoriska regeringens bildande, förkastades ett presidentskap, emedan det vore nära befryndadt med konungamakten; ett konsulat, emedan dertill erfordrades en man med antika dygder; en minister som mottoge befallningar af församlingar, emedan den vore för mycket oviss. Ett förslag att regeringen skulle bestå af sju ledamöter, hvardera med en uppsigtskomite jemte sig, förkastades; och ett förslag af deputeraden Audinot att hvarje regeringsledamot skulle på sätt och vis vara dubblerad af en departementschef, som hade jemte sig ett utskott af församlingen, blef oafgjordt. De tre medborgare, som blfvit valda tillledamöter af provisoriska regeringen, hafva förklarat, att de med tacksamhet mottaga detta förtroende. De komma alt residera i Quirinalen. Den 41 Febr. hölls, till republikens ära, ett högtidligt te deum i San Pietro in Vaticano. Som presterskapet hade vägrat att officiera dervid, så lästes messan af en regimentsprest, biträdd af soldater, som buro facklor. Församlingens ledamöter voro närvarande. Mazarelli har aflåtit till alla Roms sändebud hos fremmande makter ett cirkulär, hvari han uppmanar dem att verka för republikens erkännande af de respektiva regeringarne. I Rom berättades att elt slags helig allians vore afslutad mellan Österrike, Neapel, Spanien och Frankrike, i ändamål att åter insätta påfven i hans verldsliga myndighet. Enligt tidningen Tribuno skall påfven hafva sammankallat ett konsistorium i Gaöta d. 9 Febr. för att öfverlägga om rådligheten af att begära de fyra här uppräknade makternas väpnade bistånd. — Samma tidning uppgifver att pålvens civillista, 600,000 ecus, jemte de 450,000 ecs, som äro anslagne åt de af Fransmännen indrag na religiösa korporationer, skola användas till uppköp al gevär. Storhertigen af Toscana uppehöll sig ännu d. 43 i San Stefano, der han utströdde penningar med fulla händer för att göra sig befolkningen bevågen. Landtfolket omkring Grosseto har afskurit all kommunikation mellan sin ort och San Stefano, och befolkningen i Maremmerna är allmänt fiendtligt sinnad emot storhertigen. Med mycket få undantag har toscanska armåen erkänt Provisoriska regeringen. Några motsträfviga soldater, som velat söka skydd mot folkets vrede i Florens citadell, blefvo af sina egna kamrater förvägrade inträde der. Den 13 ankommo ungefär sextio soldater i två båtar från Elba till Livorno. Nationalgardet rustade sig genast till att hindra deras landstigning och lyckades icke allenast deri, utan fasttog äfven deras tvenne ledare, hvilka äro ställda för krigsrätt. Provisoriska regeringen har förordnat, att ett nationalgarde skall bil Idas, och uppmanat till frivilkg krigstjenst. En million lire är anslagen till utdelning åt familjer, hvilkas barn kunna komma alt utmärka sig i kriget för stafana ARM